LP1!

Tänk vad mycket bättre det går när jag håller reda på vilket kommando som tillhör viket moment. Vi tävlade som sagt på BHBK idag. Resultatet blev att jag kom ihåg vad och när jag skulle säga saker till Dino och Dino utförde det som jag sa. Vi fick 186.5p, klassvinst & LP1.

Ha det!

/Hanna

För lydig?

Kan en hund bli/vara för lydig? Jo, jag tror detta efter det att jag tävlade på TierpBK idag (lkl1). Mitt mål med tävlingen var att förbättre linf. och ink. Detta uppfyldes med en 9 på linf och en 10 på ink. Men tyvärr hade vi redan från början kommit lite snett.
Under natten hade appellplanen haft besök av får eller om det var getter. Planen luktade mycket får kan jag ju säga. Samt att de högre klasserna av lydnad hade tävlat på planen innan vi startade. Dvs det var ett antal utmärkningar, med sågspån, kvar på plan. Jag har inte ränat på varken sågspån eller får lukt... dett medförde att jag vid platsläggandet var lite överspänd på D. När han (som jag misstänkte) började snosa runt på den mysiga fårdoften klämde jag i med ett ordentigt 'nej'. D tittar upp och undrar om' skulle jag inte ligga? Nehej då då sätter jag mig väll upp då.'. Så det vara bara att lägga om, vilket genererar i -2p direkt (så att betyget inte var mer än en 8 visste jag redan där och då). Resten av programte gick bra. Vid nedläggandet var jag lite otydlig och D stod still en stund innan han la sig = 7:a, men ok. De övriga momenten var 9 eller 10. så kommer vi till 'hopp'. Allt ser helt normalt ut, så jag har inte en aning om varför jag får hjärnsläpp. Tl säger 'kommendera' och jag klämmer i med en ink. kommando. D ser ut som ett ? 'ska jag inte hoppa?' Sagt och gjort. Här gäller det att vara lydig. har hon sagt inkallande så är det inkallande. D springer snabbt och smidigt runt hindret och avslutar med ett perfekt avslut. Vad ska man sägga????
Ibland skulle man villja ha en sådär lagom lydig hund, som inte gör som man säger utan gör som man tänker. Vi fick i alla fall 163p och i morgon är det BHBK som gäller kl herre gud tidigt.

Ha det!

/Hanna

Lyckan

Undrar vart lyckan sitter i kroppen? För tillfället tror jag att min lycka sitter i mina fötter. I alla fall gjorde den det igår.
Sedan i början av veckan har jag haft ordentligt ont i min vänstra fot. Det har kännts som om en stor häst (typ nordsvensk med storlek 7 på skor) har ställt sig rakt över foten och dessutom hoppat på den. Foten, i fråga, har dock inte varit svullen och inte heller finns det blåmärken på den så jag tror inte att detta är fallet. Men ont har det gjort och hundpromenaderan har blivit lidande. Eller snarare hundarna har blivit lidenade, själva promenaden tror jag jag inte känner någe speciellt.
Olika funderingar har passerat genom mitt huvud; häst (som sagt, fast det skulle jag nog ha kommit ihåg), vrickning (det gör jag så ofta så det är inte omöjligt att jag skulle ha missat att registrera det), ledbandsfästesinflamation eller fönstertittarsjukan.
Eftersom jag nu är en naturvetare så klurar jag en del på vad orskarna kan vara och har små ministudier för mig själv. Så även i detta fallet. Efter ett par dagar analyserade jag min fotsituation (självklart under en hundpromenad, tänk vad tråkigt mitt liv skulle vara utan dessa filosofiska stunder ute i naturen). Efter att ha gått igenom olika frågeställningar (där ibland uteslutandet av 'hästen') konstaterade jag att foten känndes lite bättre under dagarna när jag var på jobbet.
Detta ger utrymme för två olika utfall; 1 att foten känns bättre när den rör på sig eller 2 att något på jobbet gör att foten känns bättre. Tänk och gjort. Jag knatade ut på en 1 times promenad med hundarna (som blev glada) och kände efter om foten blev bättre av att röra sig. Jag varierade även underlagat för att utröna om detta kunde påverka min fotsituation. Efter avslutad promenad kunde jag konstatera att 'fotrörelse' inte var något som gjorde min fot bättre. Jag kunde knappt röra mig resterande del av dagen/kvällen (men som sagt hundaran var glada efter att äntligen ha fått röra på sig lite mer ordetligt).
Kvällen spenderade jag genom att analysera min arbetssituation istället. Något på/under arbetet gör att foten blir något mindre ond. Vad?
Fötter har ofta ett ganska nära samband med fotbeklädnad. Så jag gick igenom vad jag har på fötterna vid olika delar av dagen. På morgonen och eftermidagen och kvällen har jag, nästan uteslutande, min träskor eller ett par gympadojjor och under arbetet går jag i ett par 'fotriktiga' och ergonomisktutformade tofflor (efterom min arbetsplats har ett 100% stumt betongglov som kan knäcka även den bästas fötter, knän & rygg). Träskorna borde jag ha slängt redan förra sommaren, för redan då hade de tappat det mesta av sina sulor. Nu har de även 'gått av' på mitten och läcker som ett såll. Gympadojjorna inhandlades för en tid sidan (kanske ett halvår sedan) när jag hade en släng av ' snåltarm'. Dessa är till synes ett par helt normala dojjor men för det fasila priset av 150:- (jag borde ha reagerat på att detta kunde ha en inverkan på kvalliteten). Gympadojjorna i fråga höll ganska precis i 3 veckor. Sedan blev det 'punka' på luftkuddaran i sulorna samt att det även gick hål i både sula och textilen (även dessa läcker som ett såll).
Vad gör jag? Jo, jag går glatt vidare i min trasiga skor. Ca 2 timmar om dagen med hundar + lite annat. Förra helgen var jag även på en MH-beskrivning och hade då ett par gummistövlar på mig. Dessa var helt platta, vilket resulterade i att jag kände mig som en makaron i kroppen efter dagen (fy för snabellen vad ont i ryggen jag hade).
Efter denna analys av fotomsårg (eller snarare avsaknad om omsårg) bestämde jag mig för att åka ned och införskaffa ett par nya dojjor. Passande nog samma dag som jag åter får framföra motordrivet fordon på allmän väg (så jag kallade denna shopping för 'firande'. Det känns liksom bättre att göra stora hål i plånboken då). Iväg jag for och in på en 'skoriktig' affär. Vet ni hur mycket olika skor det finns???? En hel vägg (en stor vägg) full. Efter att ha studerat dem en stund och sållat ut några som inte såg allt för hippa ut. Prövade jag ett par med grövre sula och dessutom skulle de vara vatten täta. De hade även en bra uppbyggnad för hålfoten.
Vilken dröm! Mina fötter blev helt lyriska. Visst gjorde det ont fortfarade men jag kunde ju faktiskt gå nästan normalt. Jag behöll skorna på och gick till kassan för att betala. Kassören såg lite fundersam ut när han tittade i kartonen och såg mina helt utsliten och trasig träskor. Fast det hindarde inte att be om 1100:-...
Ja så nu är jag fattig igen men fötterna mår bra och hundarna kommer att bli glada igen. 1 för att jag kan gå normala promenader och 2 för att jag dessutom åter kan ta bilen till skogen.

