.jpg)
Dagens övningar är att 1: köpa nya byxor (jag hatar, hatar & hatar att handla kläder!!!), 2: sy om några gardiner till matdelen och 3. laga 2 av mina älskade par jeans som är söndriga på knäna (sy är kul men att ta fram OCH ställa tillbaks maskiner brukar bli mig övermäktigt).
Så vad bättre göra än att skjuta allt tråkigt och bökigt framför sig så längde det bara går. Jag tog djuren (K i rock då han blev av med all päls (förutom på svansen) här om dagen) och åkte ut på skogen. Jag har en runda som brukar ta ca 40 min och lalla runt. Den går rellativt långt upp i skogen (jo det är ju den rundan där K jagade efter en ekorre i höstas om ni minns) så jag kan koppla bort den vita och bara prommenera.
Det var/är sol och lite lagom vårkallt i luften så jag kände att det kanske skulle vara en bra dag att faktiskt öka takten på högerfotsframflyttningarna (vilket ger att även vänsterfoten måste jobba lite mer, smart va?) och kanske till och med få lite högre puls, dvs jag skulle power walka (hippt!). Sagt och gjort jag knatade på och började bli varm under jackan, flisen, den långärmade tröjan och t-shirten. Djuren tyckte att detta var en kul grejj! Om de stannade och nosade så fick de ju faktiske springa på för att hinna med (ja i ärlighetens namn var det nog mest Guling som tyckte att detta va kul).
Knat, knat genom skogen, skutt, skutt i alla vattenpölar. När man är 'högst upp' på svängen kommer det ett stort träsk och vi stannade till där och njöt av solen (jag njöt, K letade efter sin höst ekorre och D for omkring i träsket). Efter en stund (ca 30 sek eftersom jag inte är en soldyrkare) vände jag om för att börja återgången. Men då fick jag se en ny stig (kanske inte ny eftersom det nu är en stig men jag hade inte sett den förr). Haaa, kul! Nya sigar i ju roligt. Man vet liksom inte riktigt vart man hamnar vid slutet av stigen. Jag bestämde mig för att undersöka denna nya spännande stig.
På den gamla goda tiden när Tanten levde var detta en av hennes favorit syselsättningar, att knata rakt ut i skogen utan att veta vart man skulle hamna. Guling tycks även han vara med på dessa noter, även om han inte bekymrar sig så värst om det är nya eller älder promenade. Det är själva springandet som är grejjen för han. K han hänger ju med så där på sina egna vilkor. Så länge det är hyfsat torrt är de kul men skulle det bli blöta då får allt den där männsikan bära på mig!
Denna sväng var i alla fall bra för efter 30 min kom vi fram till en skattgömma. Denna bestod i en stor jummen hög med älgskit. Krummeluren är ju en hund av sin tid så han återvinner det som återvinnas kan. Det brukar komma ut igen efter en stund...
Vi vimsade i alla fall omkring i kanske 30-40 min tills det att vi var omgivna av träskmarker. 'Kom igen det svänger ju!' tyckte Guling och for som en projektil genom träsken. Krummel och jag var inte riktigt lika med på detta roliga. Så jag vände om och tog en annan tangentriktning vilket relsulterade i att vi så småningom kom ned på ett karlhygge som gränsar mot en av 'våra' andra promenader. Krummel var rätt nöjd med att han nu skulle få knata fram på en ordentlig stig och slippa hoppa över och krypa under diverse meck som kom i hans väg. Jag kan inte annat än bli lite imponerad av denna lilla hund som är så pass mobil ute i terrängen.
Vi anlände i alla fall bilen ca 1,5 timme senare och väl hemma föll hundarna ihop i varsin hög. Krummel på/i en solfläck och D i hallen. Själv åt jag frukost och satte ig sedan här vid datorn och har sålds lyckats skjuta alla 'måsten' framför mig ytterligare en stund.
Ha det!
/Hanna
söndag 30 mars 2008
fredag 28 mars 2008
Amore
Under morgonpromenade, ute på spången, fick jag och djuren en vårnaturupplevelse. Jag hade kommit ungefär 2/3 av spången (som är ca 500-600m tot) när jag i ögonvrån ser något mörkt fladdra förbi nere vid åkanten. Det är väll en koltrast, bestämde min hjärna. Detta utan att nämnvärt fundera vidare på varför en koltrast nu helt plötsligt skulle börja hoppa runt nere vid en å och dessutom på våtmarker. Tillochmed jag vet ju någonstans där inne i hjärnvindlingarna att just koltrastar brukligen återfinns på torra land förvirrat hoppandes bland löven vilket medför ett hysteriskt prasslande. De brukar dessutom se rellativt irriterade ut när en människa har fräckheten att passera så pass nära att de känner sig tvingade till att upphöra med hoppandet och prasslandet för att stirra bort inkräktaren.
Ja, jag tyckte i alla fall att just idag hade denna koltrast förirrat sig ut på nya äventyr. Vi (djuren & jag) fortsätter vår prommenad längs spången. Men efter kanske ytterligare 10-15 m kommer min koltrast fram på mer öppen mark. Det visar sig att koltrasten i verkligheten är två uttrar, troligen en XX (först) och en YX (straxt bakom), som far fram genom det torra gräset och in bland vassen. De är helt uppslukade av sig själva och registrerar inte att jag + två hundar stå endast 5-6 m bort.
