.jpg)
Från och med nu kommer mina inlägg att hamna på 'den andra' bloggen. Så detta blir (troligen) det sista inlägget här. Om ni inte har hittat till 'den andra' så finns det länk här strax till vänster i länklistan. Längst ned är den.
Den nya bloggen är under uppbyggnad (läs 'jag har inte fattat hur den fungerar ännu'). Men ni som var med från början på denna vet ju att jag inte är den snabbaste hackern i byn.
Det löser sig allt efter som.
Ha det å så ses vi på 'den andra' istället.
/Hanna
måndag 26 november 2007
söndag 25 november 2007
vilt försök nummer 1
om ni tittar på min länklista så har jag lagt till en ny länk 'min andra blogg'. Jag ska vad det lider (ni vet ork, lust, vilja och allt skall sammanfalla) byta till denna istället. Ni kanske kan förska komma till denna sida och kolla om det fungerar och då även medda mig det.
Tackar.
/Hanna
Tackar.
/Hanna
målning och annat
Jaaa, vad har hänt sedan sist??? Vi har rivit en halv väg och gjort 2st fyrkantiga hål i den resterande delen av den återstående väggsnutten. Jag sjäv har målat en massa väggar med vit färg. 2 ggr blev det oxå för väggarna var blå innan. Jag har nog börjat få lite mer snitts på själva målarhanteringen för jag har bara lite färg på min kropp efter avslutat aktivitet.
Nu ska inte väggarna förbli vita utan de ska tillslut få en ljusgul färg. Slutanalysen av mitt penselarbete får komma lite senare.
De stackars små djuren höll nog på att säga upp sig igår för vi (mannen & jag) befann oss i källaren hela dagen och eftersom vi slipade och målade vill vi inte ha hjälp av dem just då. D har hjälp mig att måla förut och den glada svansen blir då lite/mycket färg grann. Men som sagt nu har de den färg som de är födda med. Vi mutade dem med lite extra kex, tuggisar och en varm brasa på kvällen när vi var klara.
Senare idag ska jag nog ta en längre tur med dem. De vill nog både de och jag. Det är 'pisse väder' har i U-a. 0 gradigt och ca 3 cm blötsnö. Tur att jag rakade Krummel förra vecka.
I kväll är det smörgåstårta nere på klubban för alla som har hjälp till på årets tävlingar. Jag har lyckat smita undan från alla tävlingsbidrag men får halka med ändå... Jag kan ju alltid hävda att jag faktiskt har beskrivit flertalet av de hundar som har och ska tävla. Så lite har jag väll bidragit??? Det gäller bara att vinkla till handlingarna till en fördel...
Ha det!
/Hanna
Nu ska inte väggarna förbli vita utan de ska tillslut få en ljusgul färg. Slutanalysen av mitt penselarbete får komma lite senare.
De stackars små djuren höll nog på att säga upp sig igår för vi (mannen & jag) befann oss i källaren hela dagen och eftersom vi slipade och målade vill vi inte ha hjälp av dem just då. D har hjälp mig att måla förut och den glada svansen blir då lite/mycket färg grann. Men som sagt nu har de den färg som de är födda med. Vi mutade dem med lite extra kex, tuggisar och en varm brasa på kvällen när vi var klara.
Senare idag ska jag nog ta en längre tur med dem. De vill nog både de och jag. Det är 'pisse väder' har i U-a. 0 gradigt och ca 3 cm blötsnö. Tur att jag rakade Krummel förra vecka.
I kväll är det smörgåstårta nere på klubban för alla som har hjälp till på årets tävlingar. Jag har lyckat smita undan från alla tävlingsbidrag men får halka med ändå... Jag kan ju alltid hävda att jag faktiskt har beskrivit flertalet av de hundar som har och ska tävla. Så lite har jag väll bidragit??? Det gäller bara att vinkla till handlingarna till en fördel...
Ha det!
/Hanna
lördag 24 november 2007
täcke, temp och hundraser
Jag har (vad jag kan minnas) aldrig funderat över täckets vara eller inte vara. Kanske beror det på att min första (i Sverige) hundras var grayhound. Dessa djur har en päls som mest liknar ett tyll. De är sametslena att ta på och har otroligt mjuka öron. Men när det gäller att vara ute så är de inte frilufshundar precis. +20 grader, strålande sol och vindstilla = ok. Annars? Det var bara att klä på den div olika tillbehör. Om det var mer än -5 grader så blev det korta kiss promenader så att de inte frös sina leder (det skulle ju vara tråkingt med en springhund som hade frusit leden i benet...).
Kanske var det i denna epok som jag själv utveklade mitt misstroende till att befinna mig utomhus när det är kallt, blåsigt, regnit, snöigt, soligt, varmt, kallt osv, osv. Helt otroligt att jag överhuvudtaget har hund efter hund efter hund mtp mitt 'inte vilja vara ute' beteende. Ändå när jag väl befinner mig ute (med alla de kläder som behövs) så trivs jag ju otroligt bra.
I slutet av veckan kom jag från jobbet tidigare än vanligt. Det var fortfarande ljust ute så jag passade på att ta med djuren ut i skogen. När jag gick där och spanade efter viltsinta älgjägare och hoppande rådjur kände jag att 'detta var ju inte igår det'. Det var nog närmare bestämt flera veckor sedan jag gick en skogspromenad. Mitt liv utan körkort har ju iofs varit en bidragande orsak till att skogen har fått stå ifred från mig mer än vanligt denna höst...
Hur som, efter grayhoundsen kom ju den älskade Amadeus in i mitt liv (som en tromb kan tilläggas). Det är nästan synd om er som missade detta lilla orginal till hund. Han kommer alltid att ha en speciel plats i mitt hjärta. När jag träffar hundekipage som sliter ont med att komma överens om hur och varför saker skall göras (L & M t ex) tänker jag alltid på min egen tid med A. Mitt i vårt liv ihop känndes det som om jag aldrig skulle överleva detta. Men så har några år efter så är jag endå oerhört tacksam för att jag fick detta brutala hundliv ihop med honom. Jag fylde min 'hundryggsäck' med otroliga mängder 'kunskap' kanske man kan säga eller förmågor att vrida och vända på olika saker för att få min vilja igenom. Erfarenheter som jag använder mig av på alla andra hundar jag själv har eller träffar.