Ha det!

/Hanna

I bland blir den oväntade händelsen en riktigt bra förstärkar

I söndags hade jag en kul träning ihop med några kompisar. Vi tränade dirigering och gjorde ett storsök. Ett 'jättesök' kan man nog säga. Området var ca 150m brett och 100m djupt och vi hystade ut ca 14 dummis. Det var ett rätt så klurit område med en kulle, blöta, aspdunge, vass & äng. För att maximera träningtillfället med både sökarbete och stadga skickade vi våra (tre) hundare en efter en. Dvs först skickade förare 1 och när denna hund kom in med föremål skickades hund 2 osv. Det är en rolig övning och när vi kände oss mer säkra på våra djur skickades hundarna med lite överlapp. Dirigeringen var även den rolig och läroik. B-M hade varit på en dir.kurs föregående helg och visad oss andra (Lotta & jag) hur dessa övningar hade utförts. Tänket var mycket snarlikt 'målbilds' tänket. Tur att jag & L hade varit på en sådan kurs själva innan så att våra hjärnor hängde med.
Det som även gjorde vår lilla träningträff kul var att vi alla tre är SBKare. B-M är ju dessutom silvermedaljör i nordiska mästerskapen och dessutom guldmedaljör i SM i rapport, 2007. Inte kattskit det att få träna ihop med en sådan förare...
Vi har således lite lika tänk och så även lika handikapp när det gäller att tänka om brukset till jakten. Men det var skönt att få återgå till 'småpetandet' i utförandet. Jag själv fick skäll för att jag vilar min högerhand mot D's skulra (som ett litet säkerhetsbälte) innan jag skickar på linjetag. Även att fötterna står rätt och alla små grejjer man hittar på innan, under och efter skicket påpekades glatt. Jag kan sakna detta ibland när vi tränar just jakten.
Hur som träningen gick bra och hundarna var gada och nöjda när vi knatade hemmåt igen. Vi fick lite sällskap av Krummel och mannen mitt i söket. Även detta blev ju bra. Att D kan jobba utan att bli störd när busbästisen och mannen dyker upp runt ett hörn. K blev lite upprörd över att alla fick å inte han så jag hystade iväg en minidummi till honom som han kunde skutta efter och döda innan han tyckte att han var duktig och ville ha sin belöming i form av karameller. Klart att han fick det.
Annars tränar vi mest inför helgens bravader. Även här har K lite åsikter om att han oxå vill få belöningar. Det senaste är att han trycker i sig emellan D och mig under friaföljet. Så rätt vad det är så kommer ett litet vitt luddig ansikte fram mellan Ds framben (hur gulligt som helst och självklart får han (& D) karamell direkt). Under de andra momenten har K en annan strategi. han går och små nosar och försöker se ut som om han är i en annan värld (men den skarpögda matten ser när K kikar under luggen). När pälsbollen far iväg far även K iväg och försöker snotta pälsbollen framför näsan på D. Fugerar riktigt bra faktiskt. D är super tänd och fokuserad så att han kan hinna innan K. Jag ha snott denna tenik till ink oxå. D och K får tävla mot varandra på ink. Det börjar ge lite resultat. Tempot har ökat något men jag misstänker att det finns mer i D för just nu springer han lika fort som K (förr kom han alltid efter). Att en 'jakt'golden inte kan springa ifrån en dvärghund tror jag dock inte riktigt på. Får se om jag kan lura upp tempot lite till inför helgen.