Av någon oförklarlig anledning har inte Krummeluren heller sett dem. En vanlig dag hade jag då böjt mig ner och plockat upp luddhögen i famnen. Men just idag hade den gula bestämt sig för att han skulle gå bakom mig (vilket är högst ovanligt) vilket i sin tur då ger att Krum går bakom Guling.
Eftersom nu K inte tycks bekymra sig om de två uttrarna (min hjärna måtte ha varit trött! Att K inte skulle vilja jaga efter något som rör sig kommer aldrig att inträffa han hade inte uppfattat dem ännu) så tog jag inte beslutet om att trassla mig förbi G och få fatt i K.
Då vänder kärleksparet riktning och kommer farandes mot spången = mot oss. De har forrtfarande inte ögon/öron/nosar för annat än varandra. Nu ser även K dessa två svart små pälskorvar och stirrar på den i säker 2 nanosekunder. Jag hinner uttala hans namn vilket igentligen endast resulterar i att en av uttraran stannar upp och stirrar på oss. den andra utterna (den troliga XX) måste ha uppfattad situationen för den viker 180 grader in i vassen igen, tätt föjld av XY och en vit luddboll.
Nu har jag ju deff ingen ink på K så efter ett snabbt övervägande av situationen går jag och D vidar utmed spången.
Varför? Jo, uttrar är små, smidiga och snabba djur som dessutom tycker att det är helt ok att hoppa ned i 0 gradigt vatten. De är dessutom på hemmaplan och till sist är vassen mycket tät just där detta inträffade. Krummeluren däremot är större (då jämfört mot en utter), har rellativt mycket päls som gör honom otymplig i nämd tät vass och ffa han hatar att bli blöt (till och med i ett tempurerat vatten som återfinns i en dusch). Så att han skulle hoppa efter uttrarna ner i ån är inte med på denna världsbild.
Mycket riktigt efter 10-15 sek kom han springandes efter oss. Troligen ganska glad efter att nu kunna bocka av även utter på sin 'att jaga efter' lista.
Resten av promenanden gick enligt, mina, planer och vi kom hem utan fler spännande upplevelser.
Idag bär det av till Sala silvergruva med styvsonen den ygnre och en kompis till den samma.
Ha det!
/Hanna
Ja, jag tyckte i alla fall att just idag hade denna koltrast förirrat sig ut på nya äventyr. Vi (djuren & jag) fortsätter vår prommenad längs spången. Men efter kanske ytterligare 10-15 m kommer min koltrast fram på mer öppen mark. Det visar sig att koltrasten i verkligheten är två uttrar, troligen en XX (först) och en YX (straxt bakom), som far fram genom det torra gräset och in bland vassen. De är helt uppslukade av sig själva och registrerar inte att jag + två hundar stå endast 5-6 m bort.
Av någon oförklarlig anledning har inte Krummeluren heller sett dem. En vanlig dag hade jag då böjt mig ner och plockat upp luddhögen i famnen. Men just idag hade den gula bestämt sig för att han skulle gå bakom mig (vilket är högst ovanligt) vilket i sin tur då ger att Krum går bakom Guling.
Eftersom nu K inte tycks bekymra sig om de två uttrarna (min hjärna måtte ha varit trött! Att K inte skulle vilja jaga efter något som rör sig kommer aldrig att inträffa han hade inte uppfattat dem ännu) så tog jag inte beslutet om att trassla mig förbi G och få fatt i K.
Då vänder kärleksparet riktning och kommer farandes mot spången = mot oss. De har forrtfarande inte ögon/öron/nosar för annat än varandra. Nu ser även K dessa två svart små pälskorvar och stirrar på den i säker 2 nanosekunder. Jag hinner uttala hans namn vilket igentligen endast resulterar i att en av uttraran stannar upp och stirrar på oss. den andra utterna (den troliga XX) måste ha uppfattad situationen för den viker 180 grader in i vassen igen, tätt föjld av XY och en vit luddboll.
Nu har jag ju deff ingen ink på K så efter ett snabbt övervägande av situationen går jag och D vidar utmed spången.
Varför? Jo, uttrar är små, smidiga och snabba djur som dessutom tycker att det är helt ok att hoppa ned i 0 gradigt vatten. De är dessutom på hemmaplan och till sist är vassen mycket tät just där detta inträffade. Krummeluren däremot är större (då jämfört mot en utter), har rellativt mycket päls som gör honom otymplig i nämd tät vass och ffa han hatar att bli blöt (till och med i ett tempurerat vatten som återfinns i en dusch). Så att han skulle hoppa efter uttrarna ner i ån är inte med på denna världsbild.
Mycket riktigt efter 10-15 sek kom han springandes efter oss. Troligen ganska glad efter att nu kunna bocka av även utter på sin 'att jaga efter' lista.
Resten av promenanden gick enligt, mina, planer och vi kom hem utan fler spännande upplevelser.