Amadeus var ju av rasen dobermann och dessa har nästan lika dålig päls som grayhoundsen så självklart blev det täcke även till honom. På den tiden hade täcket inte fått den upphöjda plats innom brukset som det har idag. Nu mer är det mer eller mindra självklart att hunden skall ha ett täcke. Inte för att jag påstår att jag gick i brächen (eller hur det nu stavas) för täckanvändande. Det bara var så.
Jag roade mig ju med att köra drag med A. Dvs han drog mig och ibland även pulkan med kaffe, plädar od. Själv stod jag som en kloss och hejjade på 'bra killen, kom igen nu, ta i' osv. D- hundar är lite underligt funtade. Ju mer det tar imot desto mer tar de i. Rottisen är inte så det fick jag erfara när Hessa spändes framför skidorna 'är du dum i hela huvudet, eller??? Hur f-n ska jag kunna gå framåt när du har satt fast mig?' Där tog min dragkarriär slut, snabbt och lätt. Å inte har jag ställt mig på några skidor efter detta.
H tyckte väll att vintern var ok, tills det blev ca -10-15 grader. Då började hon krampa i tassarna. Jag försökte med att få på henne skor. Polarhundarna kan ju springa med små 'tossor' på tassarna. Men inte tanten inte. Illa skadad blev hon när skorna kom på. Så de hamnade i lådan direkt och vi hoppade helt somika över det där med promenader när det var kallt. Inte tyckte hon om regn heller. Fast det gör ju inte jag heller så där var vi överens.
Täcke fick hon ha på sig när det blev kallt. Inte för att hon tyckte speciellt mycket om det men matten kände sig bättre till mods när vi var ute. Hon fick aldrig något eget täcke utan hon ärvde A's täcke. Detta kan ju ha varit en bidragande orsak till hennes misstycke om täcken. Det går ca 1,5 Hessor på 1 Amadeus.
Krummeluren han är en frusen liten kille han. Löwchenpäls är mest lik en svamp eller disktrasa när det är blött. Så han gillar inte att vara ute när det regnar. Snö är inte så bra heller. Det fastnar i pälsen och om han är ute lite längre blir han tillslut 'stelbent'. När snön väl är bort har pälsen tovat ihop sig till en enda stor kaka. Där av att jag brutalt rakar ned honom när det börjar bli vinter varing. När pälsen går från ett antal cm i länd till 9 mm får den lilla kroppen svårt att hålla värmen. Det tar ett par tre dager innan kroppstermometern har ställt om sig till den nya pälslängden. Husse i huset gillar skarpt när jag har rakat K, för då vill nämligen K ligga nära hela natten i sängen. Han e så gulligt!
Dino å andra sidan gillar alla väder och allat temperaturer. Allt är kul och det kan bara bli roligare. Här har nog täcket en annan avsigt. Det skall användas, främst, under träningar. Det blir en del passivitet för att sedan jobba fullt för att sedan bli passiv igen. Detta är inte optimalt för varken muskler, muskelfästen eller leder. Det är inte det enkalste att hinna värma upp hunden eller att hinna kyla av dem lite mer försiktigt. Så då kommer täcket in i bilden. Jag misstänker att det kan finnas en och annan 'gammal jakt räv' som kommer höja på ögonbrynet åt detta 'tjaffs'. Men det har jag ju tränat på att takla redan på Ammisen tid.
Ja jag tror nog att detta kommer att bli en bra plan för det gula lilla djuret. Åtminstonde kommer jag att känna det som om jag försöker ta hand om honom på bästa sätt. Tiden får avgöra om min fundering fungerar eller inte.
Ha det!
/Hanna
Kanske var det i denna epok som jag själv utveklade mitt misstroende till att befinna mig utomhus när det är kallt, blåsigt, regnit, snöigt, soligt, varmt, kallt osv, osv. Helt otroligt att jag överhuvudtaget har hund efter hund efter hund mtp mitt 'inte vilja vara ute' beteende. Ändå när jag väl befinner mig ute (med alla de kläder som behövs) så trivs jag ju otroligt bra.
I slutet av veckan kom jag från jobbet tidigare än vanligt. Det var fortfarande ljust ute så jag passade på att ta med djuren ut i skogen. När jag gick där och spanade efter viltsinta älgjägare och hoppande rådjur kände jag att 'detta var ju inte igår det'. Det var nog närmare bestämt flera veckor sedan jag gick en skogspromenad. Mitt liv utan körkort har ju iofs varit en bidragande orsak till att skogen har fått stå ifred från mig mer än vanligt denna höst...
Hur som, efter grayhoundsen kom ju den älskade Amadeus in i mitt liv (som en tromb kan tilläggas). Det är nästan synd om er som missade detta lilla orginal till hund. Han kommer alltid att ha en speciel plats i mitt hjärta. När jag träffar hundekipage som sliter ont med att komma överens om hur och varför saker skall göras (L & M t ex) tänker jag alltid på min egen tid med A. Mitt i vårt liv ihop känndes det som om jag aldrig skulle överleva detta. Men så har några år efter så är jag endå oerhört tacksam för att jag fick detta brutala hundliv ihop med honom. Jag fylde min 'hundryggsäck' med otroliga mängder 'kunskap' kanske man kan säga eller förmågor att vrida och vända på olika saker för att få min vilja igenom. Erfarenheter som jag använder mig av på alla andra hundar jag själv har eller träffar.
Amadeus var ju av rasen dobermann och dessa har nästan lika dålig päls som grayhoundsen så självklart blev det täcke även till honom. På den tiden hade täcket inte fått den upphöjda plats innom brukset som det har idag. Nu mer är det mer eller mindra självklart att hunden skall ha ett täcke. Inte för att jag påstår att jag gick i brächen (eller hur det nu stavas) för täckanvändande. Det bara var så.
Jag roade mig ju med att köra drag med A. Dvs han drog mig och ibland även pulkan med kaffe, plädar od. Själv stod jag som en kloss och hejjade på 'bra killen, kom igen nu, ta i' osv. D- hundar är lite underligt funtade. Ju mer det tar imot desto mer tar de i. Rottisen är inte så det fick jag erfara när Hessa spändes framför skidorna 'är du dum i hela huvudet, eller??? Hur f-n ska jag kunna gå framåt när du har satt fast mig?' Där tog min dragkarriär slut, snabbt och lätt. Å inte har jag ställt mig på några skidor efter detta.