Ha det!

/Hanna

Frost

Imorse (och nu med faktiskt) var/är det en ordentilg frost ute. Detta borde betyda på att det har varit ordentlig kallt i natt. Eftersom jag nu inte får köra bil så behöver jag inte skrapa rutor och bli kall och blöt om händerna. Det är ju bra. Det var även natt gammal is på vattenpölarna unde morgonpromenaden. Det upptäckte Krummel. Han blev så där löwchen glad (ni som känner honom vet ju att glad inte alltid aplicerar på detta lilla djur).
Han for som en, till en början, vit luddboll runt runt och krasade is så det stänkte upp över ryggen på honom av det lervatten som var under isen. När han var klar och vi gick hemmåt var han mer en blöt, grå, kladdig, slemboll. Men glad, å det är ju kul med en glad hund liksom.
D han är glad jämt så det blir ingen skillnad mer än att han är mer eller mindre ner lerad under promenaden.
Väl hemma hade hussen kommit upp ur sägen och satt framför tv'n och tittade på discovery. Av någon anledning är detta en av dagen höjdpunkter i hundarnas liv. Att komma in efter att ha sprungit runt, runt och 'hitta' sin husse i fottöljen med en kaffekopp. K kastade sig (så lerslemig han var) upp i husses knä och ned med en tass i kaffemuggen. Hussen blir lika förvånad varje gång. Så då var han inte bara grå, blöt och lerslemig utan har även är liten pitoreskt insag av kaffe. Och glad.
Färden fortsätter sedemera från hussen och kaffekoppen till soffan. Ni kanske tror att soffor är till för att sitta/ligga i och slapna av framför tv'n? Så kan tyckas men det finns så många andra variater av hur man använder och opimerar en soffa. Ffa om man är en löwchen som heter Maxi.
I krummels värld är soffan = en jättestor servet. Underbart faktiskt. Han kan liksom torka hela kroppen på engång. Å det gjorde han nu även denna mogon. Jag behöver kanske inte en informera om att vi har en soffa där överdragen är avtagbart och tvättbart...
När det är avklarat går K in i rond tre av 'äntligen morgon å va roligt' bestyren. Detta innebär att så snabbt som bara den få med sig en männsiska in i köket och få den samma att öppna 'karamelskåpet'. Har han riktig tur och planerar detta snyggt märker inte de andra människorna i huset detta och prosseduren kan upprepas flera gånger. Efter avslutat promenadkex är det dax för streching. detta görs enklast genom att se till att den korkade gula hunden hämtar div olika leksaker i leklådan och sedan knycka dem ur gulings mun. Här behövs det list, smidighet och en stor portion tjurighet. Om nu guling skulle vara av annan uppfattning är detta inge större bekymmer. Man biter då guling helt sonika i armbågen så att den samme blir lagom arg och försöker bita tillbaks. Brottningsmachen är ett faktum.
All denna energiåtgång tar ut sin rätt och efter avslutat program kan krummel dra sig tillbaks till de inre gemaken och åtnjuta en stunds vila nedbäddad i dubblsängen med dunkudde och tjockt täcke.
Snart är det nog dax för en kex igen...

Ha det!