Idag bär det av till Sala silvergruva med styvsonen den ygnre och en kompis till den samma.
Ha det!
/Hanna
tisdag 25 mars 2008
(H)järnbrist
Jag hade en teori (en om något ovetenskaplig sådan) om att signalvägen från hjärnan till bakbenen var så lång på min dobbe att detta var en av orskerna till att det brukade gå som det gick ihop med honom. Nu har denna teori poppat upp igen. Det tycks som om denna egenskap även går över artgänserna. En annan tanke kan ju iofs även vara att det är järnbrist som är orsaken. Detta brukar ju yttra sig i trötthet och en, mer eller minder, förslöad hjärna.
Om det nu är järnbrist som är orsaken till att jag har hjärnbrist så skulle detta kunna avverkas med hjälp av en stor rostig spik som dunkas i och igenom min högerfot.
Hmmm, ja det kan ju vara ett alternativ när nu jag ifråga har så f-b svårt att hålla reda på mina tentakler som sticker ut här och där ifrån det runda, mjuka som återfinns ungefär på mitten av min kropp.
Vad har hänt?
Jo, jag och den gula var ju och tävlade lkl2 i söndags. Djuret sköter sig utmärkt (även om han blir lite 'sådär' på den stela matten). Detta, 'sådär' uttryckte sig nog främst på det 'oroliga huvudet' (som domaren tolkade som tugg) vid moment Apportering. Momentel fick således endast 7.5 i betyg. Ingen fara på taket, de andra momenten har gått bättre och detta ser ut att vara som i en liten ask. Då kommer faktorn *matte/förare/hjärnsläpp* in i bilden.
Momentet ifråga är 'Rutan'. Jag skickar och D springer ut. Snabb är ha ju så han konstaterar, troligen, att belöningspinnen inte är i mitten (och matten är ju inte fullt lika snabb...). Jag kommenderar 'stå' (ngt sent) och D hinner förflytta sin kropp snett åt vänster = frambenen utanför rutkanten. Jaja, det är ju i alla fall betyg, men han är ngt långt utanför... Jag skickar honom lite åt höger och ställer igen. Sagt och gjort. Vad händer?????? Jo, i samma stund som jag för ut högerhanden och skall uttala ordet 'rutan' lyfts mitt högerben förflyttar detta genom lyften och sätter ned det ca 2dm åt höger från utgångspunkten. Jag kan bara inte styra denna rörelse (1 min hjärna är fullmatad med handrörelse och kommando och 2 det är ju ca 168 cm från min hjärna till min fot = lång väg för signalen). Det var tack och adjö till 1:a priset i och med detta. Att föraren flyttar fötterna (hur lite det än må vara) genererar direkt i betyg noll.
Vi avskutade i alla fall storstilat med dubbel 10:or på hoppet och fjärren. Men det blev endast 155p totalt och jag pakade ihop mig (efter en kaffetår för mig och Fia i skogen och en springa fortfort för D och lilla L) for hem och åkte till jobbet istället.
Nu är det bara att slicka såren, samla ihop sig (och då även hjärnan), anmäla och se till att jag gör min hund rättvisa nästa gång.
Ha det!
/Hanna
Om det nu är järnbrist som är orsaken till att jag har hjärnbrist så skulle detta kunna avverkas med hjälp av en stor rostig spik som dunkas i och igenom min högerfot.
Hmmm, ja det kan ju vara ett alternativ när nu jag ifråga har så f-b svårt att hålla reda på mina tentakler som sticker ut här och där ifrån det runda, mjuka som återfinns ungefär på mitten av min kropp.
Vad har hänt?
Jo, jag och den gula var ju och tävlade lkl2 i söndags. Djuret sköter sig utmärkt (även om han blir lite 'sådär' på den stela matten). Detta, 'sådär' uttryckte sig nog främst på det 'oroliga huvudet' (som domaren tolkade som tugg) vid moment Apportering. Momentel fick således endast 7.5 i betyg. Ingen fara på taket, de andra momenten har gått bättre och detta ser ut att vara som i en liten ask. Då kommer faktorn *matte/förare/hjärnsläpp* in i bilden.
Momentet ifråga är 'Rutan'. Jag skickar och D springer ut. Snabb är ha ju så han konstaterar, troligen, att belöningspinnen inte är i mitten (och matten är ju inte fullt lika snabb...). Jag kommenderar 'stå' (ngt sent) och D hinner förflytta sin kropp snett åt vänster = frambenen utanför rutkanten. Jaja, det är ju i alla fall betyg, men han är ngt långt utanför... Jag skickar honom lite åt höger och ställer igen. Sagt och gjort. Vad händer?????? Jo, i samma stund som jag för ut högerhanden och skall uttala ordet 'rutan' lyfts mitt högerben förflyttar detta genom lyften och sätter ned det ca 2dm åt höger från utgångspunkten. Jag kan bara inte styra denna rörelse (1 min hjärna är fullmatad med handrörelse och kommando och 2 det är ju ca 168 cm från min hjärna till min fot = lång väg för signalen). Det var tack och adjö till 1:a priset i och med detta. Att föraren flyttar fötterna (hur lite det än må vara) genererar direkt i betyg noll.