H tyckte väll att vintern var ok, tills det blev ca -10-15 grader. Då började hon krampa i tassarna. Jag försökte med att få på henne skor. Polarhundarna kan ju springa med små 'tossor' på tassarna. Men inte tanten inte. Illa skadad blev hon när skorna kom på. Så de hamnade i lådan direkt och vi hoppade helt somika över det där med promenader när det var kallt. Inte tyckte hon om regn heller. Fast det gör ju inte jag heller så där var vi överens.
Täcke fick hon ha på sig när det blev kallt. Inte för att hon tyckte speciellt mycket om det men matten kände sig bättre till mods när vi var ute. Hon fick aldrig något eget täcke utan hon ärvde A's täcke. Detta kan ju ha varit en bidragande orsak till hennes misstycke om täcken. Det går ca 1,5 Hessor på 1 Amadeus.
Krummeluren han är en frusen liten kille han. Löwchenpäls är mest lik en svamp eller disktrasa när det är blött. Så han gillar inte att vara ute när det regnar. Snö är inte så bra heller. Det fastnar i pälsen och om han är ute lite längre blir han tillslut 'stelbent'. När snön väl är bort har pälsen tovat ihop sig till en enda stor kaka. Där av att jag brutalt rakar ned honom när det börjar bli vinter varing. När pälsen går från ett antal cm i länd till 9 mm får den lilla kroppen svårt att hålla värmen. Det tar ett par tre dager innan kroppstermometern har ställt om sig till den nya pälslängden. Husse i huset gillar skarpt när jag har rakat K, för då vill nämligen K ligga nära hela natten i sängen. Han e så gulligt!
Dino å andra sidan gillar alla väder och allat temperaturer. Allt är kul och det kan bara bli roligare. Här har nog täcket en annan avsigt. Det skall användas, främst, under träningar. Det blir en del passivitet för att sedan jobba fullt för att sedan bli passiv igen. Detta är inte optimalt för varken muskler, muskelfästen eller leder. Det är inte det enkalste att hinna värma upp hunden eller att hinna kyla av dem lite mer försiktigt. Så då kommer täcket in i bilden. Jag misstänker att det kan finnas en och annan 'gammal jakt räv' som kommer höja på ögonbrynet åt detta 'tjaffs'. Men det har jag ju tränat på att takla redan på Ammisen tid.
Ja jag tror nog att detta kommer att bli en bra plan för det gula lilla djuret. Åtminstonde kommer jag att känna det som om jag försöker ta hand om honom på bästa sätt. Tiden får avgöra om min fundering fungerar eller inte.
Ha det!
/Hanna
fredag 23 november 2007
fri som en fågel
Jag har träningsvärk i käkarna! Å det beror inte på att jag snackar så mycket, så det så. Fast ibland rinner det ut en hel hoper med ord mer eller mindre sammanhängande. Nä mina käkar lider av för mycket tuggummituggande. Jag äter (tuggar) nämligen nikotintuggumin sedan en vecka tillbaks. Det går nästan ganska bra. Ingen cigg på över en vecka och jag har samma snusdosa som jag köpte i början av veckan (och jag har inte bara sparat den och öppnat andra dosor). I vanliga fall går det en dosa per dag.
Idag var jag på jobbet vid 5-tiden för att göra en stor försökserie i lugn och ro. Då var min hjärna inte helt med på noterna så då slank det in 2 snusar i föjld. En sak har jag lärt mig dessa dagar och det är att om man först tuggar ett helt nytt och färskt nikotintuggumi (från nikotintuggumifabriken) och sedan stoppar in en snus direkt då får man jätte mycke nikotin i hjärnan. Det tog säkert en timme innan jag började känna mig någorlund normal igen.
En annan sak man kan roa sig med när man nu inte får (vill) springa runt med en snus i munnen är att shoppa loss. Jag har ju inhandlat div olika små atteraljer (det har precis varit en lite paus i skrivandet, fast det märker inte ni. Mannen kom hem med roser till mig. Röda och tre stycken var de. Undrar vad jag har gjort för att förtjäna dem? Bara varit mig själv kanske...) till Krummel. En svart smides säng med leopardmönstrad dyna (som han hatar) och ett snyggt svart skinntäcke (som jag vilken dag som bara den ska få ut en bild på). Så nu var det dax för Dino. Jag åkte ned till hundaffären för att köpa 5 st lydnadskoner (förstår ni vad glad Dino skulle bli när jag gav dem till honom). Tyvärr hade de inte exakt de koner som jag (läs min PT när det gäller lydnad, och tillika hundtillbehörsförsäljare) ville ha. PT'n ringde till en annan affär och de hade koner så jag fick åka dit istället.
Innan jag han lämna butik 1 hade jag fått fatt (iofs inte så svårt när PT'n syster, också hon butikssäljar, langa fram denna framför min näsa) i ett nytt täcke från Back on Track. Det var/är smidigt och håller värman bra utan att bli bylsigt. Och till det fasila priset av massa kronor. Inget att snacka om. Nu var ju djuren inte med mig så jag kunde inte pröva ut rätt storlek. Inga problem, iväg till affär 2 för att inhandla konerna och sedan hem och lasta in djuren och ned till affären igen. Eftersom jag nu hade förmånen att få handla detta snordyra täcke så fick jag även äran att införskaffa fikabröd oxå. så det gjorde jag. Ett täcke, en kaffe och en bulle senare var vi åter på väg hem igen.
Så jag är inte bara (nästan) snus och cigg fri jag är även peninga fri oxå!
Ha det!
/Hanna
Idag var jag på jobbet vid 5-tiden för att göra en stor försökserie i lugn och ro. Då var min hjärna inte helt med på noterna så då slank det in 2 snusar i föjld. En sak har jag lärt mig dessa dagar och det är att om man först tuggar ett helt nytt och färskt nikotintuggumi (från nikotintuggumifabriken) och sedan stoppar in en snus direkt då får man jätte mycke nikotin i hjärnan. Det tog säkert en timme innan jag började känna mig någorlund normal igen.
En annan sak man kan roa sig med när man nu inte får (vill) springa runt med en snus i munnen är att shoppa loss. Jag har ju inhandlat div olika små atteraljer (det har precis varit en lite paus i skrivandet, fast det märker inte ni. Mannen kom hem med roser till mig. Röda och tre stycken var de. Undrar vad jag har gjort för att förtjäna dem? Bara varit mig själv kanske...) till Krummel. En svart smides säng med leopardmönstrad dyna (som han hatar) och ett snyggt svart skinntäcke (som jag vilken dag som bara den ska få ut en bild på). Så nu var det dax för Dino. Jag åkte ned till hundaffären för att köpa 5 st lydnadskoner (förstår ni vad glad Dino skulle bli när jag gav dem till honom). Tyvärr hade de inte exakt de koner som jag (läs min PT när det gäller lydnad, och tillika hundtillbehörsförsäljare) ville ha. PT'n ringde till en annan affär och de hade koner så jag fick åka dit istället.
