.jpg)
De senaste dagarna har ägnats åt analys av fokus (fokus från det gula djuret då). Jag har kommit till insikt med att jag totalt har misslyckats med att få D att begripa vad ett linjetag är. Att det har något med att han ska lämna mig bakom sig och så småningom hitta en dummi begriper han. Samt att när väl dummin är lokaliserad så skall denna återföras till mig.
Att han (eller rättare jag vill) ska gå rakt och snyggt i den riktning jag pekar (med hela handen som någon hobby militär) har fallit mellan stolarna. När jag började titta på detta såg jag ett klart mönster. Han går ut rakt ca 5-7 m sedan kommer en båååågggge åt något håll för att sedan segla tillbaks på den (min) tänkta linje och till målområdet. Ja jo han hittar ju dummin men jag inser ju att den dag han inte har varit med å lagt ut dummin så kommer bågen inte att vara en båge utan en mer eller mindre krokig linje.
Varför gör han på detta viset??
Jag la ut ett målområde och gick sedan till appellplan för att köra lite lkl 3 moment. När jag sedan gick tillbaks för att ta linjetaget hade bågen fått en radie på kanske 10 m. Hmmm. Jag satte mig på kvällen och grunnande på detta. Efter en stund kom jag in på momentet ’rutan’. I gentligen är ju detta samma sak. Jag ställer upp och ’riktar’ D (genom att fråga ’var e rutan?’) och här fokuserar han glatt upp och riktar sin energi framåt/utåt. När jag ställer upp för linjetag virrar han med blicken åta alla håll och kanter samt att kroppen ser ut som en makaroniskruv. Inte underligt att den så kallade linjen blir som en sprial.
Vad är skillnaden? Jag bokade upp uppföderskan för ’problemlösning’ och åkte ut i lördags. De braiga barnen hade hört ryktet om mitt anländande och hade bakat en kladdkaka. Så vi började ju självklart med teori och energi intag. Vädrets makter var (inte) med oss och en åskskur kom precis som vi skulle bege oss ned i hagen. Så vi fortsatte med fika, kaka och babbel.
Väl nere i hagen gjorde jag några övningar som jag brukar gör och efter lite funderande och grunnande kom lösningen som en glödlampa i serierna.
Jag är helt enkelt för sölig! När jag ställer upp för skick så fokuserar D upp nästan på direkten och jag missar detta (då jag troligen just då håller på med att fånga min pipa som hänger å dinglar). När jag sedan begär att han ska rikta in sig så fattar han nadda. ’Vadå är det inte åt det hållet? Nähe då tittar jag lite hit och dit istället’. Jag börjar mecka runt och sedan är förvirringen total. Stackars liten hund!
Nu är ju detta beteende befäst hos D så här blir det till att bygga om från grunden. I och med att problemet ligger i utskicket så skalar jag bort allt som inte har med utskicket att göra. Inte så svårt som det låter. Jag ställer helt enkelt ut en skål med kattmat i stället för att lägga ut en dummi. Då finns det inget att apportera. Om och när detta sitter tror jag att jag ska använda mig av de otroligt användbara snusdosorna (dessa används frekvent inom brukset). Då kan han apportera dessa och så har vi kattmatskalas hos mig.
Vi tittade även på ett litet annat bekymmer som har uppdagats, nämligen att D tycks glömma bort apport nr 2 vid dubbelmarkering. Här har jag inget att skylla på mer än mig själv. D var (är troligen om bara jag får till det) en mycket bra markör. Så då slutade jag helt enkelt att träna detta. När jag nu har börjat kolla av de olika varianterna av apporter som troligen kommer i ökl så fanns detta inte kvar. Samma här; jag är sölig och dessutom vill jag gärna lägga mig i hans arbete. Dvs jag tycker att jag ska bestämma vilken apport som skall in först. Troligen virrar jag till det i det gula huvudet med mitt jockande istället för att koncentrera mig på att få till olika svårigheter i apporten som D kan lösa på egen hand (= bygga upp ett bättre självförtroende). Här blir det renovering av momentet, istället.