/Hanna

Max-boll, del 2 & äntligen vet jag vad barn är bra till

Jaha, så blev även detta klart för mig. En maxboll kan vara mer eller mindre max. Och beroende av hur mycket 'max' jag vill få ut måste jag först utväreder ur mycket 'max' just denna maxboll har. Skit bökigt fakiskt. Här inbillar man sig att 'jaaaaa, så bra. Om jag har en sådan så kommer allt att gå galant'.
Pang, poff, dunder, så slår verkligheten till som en åsksmäll mitt på en solig sommardag.
vad svammlar jag om???
Jo, jag var ju på kurs för Roland S förre helgen och då konstaterades att D vill ha en stor mjuk grunka att bära runt på mendans jag klappar och tjålar med honnom. Då blr han så där 'r-hunds' glad och mitt mål med målbild/förstärkning/belöning uppnås. Så galant. Så enkelt. Så geneigalt. Kan tyckas.
Jag åker hem och grunnar lite på detta och (eftersom jag nu för tillfället inte är betrod av LS att framföra motordrivet fordon på väg) kommer fram till att jag inte kommer att lyckas med bedriften att inhandla en sk 'max-belönings-boll (maxboll).
På en hylla ligger sedan en längre tid ett kanninkinn. Jag inhandlade detta då jag i panik fick för mig att 'D kommer aldrig att ta ett hårvilt i sin mun' (varför jag nu fick för mig detta kan jag inte riktigt svara på...). Skinn inhandlades och D apporterade. Så bra. Skinnet hamnade på en hylla och fortsatte sitt liv(fd liv) som dammsamlare.
Nu kom jag ihåg skinnet. Men bara ett skinn så där fungerar inte så bra att kasta omkring. Jag rotade runt en stund bland lådor och prytlar och hittade att par gammla barnraggisar (lila, så de måste ha varit Carros och hon är idag typ 22år så hon kommer nog inte att sakna dem. dessutom var det hål i dem).
In med raggisarna i skinnet och så knöt jag ett jättelångt snöre runt. På nästa promenda prövade jag min nya max-boll. D blev så där vindögd när han fick syn/nos på skinnbollen (hmmm, nytt ord kanske? Pälsboll får det bli). Vindögd och med öronen pekandes rakt ut försökte han få sin hjärna att signalera till resten av kroppen att utföra det som 'hon som höll i & hindrade honom från pälsbollen' sa. Det gick sådär, kan jag ju medge.
Resultatet är att max-bollen är en total max-boll. Jag måste hitta en lite minder max-boll (så då blir det pälsboll= MAX-boll och nästa boll= max-boll). Jag kan i alla fall använda min fina pälsboll till ink och som förstärkning till avlämnande av apport tänkte jag.
Men nu är det tillbaks till ritbordet och fundera på vad som är 'max' och hur mycket 'max' det ska vara beroende på vad jag vill ha ut.

Ha det!

/Hanna

Grattis till mig

I dag har jag jubileum. 1 års jubileum närmare bestämt. Fast inte riktigt, riktig ännu. Det riktiga 1 års firandet börjar vid 15-16-tiden (jag kommer inte ihåg exakt vad klockan va).
Vad hände den 15 oktober (mellan kl 15-16) 2006?

Joo, då gick jag in till Cilla i köket och hittade lilla Dino och kanske 1 timme senare satt han i min bil påväg till Uppsala. Fast då hetten ha fortfarande Daffe. Mannen ringde (eller sms:ade) att han ville att vår nya valp skulle heta Dino å jag svarade att det går så bra så och föresten han sitter redan i bilen och är en hane på nästan 3 år...

Året som har gått har varit händelserikt. D och jag har lärt känna varandra, vi har tränat och tävlat i jakt för första gången bägge två, vi har varit på 'riktig' jakt (ävn detta 1:a gången för bägge), tränat och tävlat i lydnad och även prövat på några humanspår. D har fått en ny hemmaflockhund. Denna lite mindre än vad han var van vid, men jag tror rätt så bestämt att de trivs ihop, Krummel och D. Han fick bolla av sig ganska snabbt efter det att jag hade blivit regisrerad ägare. Vi har fått en stor hög med nya träningskompisar och D har även fått nya träningskompisar ihop med mina 'gamla' kompisar.

Som sagt det har hänt en heldel i vårat liv ihop. Det mesta är bara roligt. Jag hoppas att jag kommer att få fira många fler jubileum ihop med D & K.

Ha det!