Innan jag han lämna butik 1 hade jag fått fatt (iofs inte så svårt när PT'n syster, också hon butikssäljar, langa fram denna framför min näsa) i ett nytt täcke från Back on Track. Det var/är smidigt och håller värman bra utan att bli bylsigt. Och till det fasila priset av massa kronor. Inget att snacka om. Nu var ju djuren inte med mig så jag kunde inte pröva ut rätt storlek. Inga problem, iväg till affär 2 för att inhandla konerna och sedan hem och lasta in djuren och ned till affären igen. Eftersom jag nu hade förmånen att få handla detta snordyra täcke så fick jag även äran att införskaffa fikabröd oxå. så det gjorde jag. Ett täcke, en kaffe och en bulle senare var vi åter på väg hem igen.
Så jag är inte bara (nästan) snus och cigg fri jag är även peninga fri oxå!
Ha det!
/Hanna
söndag 18 november 2007
minus
Nu ligger matten på regält många minus poäng, det är ett som är säkert. Maxi Bo Pettersson alias Krumeluren är jätte sur på mig.
Jag har nämligen gett det lilla djuret en sista pälsvråd innan vintern kommer på alvar. Han har fått en helklippning, inkusive skägg och öron + blivit duschad. Så fort han var klar sprang han raka vägen in bland skorna och rullade ihop sig som en liten boll. Efter att pälsen har tagits bort känns det lite underligt på huden för han. Då blir det hemskt tramatiskt i ett par dager innan han ställer om sig.
Nu har jag ju varit med några gånger om detta så jag har några ess i rockärmen...
1 efter att han har duschat tänder jag en brasa och drar fram fotöljen riktigt när så att han kan ligga där och torka sin lilla frusna kropp och 2 jag har inhandlat en ny skinnpajj åt honom. Den är skit snygg! Svart lammskinn med svart ludd foder. Spännet är i metall och ser ut som ett riktigt 'pajj bälte'. Han kommer bli tuffast i stan.
Fast den har han inte sett ännu, för hitintills har han haft så mycket päls så han har inte behövt ha rock på sig. Men i em då blir det premiär.
Ha det!
/Hanna
Jag har nämligen gett det lilla djuret en sista pälsvråd innan vintern kommer på alvar. Han har fått en helklippning, inkusive skägg och öron + blivit duschad. Så fort han var klar sprang han raka vägen in bland skorna och rullade ihop sig som en liten boll. Efter att pälsen har tagits bort känns det lite underligt på huden för han. Då blir det hemskt tramatiskt i ett par dager innan han ställer om sig.
Nu har jag ju varit med några gånger om detta så jag har några ess i rockärmen...
1 efter att han har duschat tänder jag en brasa och drar fram fotöljen riktigt när så att han kan ligga där och torka sin lilla frusna kropp och 2 jag har inhandlat en ny skinnpajj åt honom. Den är skit snygg! Svart lammskinn med svart ludd foder. Spännet är i metall och ser ut som ett riktigt 'pajj bälte'. Han kommer bli tuffast i stan.
Fast den har han inte sett ännu, för hitintills har han haft så mycket päls så han har inte behövt ha rock på sig. Men i em då blir det premiär.
Ha det!
/Hanna
lördag 17 november 2007
mini-mini semmester
Jaha, så har ännu en vecka passerat revy. Veckan började bra med mycket gjort på jobbet och även hemmavid. På torsdagen hade ja tagit ledigt för att få en mini-mini-semester uppe Västmanland (tror jag att det tillhör). Jag och geografi är inte busbästisar, liksom. Jag åkte dit på ons em med djuren i bak och cd på i fram. Det var sådär lagom halt så jag hade inga problem med att klara mig förbi alla fartkameror som numer instalerats efter väg 72 (U-a-Sala). Väl i Sala smet jag genom centrum, efter det att jag fick ta ett extra varv i rondelen då jag helt missade avfarten och hamnade i ett villaområde som jag blev vilse i pankakan i. Det där med bebyggelse och orientering är lite små mystiskt tycker jag. Tacka vet jag skogen, där kan jag hitta mycket bättre.
In, igenom och ut ur Sala gick sedan bra. Jag brukar ta en 'bakväg' när jag ska upp till denna kompis. 1 för att stor vägar är så f-b tråkiga och raka, 2 det är oftast mer trafik och även fler fartkameror & 3 just denna vägsträcka är otroligt vacker. Nu var det iofs helt bäckmörkt så jag såg inte ett jota av den vackra naturen med böljande landskap och gulliga små djur. Fast jag vet ju om att de finns där så det kändes bra.
Väl upp i den lilla småstaden där min kompis bor lyckades jag få en lite extra snurr. Om något år eller så har jag sett alla gatorna där för jag tar allt som oftast fel/annan avfart än vad jag har tänkt mig. Nu är ju staden ifråga så pass liten att det räker med någon sväng åt höger eller vänster för att komma rätt igen. Så även denna gång.
Jag anlände vid hennes hus. Hon (Karin heter hon faktiskt) var inte hemma, bara hennes två foxisar. Jag släpte ut djuren (alla 4) så att de fick röja av sig en stund innan jag packade ur bilen och började instalera mig i huset. Det är alltid spännade att ha med foxisaran att göra. Den äldre (mamman) hon är snart 11 och gör precis som hon själv vill. Tack och lov vill hon ganska ofta umgås med oss människor. Den lilla (2-3 år tror jag) är döv och är jätte glad i sin egna tysta värld.
Hon och krummel har funnit varandra. de brukar röja från det att jag kommer tills det att jag ska hem. Första timmen brukar vara värst. K mins nog inte från en gång till en annan att Våflan är döv så han försöker 'prata' med henne verbalt och blir självklart sur när hon ignorerar honom fullständigt...
Kvällen gick bra och dagen där på skulle/var jag ass vid en kastrering av en grandis. Herre ..... vad stor en gandis är. Å det är inte så enkla att manuvrera när de sover. Inte nog med att de har en stor och tung kropp, de har dessutom enormt långa och spretenade ben. Op gick bra och vi lyckades med lite fler inblandade lyfta/släpa/mecka in hunden i bakluckan på mattes bil. Sedan var det dax för lunch och hemfärd mot U-a igen.