Vi avskutade i alla fall storstilat med dubbel 10:or på hoppet och fjärren. Men det blev endast 155p totalt och jag pakade ihop mig (efter en kaffetår för mig och Fia i skogen och en springa fortfort för D och lilla L) for hem och åkte till jobbet istället.
Nu är det bara att slicka såren, samla ihop sig (och då även hjärnan), anmäla och se till att jag gör min hund rättvisa nästa gång.
Ha det!
/Hanna
lördag 22 mars 2008
lite lagom håglös
Vi firade långfredagen uppe i ö-våla. Hade tänkt träna lite både under fredagen och idag, innan vi åkte hem, men vädret lockar inte till utomhusaktiviteter. Väl hemma gick jag ut och körde några posstitioner (med en liten krummelur som trängde sig imellan mitt ben och Dino = bra störning). Vi höll säkert på i staxt under 3 minuter...
Imorgon bär det av vid 7-tiden. Ska träffa PTn vid EBK ca 8.15 för lite lagom uppvärmning och så börjar vi väll vid 9. Sedan är det jobbet som väntar och som avslutning på dagen är det middag hos svärisarna.
Ha det!
Hanna
Imorgon bär det av vid 7-tiden. Ska träffa PTn vid EBK ca 8.15 för lite lagom uppvärmning och så börjar vi väll vid 9. Sedan är det jobbet som väntar och som avslutning på dagen är det middag hos svärisarna.
Ha det!
Hanna
tisdag 18 mars 2008
blidförsök
Nya träningsryggsäcken med tllhörande termos (färgen gör sig inte helt till sin fördel). OBS! Vart golden ligger när matten är hemma (höger nedre hörnet)
När matten är borta ligger (även) golden på bordet (ordspråk från Uppsala).
måndag 17 mars 2008
Helgen som försvann
Just nu sitter jag och funderar på vart denna helg tog vägen (eller är det så att jag funderar över detta för att lyckas skjuta avfärden mot jobbet framför mig ytterligare en stund?). Jag försöker summera vad jag har gjort och vad det är jag ha glömt/förträngt att göra.
Fredag; föreläsning, sova, fika med modern (som kom för att få sina däck bytta), träna, snackade skit i telefonen, glode på tv och försökte samtidigt få lite kontroll på styvsonen den yngre. Han drog till en kompis och jag så faktiskt inte röken av honom förens på söndag em... Ja ja han ska väll bli stor han oxå vad det lider. Överlevde gjorde han i alla fall. Sockerstinn och glad så det är väll bra.
Lö; åkte till uppföderskan för att ta tag i div datumbestämanden = mycke babbel vid köksbordet (och faktikt några bra datum). Tillslut ruttnade nog sambreron och tog med oss ut i skogen för lite seriös träning. Detta gick bra och vi var nöjda, C & jag återgick då till köksbordet ytterligare någon timmer (eller två...). Hem för att konstatera att styvsonen den yngre inte hade kommit hem och att styvsonen den älder var på G ut och tänkte inte anlända hemmet igen förens på em söndag. Mannen åkte till jobbet och jag hade huset för mig själv (igen!). Slagerfestival och lite vin. Brak i sängen och sov som en stock.
Sö; besiktning av en ny MH-bana här i krokarna och fika med tillhörande babbel i klubbstugan. Träna en stun och fick nästen hjärtflimmer ner D bestämmer sig för att fjärren ' det är nog en ny variant av plastliggning, bäst att inte röra sig'. Lånade även en ny människa som kunde kommendera oss. Vilket resulterade i att D blev kär. Han kunde inte koncentrera sig på matten och hennes vimsande över plan när denna ny fantastiska person stod där helt syslolös och alltså till fullt förfogande för goldenkärlek. Puuhhhuuu-tankar!!! (En Puh-tanke är när jag tänker på Nalle Puh och blir lite glad inne i kroppen). Hämta unge vid foboll och iväg för att kolla på ett ev hus. Konstaterde att 'Nej det blir nog inte världsbäst'. Hem väcka mannen som vaknar jätte hungrig och glatt betäller pannbiff, potatismos och lingonsås. Jaha jag hade ju tänkt åka till Löwchen L. Skjuta detta lite på framtiden och meckar ihop maten. Åt på tok för mycket, blev jätte mätt. Iväg till L L fikade och tittade på 1 människobarnet som börjar bli riktigt med på omvälden = kul och 2 en liten L kille som har varit på besök = jätte gullig. Systeryster ringer och vill fika. Absolut. Iväg hem och umgås med den en stund. Trevligt. Ser till att styvsonen den yngre kommer i säng hyfsat så att hans tidevarv har en chans att komma i fas med skolans tidearv. Funderar en stund på att se Wallanderfilmen men ger upp efter ca 30 sek. Sover som en gris.
Ja så lite har jag nog ändå hunnit med. helgen kanske inte försvann helt och hållet. Den gick bara så otroligt fort.
Ha det!