/Hanna

Målbild och mjuka bollar

Vilken helg!!!!!!!!!!!!
Jag (och 18 andra) har varit på kurs i helgen. Den inhyrda instruktören var ingen mindre än Roland Sjösten. Det var jätte kul. Jag är så nöjd. Det var/är dock jobbigt (jätte jobbigt) för min hjärna att tänka så mycket som den har gjort dessa två dagar.
Det är som sagt nästan 7 år sedan jag tränade för en SBK tävling och träningsmetodern har ändrats (till det bättre). Eftersom jag dessutom försöker mig på 'jaktträning' så blir det ännu rörigare när jag förbrilt försöker översätta 'bruks/lydnads' tänket till 'jakt' tänk. I vissa fall finns det mycket att hämta från SBK till jakten (då tänker jag på B-prov) medans andra saker blir svårare.
Roland arbetar efter 'målbilds' tänket. Det är helt annorlunda mot jakten som är av annan princip. Helgens övningar har ffa gett mig en ny metod för linjetag och troligen kan jag använda mig av målbild för sök. Markeringar blir lite svårare men kanske kan det gå att få till det oxå. I gundtanken är det samma sak som eftersträvas, 'mängdträning ska ge en mental bild i huvudet på hunden som den kan jobba efter, en mental karta'.
Själva momenten som vi jobbade med var även de roliga. Jag hade (innan) helgen nästan börjat lägga SBK på hyllan. Anledningen till lydnadsträningen var att få en bättre styrning på D i jaktträningen. Nu känner jag där emot att det är lydnaden/brukset som är intressant i sig igen. Att med rät motivation/belöning fattar hunden hur snabbt som bara den vad det är jag vill att den skall utföra. D (och troligen många andra 'r'-hundar) har som 'max'belöning att enbart få ha en stor mjuk boll (eller annat föremål) i munnen samtidigtsom ett ocilatbelönande sker. Det är kul/häftigt att se! I morgon bär det av till affären för införkaffande av 'max'-boll.
Jag har ju befunnit mig innom SBK de senaste 20 åren och lite svårt/vemodigt har det vara att fatta beslutet att lämna denna organisation. Så könt att jag nu inte behöver det!
Apportering (som jag som nybliven 'r'-hunds ägare) inte har bekymrat mig om (dvs trä apportering) visade sig vara ett större bekymmer än vad jag trodde. Jag fattar inte vad som gör det, men jag tror nog att jag ska ha en studie (mha typ Totte, Fanta och någon spaniel) ute hos Cilla om vad det är som gör att de hämtar/avlämnar med olika intensitet.
Skilljer det mellan föremål, plats, och förare? eller är det bara D som sållar på föremålet?
Spännande ska det bli att utröna detta.
Nu vänar två veckors intensiv träning av momenten i 1:an och även kanske lite påbörjande av målbild för 2:an.

Nu väntar middagen på mig.

Ha det!

/Hanna

Prassel i löven

God morgon på er.
På morgonromenaden fick jag höra ett efterlängtat ljud. Det är när hundtassar springer igenom torra, frostbitna löv. När jag hör detta blir jag så där glad innombords.
Först gången jag registrerade hundtassprassel var för kanske 4 år sedan. Det var ute i Andersbo ute i skogen på hösten. Då var det blåbärsrisprassel från en mängd tassar (närmare 24 tassars prasslande). Det var en häftig ljudupplevelse.
För lite mer än 5 år sedan gick jag en kurs i farmakologi & toxikologi under min grundutbildning. På denna kurs träffade jag LöwchenLena. då visst jag inte vad en Löwchen var för någe. Vi pratade lite i korridoren och hon försökte förklara för mig vad det var för slags hundar hon hade och även födde upp. 'Jaha, sådandär dvärghundar till uställning' tänkte jag för mig själv. Själv var jag ju en ren bruksmänniska med rottis...
Hur som så var (hon är det fortfarande oxå) ju Lena en otroligt trevlig människa och så hade hon en labbe som hon hade tävlat jakt med, så helt förstörd kunde hon ju inte va. Vi fortsatt att umgås och till slut bestämdes det att hon skulle ta med hundaran och så skulle vi ta en sväng i skogen. Tanten (Hessa) var en lugn och snäll tant, så det skulle nog gå bra att släppa ihop henne med småhundarna.
Sakt och gjort. Lena tog sina hundar och kom över. HJÄLP! Vad är detta??? Små djur med en massa päls fram och rakade rumpor bak! Bjäbbiga var de oxå. Fast det va faktiskt bara Siri som skällde. Hon hade haft en traumatisk upplevelse med några sch några år tidigare (de hade henne som kamptrasa) och detta har satt sina spår (inte underligt).
Siri kom senare att tycka ganska bra om Hessa, ffa på vintern när det var snö. Då kom siri på att om hon gick bakom Hessa så blev det som en liten upplogad väg och inte lika jobbigt att hoppa fram i snön.
Jag som inte har haft kontakt med småhundar förr och dessutom hittade i skogarna tog täten och knatade på så som jag brukade med Hessa (höjd skillnad mellan Hessa och småhundarna är ca 25-35 cm). Till min förvåning (när jag väl kom på att kortbenta hundar kanske inte riktigt kan gå på samma ställen som en hund med 35cm högre markfrigång) hoppade småhundarna på rellativt obehindrat. Vi gjorde små 'ta bort pinnar i pälsen' stopp i bland, men annars är dessa hundar högst terränggående.
Jag är fortfarande inte övertygad om att de är riktiga hundar, men trevliga på sitt sätt. När hösten kom så skulle vi ut i skogarna runt om där Lena, för tillfället, bodde. Jag åker ut med tanten och hela flocken släpps ut (jag tror att det var 6 Löwchen och så tant Vilma, labrador typ 11 år). Det kryllade runt mina och Hessas ben.
Vi ger oss av ut. Hessa och Vilma knallar på lite för sig själva och Lena & jag börjar leta svampar. När vi är mitt ute i ingenstans och det är så där tyst som det kan vara i en riktig skog. Hör jag ett ljud. Det är ett ihärdigt prassel. Förts fattar jag inte vad det är, men så tittar jag ned och får se att runt benen hoppar, kuttar, rullar,springer det en hel hög med småhundar. Jag hade för en stund glömt bort dem. de hängde liksom bara med, precis så som jag var van vid att Hessa gjorde. Det var en mäktig upplevelse, som kanske är svår att föreställa sig, att ha ca 10 hundar lösa och att kunna koppla bort dem och ändå så var de där.
Ibland brukar vi skratt åt detta, Lena & jag. Hon är ju så van att ha dem runt fötterna så hon fattad inte riktgt vad jag menade när jag sa; 'tyst, stå still, lysna. Gu va häftigt med prasslet.'
Hundarna stannade iofs de oxå och undrade vad som var på gång.
Hur som. Detta prassel av hundtassar har fastnat i mig och jag blir glad när jag hör det. När jag har fått en sådan dos blir ofta dagen lite roligare.