Jag hann med en fika hos löwchen-Lena på vägen. Hem, kasta in prytlar och pinaler och packa träningsväskan och åka till klubban för träningsträff. Det var faktiskt väldigt kul att träna lydnad. ska nog fortsätta ett tag till.
På väg hem började jag nysa som en besatt och självklart kom förkylningen under natten. Fredagen spenderades i soffan ösom snorandes ömsom sovandes. Nu känns det lite bättre och jag har hunnit damma av det värsta här hemma. snart ska jag ta en tur men hundaran.
Ha det!
/Hanna
In, igenom och ut ur Sala gick sedan bra. Jag brukar ta en 'bakväg' när jag ska upp till denna kompis. 1 för att stor vägar är så f-b tråkiga och raka, 2 det är oftast mer trafik och även fler fartkameror & 3 just denna vägsträcka är otroligt vacker. Nu var det iofs helt bäckmörkt så jag såg inte ett jota av den vackra naturen med böljande landskap och gulliga små djur. Fast jag vet ju om att de finns där så det kändes bra.
Väl upp i den lilla småstaden där min kompis bor lyckades jag få en lite extra snurr. Om något år eller så har jag sett alla gatorna där för jag tar allt som oftast fel/annan avfart än vad jag har tänkt mig. Nu är ju staden ifråga så pass liten att det räker med någon sväng åt höger eller vänster för att komma rätt igen. Så även denna gång.
Jag anlände vid hennes hus. Hon (Karin heter hon faktiskt) var inte hemma, bara hennes två foxisar. Jag släpte ut djuren (alla 4) så att de fick röja av sig en stund innan jag packade ur bilen och började instalera mig i huset. Det är alltid spännade att ha med foxisaran att göra. Den äldre (mamman) hon är snart 11 och gör precis som hon själv vill. Tack och lov vill hon ganska ofta umgås med oss människor. Den lilla (2-3 år tror jag) är döv och är jätte glad i sin egna tysta värld.
Hon och krummel har funnit varandra. de brukar röja från det att jag kommer tills det att jag ska hem. Första timmen brukar vara värst. K mins nog inte från en gång till en annan att Våflan är döv så han försöker 'prata' med henne verbalt och blir självklart sur när hon ignorerar honom fullständigt...
Kvällen gick bra och dagen där på skulle/var jag ass vid en kastrering av en grandis. Herre ..... vad stor en gandis är. Å det är inte så enkla att manuvrera när de sover. Inte nog med att de har en stor och tung kropp, de har dessutom enormt långa och spretenade ben. Op gick bra och vi lyckades med lite fler inblandade lyfta/släpa/mecka in hunden i bakluckan på mattes bil. Sedan var det dax för lunch och hemfärd mot U-a igen.
Jag hann med en fika hos löwchen-Lena på vägen. Hem, kasta in prytlar och pinaler och packa träningsväskan och åka till klubban för träningsträff. Det var faktiskt väldigt kul att träna lydnad. ska nog fortsätta ett tag till.
På väg hem började jag nysa som en besatt och självklart kom förkylningen under natten. Fredagen spenderades i soffan ösom snorandes ömsom sovandes. Nu känns det lite bättre och jag har hunnit damma av det värsta här hemma. snart ska jag ta en tur men hundaran.
Ha det!
/Hanna
lördag 10 november 2007
kärlek
Idag blev jag kär 3 gånger efter varandra! Dagen tillbringades som sagt vid ett BK där jag utb 7 st A-figgar till MH (i morgon ska de få lära sig A-figge till MT). Efter lunchen kom det 4 rottisar som skulle beskrivas.
Vilka valpköpare! De kom från Lomma, Halmstad, Jönköping och Luleå. Allt för att få hela kullen beskriven under så likartade förhållanden som möjligt. Otroligt! Eftersom det fanns en risk att mörkret skulle hinna före oss till mållinjen rationaliserade jag bort genomgången efter att beskrivningen var klar. Vi körde de 4 hundarna i ett svep. Och tog ett samandrag för alla 4 efter det att vi var klara.
Vilka underbara hundar!! De var/är precis sådär som en rottis ska vara. Go, glada och fulla med enerig och kärlek till alla mäniskor. Om människan dessutom sitter fast i en trasa är det rena rama julafton i rottisvärlden.
Fly förbannade blev de, bla spökena. Fradgan stog som en sky kring de ihopskrynklade näsorna och raggen började vid öronen och slutade vid svanstippen. Ett ben i varje hörn men lite avståndreglering när hotet kom närmare.
I och med att spökena vände sig om = avreaktion på hunden. Inte så att de sprang fram men de avdramatiserad sin egen reaktion. När de vågade sig fram och snosade på en hand blev de helt kollriga. Upp och dreglade ned figgen och runt, runt den samma, vilt viftande på den hårda svansen så att de 'dongade' i spökkläderna.
Mitt rottishjärt svälde nästan över.
Ha det!
/Hanna
Vilka valpköpare! De kom från Lomma, Halmstad, Jönköping och Luleå. Allt för att få hela kullen beskriven under så likartade förhållanden som möjligt. Otroligt! Eftersom det fanns en risk att mörkret skulle hinna före oss till mållinjen rationaliserade jag bort genomgången efter att beskrivningen var klar. Vi körde de 4 hundarna i ett svep. Och tog ett samandrag för alla 4 efter det att vi var klara.
Vilka underbara hundar!! De var/är precis sådär som en rottis ska vara. Go, glada och fulla med enerig och kärlek till alla mäniskor. Om människan dessutom sitter fast i en trasa är det rena rama julafton i rottisvärlden.
Fly förbannade blev de, bla spökena. Fradgan stog som en sky kring de ihopskrynklade näsorna och raggen började vid öronen och slutade vid svanstippen. Ett ben i varje hörn men lite avståndreglering när hotet kom närmare.
I och med att spökena vände sig om = avreaktion på hunden. Inte så att de sprang fram men de avdramatiserad sin egen reaktion. När de vågade sig fram och snosade på en hand blev de helt kollriga. Upp och dreglade ned figgen och runt, runt den samma, vilt viftande på den hårda svansen så att de 'dongade' i spökkläderna.
Mitt rottishjärt svälde nästan över.
Ha det!