/Hanna
Fredag; föreläsning, sova, fika med modern (som kom för att få sina däck bytta), träna, snackade skit i telefonen, glode på tv och försökte samtidigt få lite kontroll på styvsonen den yngre. Han drog till en kompis och jag så faktiskt inte röken av honom förens på söndag em... Ja ja han ska väll bli stor han oxå vad det lider. Överlevde gjorde han i alla fall. Sockerstinn och glad så det är väll bra.
Lö; åkte till uppföderskan för att ta tag i div datumbestämanden = mycke babbel vid köksbordet (och faktikt några bra datum). Tillslut ruttnade nog sambreron och tog med oss ut i skogen för lite seriös träning. Detta gick bra och vi var nöjda, C & jag återgick då till köksbordet ytterligare någon timmer (eller två...). Hem för att konstatera att styvsonen den yngre inte hade kommit hem och att styvsonen den älder var på G ut och tänkte inte anlända hemmet igen förens på em söndag. Mannen åkte till jobbet och jag hade huset för mig själv (igen!). Slagerfestival och lite vin. Brak i sängen och sov som en stock.
Sö; besiktning av en ny MH-bana här i krokarna och fika med tillhörande babbel i klubbstugan. Träna en stun och fick nästen hjärtflimmer ner D bestämmer sig för att fjärren ' det är nog en ny variant av plastliggning, bäst att inte röra sig'. Lånade även en ny människa som kunde kommendera oss. Vilket resulterade i att D blev kär. Han kunde inte koncentrera sig på matten och hennes vimsande över plan när denna ny fantastiska person stod där helt syslolös och alltså till fullt förfogande för goldenkärlek. Puuhhhuuu-tankar!!! (En Puh-tanke är när jag tänker på Nalle Puh och blir lite glad inne i kroppen). Hämta unge vid foboll och iväg för att kolla på ett ev hus. Konstaterde att 'Nej det blir nog inte världsbäst'. Hem väcka mannen som vaknar jätte hungrig och glatt betäller pannbiff, potatismos och lingonsås. Jaha jag hade ju tänkt åka till Löwchen L. Skjuta detta lite på framtiden och meckar ihop maten. Åt på tok för mycket, blev jätte mätt. Iväg till L L fikade och tittade på 1 människobarnet som börjar bli riktigt med på omvälden = kul och 2 en liten L kille som har varit på besök = jätte gullig. Systeryster ringer och vill fika. Absolut. Iväg hem och umgås med den en stund. Trevligt. Ser till att styvsonen den yngre kommer i säng hyfsat så att hans tidevarv har en chans att komma i fas med skolans tidearv. Funderar en stund på att se Wallanderfilmen men ger upp efter ca 30 sek. Sover som en gris.
Ja så lite har jag nog ändå hunnit med. helgen kanske inte försvann helt och hållet. Den gick bara så otroligt fort.
Ha det!
/Hanna
fredag 14 mars 2008
Aminosyror, proteiner och virus
Idag har jag haft en föreläsning för studenterna som läser grundläggande biokemi. Föreläsningen börjad kl 08.15 = jag var tvungen att gå upp JÄTTE tidigt. Tack och lov var mannen ledig idag (skulle jobba natt) så han fick ta djuren på morgonsvängen. Annars hade det blit ännu tidigare och då hade jag nog sovit vid detta laget.
Hmmm, kanske ni tänker nu. Vadå sovit vid detta laget. Jo det är så att det säkert finns någon fiffig inställning på denna sida som kan få klockan att fungera som resten av världen. Som det är nu lever denna bolgg i sitt eget tidevarv. Jag har liksom bara inte prioriterat att rota reda på detta. Men om ni som läser detta vill ha lite koll på hur det verkligen ligger till så kommer detta inlägg troligen att publiseras vid 20.10 fredag 14 mars. Så då kan ni ha en liten mattematisk övning (dvs hjärngympa) och klura ut tidsdifferansen mellan verkligheten och bloggens tidsangivelse.
Hur som föreläsningen avlöpte rellativt smärtfritt med någre smärre avbrott när jag förbrilt försökte komma till stånd med att skapa en överenskommelse mellan mig själv och den display som är kopplad till dator, belysning, tavlans upp och nedfärd på väggen, micken och div olika finesser som finns i en undervisningssal av idag. Behöver jag säga att detta inte gick helt som det kanske hade förväntats. Men som jag sa när jag tävlade med min Amadeus; någon måste ju roa publiken oxå! En knapp med en gulfärgad glödlampa betyder inte alltid 'och det varde ljus' som kan tyckas. Den kan oxå betyda ' och det varde totalt bäckmörker i hela salen'. Spännande. Sedan ska man ju inte inbilla sig att det skall vara något som kan tänkas heta valmöjligheter (fler än 2 i alla fall) på vart och hur mycket ljus det skall vara. Antingen kan det vara bara bländande ljus framme vid tavlan (där jag då försöker visa mina egenhändigt ihopsnickrade powerpoint bilder) eller så kan det vara lite mer pysmysbelysning uppe i gången som leder till ytterdörren. Att valmöjligheten, mörkt vid tavlan, så att bilderna syns, och lite lagom belysning i själva salen över den del där studenterna sitter och för anteckninger är ju dumt att lägga till...
