Vänner

Igår på 10-nyheterna var det ett inlägg/repotage om en ny fransk film, jag tror att den hette 'Vänner' eller någe liknande. Den kom högt upp på min 'vill se' lista (tillsammans med Råttatouille, jag är svag för tecknat). Får se om jag någonsin lyckas med bedriften.
Handlingen var i alla fall det som fick mina tankar att kicka igång (lite små jobbigt så där när det är tid för att sova). Filmens huvudpersoner är en antikvtetshandlare och en taxichaffis. Antikmannen är på lunch med affärsbekanta och samtalet kommer in på ämnet 'vänner'. De övriga i sällskapet påstår att a-mannen inte har några vänner. A-mannen hävdar att han visst har detta då hans filofax är fulltecknad. Lunchen avslutas med ett vad om att a-mannen skall visa upp en vän innom 10 dagar. Det visar sig att han faktiskt inte har några riktiga vänner.
Detta då han lever sitt bekanskapsliv genom mail, sms o.d.
Här kom liksom 'pudelnskärn'. Det har ju gått åt det hållet med vår värld. Vi (jag är absolut en av dessa) föredrar att hålla kontakt med umgängeskrettsen (å även min familj, den jag inte lever ihop med) genom etern. Varför blir det så? När jag var liten/yngre var det en självklarhet att man umgicks irl. Idag kan det gå veckor/månader utan att vänner träffas och umgås. Idag när det finns effektivere fortskaftnigsmedel och tidsbesparnade snabbmat osv.
Förra helgen, när jag var på SC, fick jag lite återblickar på hur trevligt det är att umgås med riktiga/levande människor. Att sitta i timmar och prata om precis vad som helst, att laga mat ihop, att dricka goda drycker och allt som gör ett umgänge till just ett umgänge.
Jag måste skärpa upp mig! I hundvärlden har jag några käpphästar som helt klart kan apliceras i min mänskliga värld. 1: det ska vara roligt att ha hund/ det ska vara kul att leva/ha fritid och 2: livet är för kort för att spara på dåliga hundar/ livet är för kort för att inte träffa/ungås med sina vänner.
Att bara vara hemma och på jobbet blir tillslut för inskrängt (även i mitt arbete som jag ändå känner har en oerhört hög stimulifaktor). Jag kanske behöver ta tag i mitt liv och vädra tankar och åsikter med andra människor som jag inte har en nära livsrelation till (dvs min familj med mannen i spettsen).
Ja inte vet jag. Filmen tror jag kan vara intressant ur olika perspektiv. Jag kanske rent av ska försöka se den ihop med någon/några kompisar och sedan smita in på en pub, ta en öl och diskutera filmen eller livets små och stora ? en stund.
vad som händer i slutet vet jag inte för det avslöjade de inte i repotaget men tydligen blev skådespelarna som hade huvudrollerna nära vänner under inspelningen och har fortsatt sitt umgänge efter avslutningssenen.

Ha det!

/Hanna