/Hanna
Veckan som bara förvann
Veckan som har varit har på något underligt vis bara försvunnit ut i ingenstans. Jag har iofs fått mycket gjort både på jobbet och efter jobbet. En kompis 'från norr' kom ned på tordagen för att delta på veterinärkongressen här i U-a, to-fr. Jag passade på att ta lite ledigt för att följa med henne på mässan. Det är alltid roligt att gå på mässor och då främst om det är en mässa som känns intressant. Tydligen har det kommit någe nytt prepparat för att bolla av hanhundar kemiskt. Principen är den samma som p-stavar för människa. Dvs det är ett inplantat som sedan har verkan i upp till 6 månader. Till dagenes dato finns inga biverkningar raporterade över huvudtaget. Intressant.
Annars var det som mässor i stort. Många bås och ffa många, många människor som trängs i mellan båsen i gångarna. Mycket 'give aways' som man släpar på, tar hem, packar upp och funderar på när, vart och varför ska jag använda denna? En sak som alltid är bra är ju att pennförådet får en regäl påfyllnad efter ett sådan evenemang.
Undrar hur många pennor som sprids under en mässa? Måste vara 1000-tals.
På fredag eftermiddagen begav jag mig ut på en liten tipp söder över. Jag har lämnat bort D för helgen. Han ska boa med två artfränder och lika sinade små tjejer närmare stan. Även om jag kommer från Sollentuna i från början och dessutom har en mor som bor norr om stan så känns det alltid lite pirrigt att bege sig mot/till nya ställen. Tack och lov för Eniro och hitta.se. Det gick rellativt smärtfritt att hitta området men minnet är ju som en spidad snigel mellan varven. Efter ett samtal med helgmatten hamnade jag i alla fall på rätt parkering och hon kom ut för att lodsa mig den sista biten. Tur var väll det för är det någonstans jag kan gå vilse så är det bland hus. Detta var ett radhusområde, så det kunde ha slutat lite hur som det.
Hundarna blev glada när de träffades och tre gula i ett radhus det måste vara så nära mättningsgränsen man kan komma utan att överskrida gränsvärdet. Efter en stunds ysterheter fick vi dem att lägga sig ned så att vi kunde ta en kopp kaffe innan jag skulle bege mig åter till U-a. D såg lite lätt förvirrad ut när jag började klä på mig men av någon anledning inte klädde honom. Han är inte så van vid (åtminstånde inte sedan han börjad leva ihop med sin nuvarande flock) att ha pjamasparty. Hoppas att det går bra för alla inblandade parter. Jag får nog reda på detta på söndag när jag ska hämta hem honom igen.
En annan som såg förvirrad ut (fast det gör han ganska ofta men då är det för det mesta inblandning med orden 'nej, du behöver ingen karamell just nu. Du har redan ätit 5 st') var K när jag kom hem igen. 'Vart är han??? Har du gömt honom någonstanns? För h-vete ta fram min gula kompis! Jag ska ju trasha honom ju!! Kärring!'
Vad ska man säga? Kul att ens hundar uppskattar när man kommer hem...
Ja ha nu är det i alla fall tidig lördag morgon (närmare bestämt 06.15) jag ska väll börja få på mig ett av alla lager med kläder som kommer att behövas denna dag. Just nu är det -2 ute och jag är så glad över att Hennry (min lilla bil) står inne i garaget och är snöfri. Dagen (+ imorgon) ska tillbringas utomhus. Jag och en hundkollega ska hålla en M-utb och som grädden på moset kommer det 4 rottis/dag som skall MH'as.
Jag har aldrig beskrivit så här sent på året och inte med en massa snö (ja ja allt är rellativt. Men har nere är 3 cm 'en massa snö'). Det kommer nog att bli bra tror jag.
Modern är inkallad för att passa den yngsta människan och försöka att blidka K i hans små egenheter och ideér.
Ha det!
/Hanna
Annars var det som mässor i stort. Många bås och ffa många, många människor som trängs i mellan båsen i gångarna. Mycket 'give aways' som man släpar på, tar hem, packar upp och funderar på när, vart och varför ska jag använda denna? En sak som alltid är bra är ju att pennförådet får en regäl påfyllnad efter ett sådan evenemang.
Undrar hur många pennor som sprids under en mässa? Måste vara 1000-tals.
På fredag eftermiddagen begav jag mig ut på en liten tipp söder över. Jag har lämnat bort D för helgen. Han ska boa med två artfränder och lika sinade små tjejer närmare stan. Även om jag kommer från Sollentuna i från början och dessutom har en mor som bor norr om stan så känns det alltid lite pirrigt att bege sig mot/till nya ställen. Tack och lov för Eniro och hitta.se. Det gick rellativt smärtfritt att hitta området men minnet är ju som en spidad snigel mellan varven. Efter ett samtal med helgmatten hamnade jag i alla fall på rätt parkering och hon kom ut för att lodsa mig den sista biten. Tur var väll det för är det någonstans jag kan gå vilse så är det bland hus. Detta var ett radhusområde, så det kunde ha slutat lite hur som det.
Hundarna blev glada när de träffades och tre gula i ett radhus det måste vara så nära mättningsgränsen man kan komma utan att överskrida gränsvärdet. Efter en stunds ysterheter fick vi dem att lägga sig ned så att vi kunde ta en kopp kaffe innan jag skulle bege mig åter till U-a. D såg lite lätt förvirrad ut när jag började klä på mig men av någon anledning inte klädde honom. Han är inte så van vid (åtminstånde inte sedan han börjad leva ihop med sin nuvarande flock) att ha pjamasparty. Hoppas att det går bra för alla inblandade parter. Jag får nog reda på detta på söndag när jag ska hämta hem honom igen.
En annan som såg förvirrad ut (fast det gör han ganska ofta men då är det för det mesta inblandning med orden 'nej, du behöver ingen karamell just nu. Du har redan ätit 5 st') var K när jag kom hem igen. 'Vart är han??? Har du gömt honom någonstanns? För h-vete ta fram min gula kompis! Jag ska ju trasha honom ju!! Kärring!'
Vad ska man säga? Kul att ens hundar uppskattar när man kommer hem...
Ja ha nu är det i alla fall tidig lördag morgon (närmare bestämt 06.15) jag ska väll börja få på mig ett av alla lager med kläder som kommer att behövas denna dag. Just nu är det -2 ute och jag är så glad över att Hennry (min lilla bil) står inne i garaget och är snöfri. Dagen (+ imorgon) ska tillbringas utomhus. Jag och en hundkollega ska hålla en M-utb och som grädden på moset kommer det 4 rottis/dag som skall MH'as.