För att avsluta lite skojjs så tog vi med lite hundar upp till sjön och gjorde markeringar och linjetag på vatten. Jag prövade mitt ’nya utskick’ och det tycks som om D uppskattar denna variant. Skönt, för det betyder ju troligen att ombyggnaden inte kommer att ta hela sommaren. Vi gjorde även ett motivationssök i vassen som jag tycker att D löste på ett förnämligt sätt mtp att han aldrig har gjort ett simmande sök förr. Endast en boll kvar, men något ska väll Totte få roa sig med oxå?
Ha det!
Hanna
söndag 13 juli 2008
tisdag 8 juli 2008
Att kissa eller inte kissa, det är frågan!
Jag har det senaste dygnen fått en tanke i min hjärna som snurrat åt alla möjliga håll och kanter. Som vanligt får jag inte ett entydigt svar men efter många vändor hit och dit så brukar jag åtminstonde få en lite mer klar uppfattning om hur många olika svar det kan finnas på en fundering rörande våra älskade hundars känslotillstånd.
Detta inägg skiljer sig från de jag vanligen skriver. Vissa kan tänkas känna en viss form av agg/ irritation/ påhopps kännla. Så jag säger/skriver som de brukar göra på tv ' inslaget kan innehålla starka åsikter (i tv blir det istället 'starka bilder') och känsliga läsare (tv = tittare) varnas.
Tanken/tankarna/frågan/frågorna för dagen är; Varför kissar hundar? Vad är det som gör att de kissar vid olika tidpunkter?
Varför funderingen? Jo, vissa hundar som jag träffade i helgen valde att kissa en liten skvätt innan de överlämnade sin apport till sin förare. En kommentar som framkom var att människorna gav sina hundar för mycket vatten och att detta då resulterade i att hunden blev så kissnödig att den var tyvungen att kissa.
Just detta köper jag inte fullt ut. Visst har mängden vatten att göra med hur mycket och ofta man/hunden/djuret kissar. Det vet jag av egen erfarenhet. Men jag vet även hur det känns i kropp å knopp om jag inte dricker vatten en dag när solen skiner, termometern står på en sisodär 25-30 grader och jag dessutom använder min hjärna hela tiden. Vätskebrist är inte att leka med och detta gäller även våra hundar. Vill vi nu att djuren ska jobba så är väll det minsta vi kan göra för dem att erbjuda vätska? Uppstår det något som vi uppfattar som ett fel så får vi hitta en annan lösning på detta än att riskera vätskebrist! Om nu hunden drabbades av akut kissnödighet så borde man väll ibland se en hund som stannar på 'ut-skicket' för att pinka av sig. Jag har dock aldrig sett detta. Kanske någon annan har det, inte vat jag. Med andra ord.; pinkeriandet med apport i munnen har inte att göra med volymen vatten vi erbjuder dem att inmundiga.
Det finns en uppfattning om att hundar (och då ffa hanhunda) som kissar gör detta av dominans. Igentligen kan jag känna att vi människor använder just 'dominans' som ett 'slask-uttryck' för alla möjliga och omöjliga former av handlingar som våra hundar utför. Gemensam nämnare för dessa handlingar är dock att hunden utför något som vi inte anser önskvärt. Å det är ju bekvämt att skylla våra egna fel och brister i dressyren på att vår hund är 'så dominant'. Det är ju alltid lättare att skylla på någon annan (och i dessa fall tillochmed vår egen hund) när det inte går som man har tänkt sig istället för att ransaka sitt eget beteende eller sitt egent inre för att hitta felet.
Personligen tycker jag att det åliger oss förare att lära/informera våra hundar om hur vi vill att utförandet skall vara. Om hunden gör fel så har vi som förare misslyckats inte hunden. Skäll som en bandhund på på dig själv, eller låt tredje part göra det för större/bättre effekt, istället för på hunden.