Ha det!

/Hanna

Vänner

Igår på 10-nyheterna var det ett inlägg/repotage om en ny fransk film, jag tror att den hette 'Vänner' eller någe liknande. Den kom högt upp på min 'vill se' lista (tillsammans med Råttatouille, jag är svag för tecknat). Får se om jag någonsin lyckas med bedriften.
Handlingen var i alla fall det som fick mina tankar att kicka igång (lite små jobbigt så där när det är tid för att sova). Filmens huvudpersoner är en antikvtetshandlare och en taxichaffis. Antikmannen är på lunch med affärsbekanta och samtalet kommer in på ämnet 'vänner'. De övriga i sällskapet påstår att a-mannen inte har några vänner. A-mannen hävdar att han visst har detta då hans filofax är fulltecknad. Lunchen avslutas med ett vad om att a-mannen skall visa upp en vän innom 10 dagar. Det visar sig att han faktiskt inte har några riktiga vänner.
Detta då han lever sitt bekanskapsliv genom mail, sms o.d.
Här kom liksom 'pudelnskärn'. Det har ju gått åt det hållet med vår värld. Vi (jag är absolut en av dessa) föredrar att hålla kontakt med umgängeskrettsen (å även min familj, den jag inte lever ihop med) genom etern. Varför blir det så? När jag var liten/yngre var det en självklarhet att man umgicks irl. Idag kan det gå veckor/månader utan att vänner träffas och umgås. Idag när det finns effektivere fortskaftnigsmedel och tidsbesparnade snabbmat osv.
Förra helgen, när jag var på SC, fick jag lite återblickar på hur trevligt det är att umgås med riktiga/levande människor. Att sitta i timmar och prata om precis vad som helst, att laga mat ihop, att dricka goda drycker och allt som gör ett umgänge till just ett umgänge.
Jag måste skärpa upp mig! I hundvärlden har jag några käpphästar som helt klart kan apliceras i min mänskliga värld. 1: det ska vara roligt att ha hund/ det ska vara kul att leva/ha fritid och 2: livet är för kort för att spara på dåliga hundar/ livet är för kort för att inte träffa/ungås med sina vänner.
Att bara vara hemma och på jobbet blir tillslut för inskrängt (även i mitt arbete som jag ändå känner har en oerhört hög stimulifaktor). Jag kanske behöver ta tag i mitt liv och vädra tankar och åsikter med andra människor som jag inte har en nära livsrelation till (dvs min familj med mannen i spettsen).
Ja inte vet jag. Filmen tror jag kan vara intressant ur olika perspektiv. Jag kanske rent av ska försöka se den ihop med någon/några kompisar och sedan smita in på en pub, ta en öl och diskutera filmen eller livets små och stora ? en stund.
vad som händer i slutet vet jag inte för det avslöjade de inte i repotaget men tydligen blev skådespelarna som hade huvudrollerna nära vänner under inspelningen och har fortsatt sitt umgänge efter avslutningssenen.

Ha det!

/Hanna

Vilken underbar morgon! Jag har precis kommit in från morgonpromenaden med guling. Krummel får gå med sin husse (det är han väll inte helt glad över men jag smög ned lite korv i fikan på hussa så att han kan muta K).
D och jag tränade lite, så där lagom. Lite ställanden när han är framför (för att få snabba ställanden) och lite fritt/linförighet. Något, som jag inte riktigt har brytt mig i tidigare, framträdde mer klart idag. Han har otroligt sega sättanden. Här får jag klura lite på hur detta ska meckas till på 14 dagar. Vi måste ju oxå få till linförigheten och ställandet (lite) och ev lägga lite mer krut på nedläggandet (det är idag inte värt mer än en 7:a så det finns en del att göra). Men blir föjsamheten bättre så finns hopp om kanske +0.5p på de flesta moment. det är ju lätt att glömma bort att även transporten ingår.
Nästa helg är det kurs som gäller. En kompis på klubban har fixat en helgkurs med Roland Sjösten. Det ska bli kul.
Annars är det mest bara jobba som gäller denna vecka. På onsdag är det avslut på LillaHundKlubben för säsongen. Sen kan jag egna fritiden helt åt de egna djuren.
Vi träffade lilla Laban (en Höghedare ur P- kullen) nere på KBK. Han var otroligt söt och trevlig. När det blev lite mycket intryck i hans huvud rullade han ihop (de otroligt långa) benen och blev en liten ullig gul hög mitt ibland alla människor och hundar.