Jag har aldrig beskrivit så här sent på året och inte med en massa snö (ja ja allt är rellativt. Men har nere är 3 cm 'en massa snö'). Det kommer nog att bli bra tror jag.
Modern är inkallad för att passa den yngsta människan och försöka att blidka K i hans små egenheter och ideér.
Ha det!
/Hanna
måndag 5 november 2007
WT, en erfarenhet rikare
I söndags startade vi på vårt första working test (WT). Det var beläget ute vid Fjällnora, straxt utanför U-a. På lördagen hade det snöat och regnat och jag var lite misstänksam till hur jag skulle överleva denna dag ute i den vilda naturen. Söndagmorgon visade sig vara kall och blåsig. Jag rastade hundaran vid 5.30 och kände mig näst intill ihjälfrusen när jag kom in igen. Ned med extra byxor och mer kaffe!!! (tyvärr missade jag att jag även har en överkropp så någon varm jacka fick jag inte med mig...) Jag missade nästan den extra koppen som jag hade lovat Fia att jag skulle ha med till henne. Fia det är en bra människa det. Hon vet hur viktigt det är med kaffe och macka. Dessutom vethon oxå att hon har en överkrop så hon hade en varm jack (den fick jag låna när jag såg lite farligt blå ut). Kanske det beror på att hon jobbar ute i skogen hela dagaran (förutom när hon sitter inne på ett varmt och mysigt kontor) och således vet att kroppen behöver all energi den bara kan komma över, där ute bland björbär, hallonsnår och drivis.
Hur som vi skulle även vara funktionäret under dagen så vi knatade med och kollade rutorna (eller stationer tror jag att det heter på wt-språket). Fia rastde sin hund och vi träffades vid parkeringen för att låta djuren hångla av sig på ett gärde. Va glada de blev när de hittade varandra bara så där mitt ute i ingenstans och dessutom fanns det ett springa fort-fort gärde.
Efter detta bestämde vi att nu var det minsann dax för kaffe (kl var ju faktisk 8 och 8-kaffet får man inte missa det bringar otur). Sagt och gjort, vi satte oss i lugn och ro och fikade. En av funktionärerna tittade lite fundersamt på oss efter en stund och frågade så där försynt; 'ska inte ni starta? - Joo, men har det börjat?. -ja, alla andra har redan gått iväg.'
Ahhh, det var därför så många med hundar knatade iväg förut... Ja ja man kan inte bara kasta bort en god kopp med koffein så vi fikade klart och pallrade oss så smått iväg mot stationsområdet.
Efter 1.5 avklarade rutor (sorry, stationer menar jag ju) så fick vi storbesök. Uppföderskan med sambo och dotter samt den underbara lilla valpen kom för att beskåda. det blev genast ännu trevligare på denna lilla utflyckt. Mellan station 1 och 2 hittade vi även ett kullsyskon till (med tillhörande matte). Fast de verkade vara lite brittiska för de körde vänstervarv istället för högervarav, som vi gjorde. Så det liknade nästan en liten kennellträff. Vi vandrade vidare och hade (allt för fort) klarat av de 4 stationerna (en av dem var en 'dubbelstation' fick jag lära mig). Nu var det bara att rasta av djuren en sväng till och sedan börja funktionära oss.
Efter många timmar, som flög förbi eftersom det var så roligt med alla människor (tänk va kul och trevliga retreiver (?) människor är) och hundar blev det dax för prisutdelning. Tyvärr blev det ingen Höghedare som fick komma fram och emotaga publikens jubel detta år. Men nästa! Då tar vi grandslam. det blir kul det lovar jag.
D och jag pillade i alla fall ihop 83p (av 100 möjliga) med 2 stationer med max p (dvs 20st). Han utförde sina uppgifter bra och matten gjorde (som vanligt) div olika små och lite större misstag. Jag är så otroligt nöjd med den lilla gulingen!
Ha det!
/Hanna
Ha det
Hur som vi skulle även vara funktionäret under dagen så vi knatade med och kollade rutorna (eller stationer tror jag att det heter på wt-språket). Fia rastde sin hund och vi träffades vid parkeringen för att låta djuren hångla av sig på ett gärde. Va glada de blev när de hittade varandra bara så där mitt ute i ingenstans och dessutom fanns det ett springa fort-fort gärde.
Efter detta bestämde vi att nu var det minsann dax för kaffe (kl var ju faktisk 8 och 8-kaffet får man inte missa det bringar otur). Sagt och gjort, vi satte oss i lugn och ro och fikade. En av funktionärerna tittade lite fundersamt på oss efter en stund och frågade så där försynt; 'ska inte ni starta? - Joo, men har det börjat?. -ja, alla andra har redan gått iväg.'
Ahhh, det var därför så många med hundar knatade iväg förut... Ja ja man kan inte bara kasta bort en god kopp med koffein så vi fikade klart och pallrade oss så smått iväg mot stationsområdet.
Efter 1.5 avklarade rutor (sorry, stationer menar jag ju) så fick vi storbesök. Uppföderskan med sambo och dotter samt den underbara lilla valpen kom för att beskåda. det blev genast ännu trevligare på denna lilla utflyckt. Mellan station 1 och 2 hittade vi även ett kullsyskon till (med tillhörande matte). Fast de verkade vara lite brittiska för de körde vänstervarv istället för högervarav, som vi gjorde. Så det liknade nästan en liten kennellträff. Vi vandrade vidare och hade (allt för fort) klarat av de 4 stationerna (en av dem var en 'dubbelstation' fick jag lära mig). Nu var det bara att rasta av djuren en sväng till och sedan börja funktionära oss.
Efter många timmar, som flög förbi eftersom det var så roligt med alla människor (tänk va kul och trevliga retreiver (?) människor är) och hundar blev det dax för prisutdelning. Tyvärr blev det ingen Höghedare som fick komma fram och emotaga publikens jubel detta år. Men nästa! Då tar vi grandslam. det blir kul det lovar jag.
D och jag pillade i alla fall ihop 83p (av 100 möjliga) med 2 stationer med max p (dvs 20st). Han utförde sina uppgifter bra och matten gjorde (som vanligt) div olika små och lite större misstag. Jag är så otroligt nöjd med den lilla gulingen!
Ha det!