I första pausen meckade (jag vilt och tycker synd om den föreläsare som skulle komma efter mig ) med panelen och tryckte på i stort sätt alla knappar som fanns i lite olika kombinationsmönser. Tillslut gav väll studenterna upp och nickade med ljusflimmer i ögonen att 'jag nu ska vi nog kara av att skriva, fortsätt med föreläsningen'. sagt och gjort jag rabblade vidare om hur en aminosyra är uppbyggd och att om tillräkligt många aminosyror kopplas ihop blir det ett protein och hur dessa proteiner sedan delas in i olika klasser och utför olika saker i kroppen. Tre timmar senare hade mina käkar nästan låst sig och studenterna såg lätt vimelkantiga ut så alla var lika glada över att få gå därifrån.
Väl uppe på mitt skrivrum började jag känna efter hur jag mådde och kunde konstatera att jag nog troligen inte alls var/är så katig som jag vill framhärda. Jag åkte hem och kronsomnade i 4 timmar. Utvilda vaknade jag, skar upp en snutt rå blodpudding, packade lydnadsväskan (jag fick en ny flashig ryggsäck (och tillhörande termos) i Östersun och bara jag lyckas klura ut kameran så kommr en bild på dem bägge. Ni kommer att bli gröna (eller kanske oranga) av avund!!!) tog D med mig och tränade i en timme. detta avlöpte tillfredsställande och jag känner mig nu nöjd och glad men kanske lite avsaknad av det där glaset vin...
Så nu är det vin och lets danse som gäller.
Ha det!
/Hanna
Hmmm, kanske ni tänker nu. Vadå sovit vid detta laget. Jo det är så att det säkert finns någon fiffig inställning på denna sida som kan få klockan att fungera som resten av världen. Som det är nu lever denna bolgg i sitt eget tidevarv. Jag har liksom bara inte prioriterat att rota reda på detta. Men om ni som läser detta vill ha lite koll på hur det verkligen ligger till så kommer detta inlägg troligen att publiseras vid 20.10 fredag 14 mars. Så då kan ni ha en liten mattematisk övning (dvs hjärngympa) och klura ut tidsdifferansen mellan verkligheten och bloggens tidsangivelse.
Hur som föreläsningen avlöpte rellativt smärtfritt med någre smärre avbrott när jag förbrilt försökte komma till stånd med att skapa en överenskommelse mellan mig själv och den display som är kopplad till dator, belysning, tavlans upp och nedfärd på väggen, micken och div olika finesser som finns i en undervisningssal av idag. Behöver jag säga att detta inte gick helt som det kanske hade förväntats. Men som jag sa när jag tävlade med min Amadeus; någon måste ju roa publiken oxå! En knapp med en gulfärgad glödlampa betyder inte alltid 'och det varde ljus' som kan tyckas. Den kan oxå betyda ' och det varde totalt bäckmörker i hela salen'. Spännande. Sedan ska man ju inte inbilla sig att det skall vara något som kan tänkas heta valmöjligheter (fler än 2 i alla fall) på vart och hur mycket ljus det skall vara. Antingen kan det vara bara bländande ljus framme vid tavlan (där jag då försöker visa mina egenhändigt ihopsnickrade powerpoint bilder) eller så kan det vara lite mer pysmysbelysning uppe i gången som leder till ytterdörren. Att valmöjligheten, mörkt vid tavlan, så att bilderna syns, och lite lagom belysning i själva salen över den del där studenterna sitter och för anteckninger är ju dumt att lägga till...
I första pausen meckade (jag vilt och tycker synd om den föreläsare som skulle komma efter mig ) med panelen och tryckte på i stort sätt alla knappar som fanns i lite olika kombinationsmönser. Tillslut gav väll studenterna upp och nickade med ljusflimmer i ögonen att 'jag nu ska vi nog kara av att skriva, fortsätt med föreläsningen'. sagt och gjort jag rabblade vidare om hur en aminosyra är uppbyggd och att om tillräkligt många aminosyror kopplas ihop blir det ett protein och hur dessa proteiner sedan delas in i olika klasser och utför olika saker i kroppen. Tre timmar senare hade mina käkar nästan låst sig och studenterna såg lätt vimelkantiga ut så alla var lika glada över att få gå därifrån.
Väl uppe på mitt skrivrum började jag känna efter hur jag mådde och kunde konstatera att jag nog troligen inte alls var/är så katig som jag vill framhärda. Jag åkte hem och kronsomnade i 4 timmar. Utvilda vaknade jag, skar upp en snutt rå blodpudding, packade lydnadsväskan (jag fick en ny flashig ryggsäck (och tillhörande termos) i Östersun och bara jag lyckas klura ut kameran så kommr en bild på dem bägge. Ni kommer att bli gröna (eller kanske oranga) av avund!!!) tog D med mig och tränade i en timme. detta avlöpte tillfredsställande och jag känner mig nu nöjd och glad men kanske lite avsaknad av det där glaset vin...
Så nu är det vin och lets danse som gäller.
Ha det!
/Hanna
torsdag 13 mars 2008
daggmaskar!