Ha det!

/Hanna

Debuten och lilla KM avklarad

Så var lydnadsdebuten avklarad. När jag började räkna bakåt visade det sig att det var 11(!) år sedan jag tävlande i en lydnadsklass. Då var det ihop med Amadeus Mozart von Fjant. Dessutom var det 7 år sedan jag tävlade på en SBK tävling (högre spår med Hessa Kristina Ericsson). Man kan nog lugnt säga att jag inte tär på tävlingsfunktionärerna. Det var många som ömsom log/skrattade och såg förbryllade ut när jag glatt meddelade att 'nä, jag ska inte vara funktionär, jag ska tävla lydnads ettan.'
Hur gick det då?
Vi var tre Höghedare (Nelly, Lava och Dino) där och det gick med tanke på omständigheterna bra för alla, tycker jag. Här kommer jag bara tala om hur det gick för mig å D. De andra får tala om själva. Vi fick i alla fall 9,28p i snitt och det känns bra. Platsliggningen var en pärs. Det var lugna liggningar (för att vara lkl1). Men i dungen bredvid föll ekollonen tätt och D bestämde sig snabbt för att det nog var 'en kul en' som höll på att lägga ut ett jaktsök. Men han låg kvar om än något lätt... Sedan fortsatte momenten och varje gång vi vände upp mot dungen så blev han lite splittrad. Där av att vissa betyg blev ngt låga (mot vad jag hade förväntat mig, men helt i sin ordning mot prestationen).
Vi kom i alla fall 2:a, slagna av en Searover golden med 7p. Den gick fantastiskt bra, inge snack.
Efter prisutdelning av alla klasser var det dax för Lilla KM del 2. Vi var 6 hundar som startade, var av 3 som hade tävlat officiellt straxt innan. Här kan jag ärligt medge att både min och D's hjärna var lite tärda. Att vi hade presterat 184p bara ca en timme tidigare var svårt att tro. Vi fick en delad 1:a placering med 168p.
Nu blir det vila någon/några dagar för D när jag jobbar ikapp lite och sedan ska vi slipa på linförigheten (ffa) till helgen 27-28 okt då vi ska iväg till Tierp och Bro-Håbo och försöka oss på ett LP1.

Ha det!
/Hanna

ledighet & sovrutiner

Varför ska man vara ledig? Ibland känns det mest som om ledigheten i sig blir en enorm press & stress. Men när man väl är där brukar lugnet och trivsen infinna sig. Fast om man nu väljer att gör saker som är outtalade 'måsten' infinner sig inte den sköna känslan förens man kommer hem igen.
I morgon & på fedag ska jag vara ledig från jobbet. Vi några gulhundsägare med djur ska pröva SBKs nya kurs& konferanse anlägning. Det är mest menigen att vara en slapp camp (SC). Jag tror att våra förututtänkta mål kommer att uppnås. Denna ledigheten tillhör kategorien 'lugnet & tivseln innfinner sig på plats' & stressen kommer tillbaks när vi återvänder till staden.
det ska bli skönt & roligt att få komma iväg och bara umgås med tjejer. Jag är helt övertygad om att tjejer behöver tjejtid och killar de behöver öl (med tillhörande killar).
Sjäv kommer jag att ta med mig bägge monstren och de övriga deltagarna har varsin. K är med lite som motvik för det ligger ju i tiden det där med jämlikhet. Fast han skapar lite ojämlighet i samma stund.
De andra hundarna är av honkön så D skulle bli den enda hanen. Fast han är ju iofs ingen 'riktig' hane. Här kommere K in som könsfördelare (låter lite halv skumt 'könsförelare', men jag kom inte på något bättre ord helt enkelt). Eftersom alla djur, förutom K, är av en gul ras så kommer jämlikheten mellan raser att bli fel. Frågan är om jag skulle hämta ett antal små Löwchar och ta med mig. Fast då blir det en onorm över vikt på tikar efteresom jag bara känner tikar förutom Z. Å honom vill jag inte ta med. Å hans matte/husse vill nog inte det heller för de kommer ju hem på to kväll.
Jag hoppar över, tror jag.
Jag återgår till ursprungstanken; SC. det blir skönt. K är faktiskt nästen champion i den klassen. Ingen är så mysig att få bredvid sig i sängen. Det tycker både hussen & jag. Det stakars lilla djuret har inget val. Han ska sova i sängen.
Någon gång under natten smiter han dock där ifrån. Han har en bur på golvet som alltid står öppen som han brukar rulla ihop sig i. De sista två nättera har dock Z snott buren. Eftersom Z är en nattvandrare (med långa klor eftersom hanns matte har övergivit honom för sol, värme och paraplydrinkar) så låser jag helt sonika in det lilla djuret.
Resultatet blir att när K hoppar ner för att smyga in i sin bur så är de 1 stängd och 2 ännu värre det ligger en hund i den. Han har istället kommit på att han kan rulla ihop sig på överkastet (som ligger i en hög på golvet). D han får inte enns komma in i sovrummet. detta tyckte han va taskigt i början men nu mer tycks han ha hittat fördelarna. Han kan rumstera om i resterande delar lite som han vill.
Förr i tiden när jag hade jätte många djur (2 hundar, dob +rott, och fyra långhåriga katter) som alla sov i sängen tyckte jag att detta var det mest naturliga som fanns. Numer känns det skönt att endast dela säng med en snarkande man och en snusande & mjuk liten hund.