Jag tycker inte att en hund ska behöva kissa under ett arbete som tar allt från 30 sek till kanske 2 min. Frågen kvarstår dock varför hunden nu väljer att kissa. Samt vad eller snarare hur jag som förare ska förändra mitt sätt att förmedla att kissande är ok men inte just precis nu.
Det jag har kommit fram till är att det helt enkelt kan röra sig om flera olika orsaker. Hunden kan ju iofs vara dominant, men det kan ju även vara en informationshandling. Informationshandling? Jo, att hunden vill markera upp området för antingen sin egna 'mentala-karta' eller för någon annans karta. Hunddjur använder sig ju av bla urinerande för att orientera sig i ett område samt för att informera andra indevider om vart, hur, varför. Andra beteenden är ju att gnida sig mot saker, sprattla med tassarna i marken osv osv.
Om hunden ifråga är neutral i sin känsla när den kissar kan detta inte vara en dominanshandling utan troligen är det istället en informationshandling. Problemet (i vår värld) kvarstår dock. Men det är ju olika handlingsplaner för åtgärd som behövs. Att härja runt med den 'informerande' hunden kommer troligen att skapa kaos och förviring i hundhjärnan. 'Varför ska vi inte prata med de andra?' eller 'Varför får jag inte komma ihåg denna plast?'.
Helgens grupp bestod ju av en bundt hundar som inte träffas i vanliga fall utan en ny kortfristig 'flock' bildades. Problemet (fortfarande i vår väld) uppdagades dag 2. Hundaran har haft en dag på sig och nu har de bildat sig en uppfattning om varandra. Vi är inte(och kommer aldrig att komma i närheten av) medvetna om hur och vad hundarna skickar för signaler till varandra när vi pular ihop dem på detta sätt. Jag tittade (ju så klart) på de andra hundaran när det jobbade och jag kan inte få upp någon bild av att de hade några dominanta uttryck i sina kroppar under arbetet. En intressant iaktagels var dock att det tycks skillja sig mellan könen. Hanarna kissade ganska precis när de hade gripit sin apport och återförde den sedan till föraren medans tikarna grep vände tillbaks och kissade istället straxt innan föraren. Jag har inte en aning om varför detta men jag misstänker att jag kommer att ha denna tankesnurra i huvudet ett bra tag.
Varför väljer då vissa hundar att kissa och inte andra? Inte vet jag men jag tror att en sak som kan underlätta är att förstärka sammarbetet mellan hund och förare. Om man kan skapa en starakare 'vi-känsla' tror jag att det blir enkalera att få hunden att köpa att vi vet vad vi säger när vi påvisar att informatinsutbyte inte är nödvändigt i detta läge.
Byteshandel är ju något alla använder sig av i sin dressyr. Vissa kanske inte vill medge detta men så är det i alla fall (uteblivet obehag är även det en form av belöning...). Att belöningen för en apporterande hund skulle vara fullt tillräcklig med att överlämna en påse fyld med sand eller dyrlikt har jag lite svårt att förstå. Visst det fins många apportörer som aldrig har fått någon form av förtärkning mer än ett 'bra' lite nu och då. Men vem vet kanske det kan komma fram fler bra/duktiga apportörer om det blev mer 'rumsrent' att använda sig av beröm och förstärkning även innom denna träningsform. Bruks/lydnads träningen har använt detta under de senaste årtiondena och om man tittar på hur resultaten har skjutit i höjden så bör väll denna träningsform ha en possitiv inverkan på sammarbetet hund/förare.
Jag använder förtärkningar i det mesta jag tränar och jag tror benhårt på att hunden uppskattar att får 'blås ur sig' med en boll som far iväg och där jag skiter fullständigt i hur inlevereringen och avlämnandet ser ut. Det är inte en apport det är en förstärkning. Eller att det ibland väntar en köttbulle eller korvsnutt när apporten är i min hand. Eller att dessa kan komma lite vart som, under transporten till eller från arbetet och jag har till och med avbrutit ett och annat skick för att förtärka själva förflyttningen av hudnen från mig mot apporten.