Nu har jag sett ett vårtecken. Det var ofantligt många daggmaskar som hade kravlat ut på cyckelbanan under natten (hoppas att de flesta hann över innan cyckaltrafiken blev som värst under morgonen). På eftermidagarna, när jag går från jobbet, hör jag oxå en vårfågel. Eftersom jag är nästan världssämst på det där med fåglar så vet jag inte vilken sort det är men den sjunger i alla fall på våren. Ibland berättar någon för mig om någon fågel som de har sett (typ- 'jag såg en hel flock björktoffsademesripor i dag!'). Jag har lärt mig att se sådär förstående ut och att väl dölja att allt som har med fåglar (främst små fåglar) är ett totalt töcken (för min innre bild ser jag alltid samma sorts fågel och det är en gråsparv). Men låt er inte skrämmas av detta, ni som känner att det är just er jag talar/skriver om. Förr eller senare kanske jag lär mig lite fler fåglar och då kommer jag ju kunna komma med en lite mer fördjupad kommentar än 'jaha säger du det, så trevligt', som oftast kommer över mina läppar idag.
Jag har hämtat mig från min jetlag, den jag fick när jag var ute å reste i helgen (ända till Östersund). Jobbet krävde sitt dessa första dagar (jag var i ärlighetensnamn på jobbet innan jag änns hade hunnit hem i söndags) och kvällarna går i lydnadsträningens tecken. Nedräkningen har börjat på riktigt nu när PM och deltagarlistan har anlänt i mailboxen. Det finns vissa saker att önska ur några moment men med lite idog träning bör det gå bra. Sedan kan man ju aldrig veta vad dagen har i sin barm, utan man får ta det lite som det kommer. De närmaste dagarna ska jag köra hårt med ink. m. ställande och apportträningen (här måste även matten lära sig att kasta apporten framåt-utåt och inte rakt upp- rakt ned, med tillhörande risk att hundkraken får apporten i skallen). En annan sak som måste slipas till är mattens totala ointresse att framföra sin egen kropp i annat tempo än saktamak. Det ingår ju 'språng march' och jag kan ju lungt säga att en viss D blir lyriskt lycklig (och då till lika flaxig) när människan (med boll i fickan) börjar skvalpa fram i ett högre tempo. Misstänker att kommentaren kommer att bli (typ); tappar poss, tränger, orolig rörelse. eller något i den stilen...
Ja det är väll bara att erkänna och försöka få till det så bra som det kan gå. På något sätt är/var det enklare att stå, inbäddad i en skoteroverall, och berätta för andra människor hur det ska göra under olika moment. Fast jag lärde mig mycket under min lyd. helg uppe i norr. Det var 4 (5) helt olika hundar och även olika förare. Att få dessa par att synka är inte enkelt men det är ju detta som är lite av tjusningen med kombinationen hund/förare. En av deltagarna fick nog (hoppas jag) en inblick i att trots två hundar av samma ras så är det olika individer och då kräver dessa helt olika inlärningsmetoder. Bägge hundarna kommer att bli duktiga lydnadshundar men de krävs att föraren klarar av att växla mellan två helt olika sinnesstämningar (bägge innehållandes många 'Puh-tankar'dock!).
H. M. är en rolig krabat som stimmulerar hjärnan på ett fantastisk sätt. Han är så oerhört ärlig i sitt sätt. Gör man fel gör han 'fel' (dvs han gör det som känns rätt för honom men som blir fel för oss) och gör man rätt så utför han momentet klockrent. En sak som jag kom till insikt med när det gäller denna sortens hund är ffa att 'göra rätt' börjar oftast långt innan själva 'göra rätt-inför momentet'. Intressant! Tur att han har en vaken matte som har detta under kontroll och stöttar sin hund på ett förnämligt sätt. Något som många hundägae borde försöka ta efter.
Tips till sommaren; studera detta par innan de ska göra/ utföra något och se ur samspelet växer när hunden känner tryggheten växa och att tilliten till förare blir säker. (Hoppas bara att matten vill/ställer upp på att vi glor på dem).
Tack L för en underbart trevlig helg med roliga människor och bra träning och bra tankar!
Ha det!
/Hanna
Jag har hämtat mig från min jetlag, den jag fick när jag var ute å reste i helgen (ända till Östersund). Jobbet krävde sitt dessa första dagar (jag var i ärlighetensnamn på jobbet innan jag änns hade hunnit hem i söndags) och kvällarna går i lydnadsträningens tecken. Nedräkningen har börjat på riktigt nu när PM och deltagarlistan har anlänt i mailboxen. Det finns vissa saker att önska ur några moment men med lite idog träning bör det gå bra. Sedan kan man ju aldrig veta vad dagen har i sin barm, utan man får ta det lite som det kommer. De närmaste dagarna ska jag köra hårt med ink. m. ställande och apportträningen (här måste även matten lära sig att kasta apporten framåt-utåt och inte rakt upp- rakt ned, med tillhörande risk att hundkraken får apporten i skallen). En annan sak som måste slipas till är mattens totala ointresse att framföra sin egen kropp i annat tempo än saktamak. Det ingår ju 'språng march' och jag kan ju lungt säga att en viss D blir lyriskt lycklig (och då till lika flaxig) när människan (med boll i fickan) börjar skvalpa fram i ett högre tempo. Misstänker att kommentaren kommer att bli (typ); tappar poss, tränger, orolig rörelse. eller något i den stilen...