Ha det!

/Hanna

Ibland måste man jobba oxå...

Idag kallar jobbet på mig så ni får klara er utan mina små filosofiska funderingar på vad som händer i vardagen.

Ha en bra dag.

/Hanna

Den fri tankes kraft

Har ni funderat över hur 'tanken' fungerar/gör? När jag, som jag brukar på morgonen, funderade på vad som ev skulle kunna bli ämnet för dagen på bloggen. Slog det mig att detta inträffar istor sett på samma ställe varje gång. Kanske inte så underligt då jag ju går samma sträcka varje morgon. Häggen, föresten har nu tappat nästan alla blad men syns fortfarnade eftersom salixen har sin blad kvar.
Självklart stannade jag upp vid denna tanke. 'Varför tänker jag på olika sätt'.
Detta sker ju när jag går på 'spången' . Kanske är det av den anledning att just på spången kan hundarna inte hitta på något. Jag kan släppa omgivningen och låte tanken fara fritt (min önskan har kanske hörsammats; så var varje promenad med Hessa).
Tanken for verkligen fritt, ibland kändes det som om det var en orkan ihuvudet. En sak som jag samlade in i lagret av tankar var när de där stora låtande fåglarna kom flygandes. Om de är svanar eller gäss kan jag inte säga. Jag ser ju knappt skillnad på en gås och en sparv. Älg och rådjur vet jag dock hur man skilljer på men det där med fåglar, det är ett mysterie.
Hur som flög gjorde det som fåglar brukar. Det var riktningen jag reagerade på. Samma sorts fåglar flög nämligen, helt ostrukturerat och vimsigt, i en syd/sydvästlig riktning förra onsdagen när vi tränade, GHK. Idag flög de istället, fast strukturerat och prydligt, i en nord/nordöstlig riktning (dvs 180 grader mot varandra).
Varför gör de så? Ska inte fåglar som nu inte ska vara här i vinter flyga söder över? Ja, dessa gjorde inte det i alla fall. Jag lär nog inte få någe svar för de försvan.
Promnaden fortsätter och jag märkte efter en stund att D har kommit på att matten gärna ser att han håller sig straxt bakom. Han knaktade på där och K snosade runt. En annan bidragande orsak till min filosofiska tur är ju oxå att Z fick gå med gubben och jag endast hade de två med mig. Det blir ju lugnare då. Enda insedenten var när K höll på att bli överkörd av en cykel. Idag var det tusentals cyklar som vi mötte. Det är kanske de inslag jag tycker minst om här. Men bor man i en cykelstad så gör man.
När vi väl har passerat spången och åter har fast mark under fötter & tassar brukar cyklarna minska. Här kommer det istället en och annan springtjomme. Det är oftast samma tjomme och hundarna har lärt sig att detta är ok. Så min tanke kan fara iväg igen. Löven ligger mer på marken än hänger på träden. De är fortfarande härligt brandgula men kanterna börjar bli anfrätta och skiftar lite åt brunt. Det är en härlig höst morgon. Lagom svalt, lite dis, och så regnar det precis så där så att man måste fundera på om det är en regndroppe eller en insektsom fastnar på kinden.
Ett brutalt uppvaknade! Hundaran har hittat en fläck. De har tvärnitat och borrat ned nosen i marken. Min arm sträcks ut och ett välbekant 'knyck' i axeln.
'jaha, då var vardagen här igen'. Husen torna uppsig framför oss, cyklaran kommer på led och bilarna börjar så smått backa ut från sina garaguppfarter.
Det var skönt så länge det varade, min mini semester i landet fantasia el tanko.

Ha det!

/Hanna