Som avslutande ord på detta lite anorlunde inlägg vill jag förmedla; beröm och förstär hellre än bestraffa och förstärk. Om bestraffning skall/behövs så ska du som förare vare 10 000% säker på att din hund är medveten om att och hur den har gjort något som strider mot din vilja. Och till sist; ett förväntat uteblivet beröm är även det en form av bestraffning.
Ha det!
/Hanna
Detta inägg skiljer sig från de jag vanligen skriver. Vissa kan tänkas känna en viss form av agg/ irritation/ påhopps kännla. Så jag säger/skriver som de brukar göra på tv ' inslaget kan innehålla starka åsikter (i tv blir det istället 'starka bilder') och känsliga läsare (tv = tittare) varnas.
Tanken/tankarna/frågan/frågorna för dagen är; Varför kissar hundar? Vad är det som gör att de kissar vid olika tidpunkter?
Varför funderingen? Jo, vissa hundar som jag träffade i helgen valde att kissa en liten skvätt innan de överlämnade sin apport till sin förare. En kommentar som framkom var att människorna gav sina hundar för mycket vatten och att detta då resulterade i att hunden blev så kissnödig att den var tyvungen att kissa.
Just detta köper jag inte fullt ut. Visst har mängden vatten att göra med hur mycket och ofta man/hunden/djuret kissar. Det vet jag av egen erfarenhet. Men jag vet även hur det känns i kropp å knopp om jag inte dricker vatten en dag när solen skiner, termometern står på en sisodär 25-30 grader och jag dessutom använder min hjärna hela tiden. Vätskebrist är inte att leka med och detta gäller även våra hundar. Vill vi nu att djuren ska jobba så är väll det minsta vi kan göra för dem att erbjuda vätska? Uppstår det något som vi uppfattar som ett fel så får vi hitta en annan lösning på detta än att riskera vätskebrist! Om nu hunden drabbades av akut kissnödighet så borde man väll ibland se en hund som stannar på 'ut-skicket' för att pinka av sig. Jag har dock aldrig sett detta. Kanske någon annan har det, inte vat jag. Med andra ord.; pinkeriandet med apport i munnen har inte att göra med volymen vatten vi erbjuder dem att inmundiga.
Det finns en uppfattning om att hundar (och då ffa hanhunda) som kissar gör detta av dominans. Igentligen kan jag känna att vi människor använder just 'dominans' som ett 'slask-uttryck' för alla möjliga och omöjliga former av handlingar som våra hundar utför. Gemensam nämnare för dessa handlingar är dock att hunden utför något som vi inte anser önskvärt. Å det är ju bekvämt att skylla våra egna fel och brister i dressyren på att vår hund är 'så dominant'. Det är ju alltid lättare att skylla på någon annan (och i dessa fall tillochmed vår egen hund) när det inte går som man har tänkt sig istället för att ransaka sitt eget beteende eller sitt egent inre för att hitta felet.
Personligen tycker jag att det åliger oss förare att lära/informera våra hundar om hur vi vill att utförandet skall vara. Om hunden gör fel så har vi som förare misslyckats inte hunden. Skäll som en bandhund på på dig själv, eller låt tredje part göra det för större/bättre effekt, istället för på hunden.
Jag tycker inte att en hund ska behöva kissa under ett arbete som tar allt från 30 sek till kanske 2 min. Frågen kvarstår dock varför hunden nu väljer att kissa. Samt vad eller snarare hur jag som förare ska förändra mitt sätt att förmedla att kissande är ok men inte just precis nu.