/Hanna
Ha det
torsdag 1 november 2007
Migrän & choklad/hallontårta
I måndags hade jag mitt livs första (å förhoppningsvis sista) migränanfall. Fy för snabelen vad hemskt det var. Att jag får lite ont i huvudet framt eftermidagen är inte allt för ovanligt. Jag är helt i koffeinets våld. Dricker jag inte 2-3 muggar kaffe på morgonen så talar min kropp om detta för mig framåt tidig em. Det är inte så svårt att fixa. Jag intar lite sanbbt å lätt en liten kopp med starkt kaffe å vips mår jag prima igen.
Så gjore jag även denna dag. Samt att jag la mig och vilade en timme. När jag gick upp igen kändes det bättre men inte 100%-igt. Så jag bestämde mig för att gå en sväng med hundarna. Frisk luft brukar göra susen. Efter ca 300-400m kom jag till insikt med att detta inte skulle gå så bra. Ingen teleon hade jag med heller, så att ringa hem för att be om hämtning var bara att glömma. Hundaran ville ju dessutom faktiskt bli rastade så jag fortsatt rundan (något avkortad dock). Ögonen kändas som om de skulle sprängas när jag försökte att se rakt fram (pga gatubelysningen). Efter ytterligare ca 500 ville det sig inte. Jag blev tvungen att stanna för att tömma maginnehållet (tack å lov så fanns där inte så mycket) i en buske. Hundaran var mäkta förvånade över mattes nya promenadbeteende...
D passade på att försöka jaga lite hare (eftersom nu matten gick så otroligt långsamt och inte brydde sig ett dugg om vad han och K höll på med). Tur att min hjärna inte var helt förmosad så att jag uppfattde vad han hade för plan och lyckades stoppa honom (det lilla odjuret).
Efter, av vad jag tyckte, en evighet var jag äntligen hemma där jag släppt djuren fritt till mannen, lyckad få av mig ytterkläderna och rasade i säng. Helt övertygad om att jag hade fått vinterkräksjukan eller influensan. 2 timmar senare vaknade jag till och var pig som en mört.
Planen för kvällen hade från början varit att jag skulle ned till 'klubban' och bjude på LP & Nkl tårta/paj. Jag hade handlat hem allt för att göra en stor anannaspaj men som det blev nu hade den inte meckats ihop. Fast anannaspaj är ju alltid gott så jag gjorde en i alla fall. Kan ju säga att familjen såg lite undrande ut är jag från att ha varit en näst intill döende människa hoppar upp och börjar baka några timmar senare. God blev den i alla fall och jag hade dessutom kvicknat till i tid för att hinna se Cesar Millan kl 8 (vilken tur jag hade :-)
Klubbkompisarna (de elakingarna) hade föga medlidande med mig. de bestämdes snabbt och lätt att onsdag skulle bli en bra dag för mig att leverera de utlovade kalorierna. Nu är det ju så att jag har en å annan sak att göra på jobbet (å måndagen blev ju ett antal timmar kortre än planerat) så att jag skulle hinna baka ytterligare en paj och hinna ned tll klubben till kl 7 på onsdagskvällen var bara att glöma. Tack å lov för konditorier!
Jag beställde en 15 bitare choklad och hallon tårta istället. Den levererade i går kväll och passande nog hade de uppstart för en valpkurs denna kvällen. Kursarna tyckte att detta var en trevlig klubb som bjöd på tårta till fikat. Stakrare de när de kommer nästa gång å det bara är en slät kopp som erbjuds. Herrens vägar äro grymma ibland...
Ha det!
/Hanna
Så gjore jag även denna dag. Samt att jag la mig och vilade en timme. När jag gick upp igen kändes det bättre men inte 100%-igt. Så jag bestämde mig för att gå en sväng med hundarna. Frisk luft brukar göra susen. Efter ca 300-400m kom jag till insikt med att detta inte skulle gå så bra. Ingen teleon hade jag med heller, så att ringa hem för att be om hämtning var bara att glömma. Hundaran ville ju dessutom faktiskt bli rastade så jag fortsatt rundan (något avkortad dock). Ögonen kändas som om de skulle sprängas när jag försökte att se rakt fram (pga gatubelysningen). Efter ytterligare ca 500 ville det sig inte. Jag blev tvungen att stanna för att tömma maginnehållet (tack å lov så fanns där inte så mycket) i en buske. Hundaran var mäkta förvånade över mattes nya promenadbeteende...
D passade på att försöka jaga lite hare (eftersom nu matten gick så otroligt långsamt och inte brydde sig ett dugg om vad han och K höll på med). Tur att min hjärna inte var helt förmosad så att jag uppfattde vad han hade för plan och lyckades stoppa honom (det lilla odjuret).
Efter, av vad jag tyckte, en evighet var jag äntligen hemma där jag släppt djuren fritt till mannen, lyckad få av mig ytterkläderna och rasade i säng. Helt övertygad om att jag hade fått vinterkräksjukan eller influensan. 2 timmar senare vaknade jag till och var pig som en mört.
Planen för kvällen hade från början varit att jag skulle ned till 'klubban' och bjude på LP & Nkl tårta/paj. Jag hade handlat hem allt för att göra en stor anannaspaj men som det blev nu hade den inte meckats ihop. Fast anannaspaj är ju alltid gott så jag gjorde en i alla fall. Kan ju säga att familjen såg lite undrande ut är jag från att ha varit en näst intill döende människa hoppar upp och börjar baka några timmar senare. God blev den i alla fall och jag hade dessutom kvicknat till i tid för att hinna se Cesar Millan kl 8 (vilken tur jag hade :-)
Klubbkompisarna (de elakingarna) hade föga medlidande med mig. de bestämdes snabbt och lätt att onsdag skulle bli en bra dag för mig att leverera de utlovade kalorierna. Nu är det ju så att jag har en å annan sak att göra på jobbet (å måndagen blev ju ett antal timmar kortre än planerat) så att jag skulle hinna baka ytterligare en paj och hinna ned tll klubben till kl 7 på onsdagskvällen var bara att glöma. Tack å lov för konditorier!
Jag beställde en 15 bitare choklad och hallon tårta istället. Den levererade i går kväll och passande nog hade de uppstart för en valpkurs denna kvällen. Kursarna tyckte att detta var en trevlig klubb som bjöd på tårta till fikat. Stakrare de när de kommer nästa gång å det bara är en slät kopp som erbjuds. Herrens vägar äro grymma ibland...
Ha det!
/Hanna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