Det jag har kommit fram till är att det helt enkelt kan röra sig om flera olika orsaker. Hunden kan ju iofs vara dominant, men det kan ju även vara en informationshandling. Informationshandling? Jo, att hunden vill markera upp området för antingen sin egna 'mentala-karta' eller för någon annans karta. Hunddjur använder sig ju av bla urinerande för att orientera sig i ett område samt för att informera andra indevider om vart, hur, varför. Andra beteenden är ju att gnida sig mot saker, sprattla med tassarna i marken osv osv.
Om hunden ifråga är neutral i sin känsla när den kissar kan detta inte vara en dominanshandling utan troligen är det istället en informationshandling. Problemet (i vår värld) kvarstår dock. Men det är ju olika handlingsplaner för åtgärd som behövs. Att härja runt med den 'informerande' hunden kommer troligen att skapa kaos och förviring i hundhjärnan. 'Varför ska vi inte prata med de andra?' eller 'Varför får jag inte komma ihåg denna plast?'.
Helgens grupp bestod ju av en bundt hundar som inte träffas i vanliga fall utan en ny kortfristig 'flock' bildades. Problemet (fortfarande i vår väld) uppdagades dag 2. Hundaran har haft en dag på sig och nu har de bildat sig en uppfattning om varandra. Vi är inte(och kommer aldrig att komma i närheten av) medvetna om hur och vad hundarna skickar för signaler till varandra när vi pular ihop dem på detta sätt. Jag tittade (ju så klart) på de andra hundaran när det jobbade och jag kan inte få upp någon bild av att de hade några dominanta uttryck i sina kroppar under arbetet. En intressant iaktagels var dock att det tycks skillja sig mellan könen. Hanarna kissade ganska precis när de hade gripit sin apport och återförde den sedan till föraren medans tikarna grep vände tillbaks och kissade istället straxt innan föraren. Jag har inte en aning om varför detta men jag misstänker att jag kommer att ha denna tankesnurra i huvudet ett bra tag.
Varför väljer då vissa hundar att kissa och inte andra? Inte vet jag men jag tror att en sak som kan underlätta är att förstärka sammarbetet mellan hund och förare. Om man kan skapa en starakare 'vi-känsla' tror jag att det blir enkalera att få hunden att köpa att vi vet vad vi säger när vi påvisar att informatinsutbyte inte är nödvändigt i detta läge.
Byteshandel är ju något alla använder sig av i sin dressyr. Vissa kanske inte vill medge detta men så är det i alla fall (uteblivet obehag är även det en form av belöning...). Att belöningen för en apporterande hund skulle vara fullt tillräcklig med att överlämna en påse fyld med sand eller dyrlikt har jag lite svårt att förstå. Visst det fins många apportörer som aldrig har fått någon form av förtärkning mer än ett 'bra' lite nu och då. Men vem vet kanske det kan komma fram fler bra/duktiga apportörer om det blev mer 'rumsrent' att använda sig av beröm och förstärkning även innom denna träningsform. Bruks/lydnads träningen har använt detta under de senaste årtiondena och om man tittar på hur resultaten har skjutit i höjden så bör väll denna träningsform ha en possitiv inverkan på sammarbetet hund/förare.
Jag använder förtärkningar i det mesta jag tränar och jag tror benhårt på att hunden uppskattar att får 'blås ur sig' med en boll som far iväg och där jag skiter fullständigt i hur inlevereringen och avlämnandet ser ut. Det är inte en apport det är en förstärkning. Eller att det ibland väntar en köttbulle eller korvsnutt när apporten är i min hand. Eller att dessa kan komma lite vart som, under transporten till eller från arbetet och jag har till och med avbrutit ett och annat skick för att förtärka själva förflyttningen av hudnen från mig mot apporten.
Som avslutande ord på detta lite anorlunde inlägg vill jag förmedla; beröm och förstär hellre än bestraffa och förstärk. Om bestraffning skall/behövs så ska du som förare vare 10 000% säker på att din hund är medveten om att och hur den har gjort något som strider mot din vilja. Och till sist; ett förväntat uteblivet beröm är även det en form av bestraffning.
Ha det!
/Hanna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