Ja det är väll bara att erkänna och försöka få till det så bra som det kan gå. På något sätt är/var det enklare att stå, inbäddad i en skoteroverall, och berätta för andra människor hur det ska göra under olika moment. Fast jag lärde mig mycket under min lyd. helg uppe i norr. Det var 4 (5) helt olika hundar och även olika förare. Att få dessa par att synka är inte enkelt men det är ju detta som är lite av tjusningen med kombinationen hund/förare. En av deltagarna fick nog (hoppas jag) en inblick i att trots två hundar av samma ras så är det olika individer och då kräver dessa helt olika inlärningsmetoder. Bägge hundarna kommer att bli duktiga lydnadshundar men de krävs att föraren klarar av att växla mellan två helt olika sinnesstämningar (bägge innehållandes många 'Puh-tankar'dock!).
H. M. är en rolig krabat som stimmulerar hjärnan på ett fantastisk sätt. Han är så oerhört ärlig i sitt sätt. Gör man fel gör han 'fel' (dvs han gör det som känns rätt för honom men som blir fel för oss) och gör man rätt så utför han momentet klockrent. En sak som jag kom till insikt med när det gäller denna sortens hund är ffa att 'göra rätt' börjar oftast långt innan själva 'göra rätt-inför momentet'. Intressant! Tur att han har en vaken matte som har detta under kontroll och stöttar sin hund på ett förnämligt sätt. Något som många hundägae borde försöka ta efter.
Tips till sommaren; studera detta par innan de ska göra/ utföra något och se ur samspelet växer när hunden känner tryggheten växa och att tilliten till förare blir säker. (Hoppas bara att matten vill/ställer upp på att vi glor på dem).
Tack L för en underbart trevlig helg med roliga människor och bra träning och bra tankar!
Ha det!
/Hanna
torsdag 6 mars 2008
T - 17 hours until takeoff
Jag vankar mest av och ann här hemma just nu. Förrvirringen är fullständig och total. Nästan alltid annars när jag ska resa bort börjar jag med att packa ned hundarnas saker. Mest för att komma igång och i stämning. Denna helg ska ju inte hundaran med och då blir startsnodden extra lång.
Jag har pillat på mina pelargoner och fuchia sticklingar, kollat att de är tillräkligt fuktiga och vridit på dem så att de inte endast växer på en sida. Funderat lite på vad jag sak ha med mig har jag iofs gjort och kläder är väll det jag har kommit fram till. Vilka kläder då??? Långa kalsonger är nog ett måste när en frusen uppläning ska till norrland. Det är säkrast. Nu har ju den förstående värdinnan huvudet på skaft och har plockat fram en skoteroverall (jag kommer nog att bosätta mig i den misstänker jag). Att träna lydnad på en sjö ska bli ofantligt skojj! Här hemma har isen endast varit tillräkligt tjock en gång för att jag skulle kunde snedda över Nedreförnett på en promenad. Resten av vintern har jag fått knata runt sjön.
Hoppas nu att vädret makter är med mig/oss. För då ska jag få åka snöskoter för första gången i mitt liv. Hihihi det blir säkert roligt.
Tråkiga nyheter fick jag idag ang en av de som skulle vara med. Baciller eller virus har satt käppar i hjulen så nu är det endast en Högis med. Men å andra sidan är ju denna kullen livlig så att en räcker för två... Tråkigt är det i alla fall och jag hoppas innerligt att bägge två (tre är det ju!) kan komma ned på kennellägret i sommar.
Mannen ska få krypa upp på vinden när han kommer hem och hämta ned lite litteratur som jag har lovat att ta med mig. Jag tittade lite, så där i ögonvrån, på vindsluckan och stegen men bestämde mig snabbt för att 'det där de e kar göra det'. Ibland är det skönt att tillhöra 'det svagare könet'.
I morgon bär det i alla fall av mot Arn vid 9-tiden. Farfar ska köra ut mig efter att jag parkerat bilen hemma hos dem. Han är ju en gammal sasare så det ska nog lösa sig med att hitta rätt där ute i de förrvirade landet Arlanda. Jag jobbade ju där ute under någar år men det är knappt jag hittar tillbaks till arbetsplatsen (de har ju iofs oxå flyttat sedan jag slutade). För att inte tala om alla till och från vägar som är avstängda eller påstängda och rondeller och annat fanstyg.
Sedan blir det några dagar med mycket träna, snacka, ungänge, mat och vacker natur. det ska bli skönt att komma bort ett litet tag å få andas annan luft.
Over and out!
/Hanna
Jag har pillat på mina pelargoner och fuchia sticklingar, kollat att de är tillräkligt fuktiga och vridit på dem så att de inte endast växer på en sida. Funderat lite på vad jag sak ha med mig har jag iofs gjort och kläder är väll det jag har kommit fram till. Vilka kläder då??? Långa kalsonger är nog ett måste när en frusen uppläning ska till norrland. Det är säkrast. Nu har ju den förstående värdinnan huvudet på skaft och har plockat fram en skoteroverall (jag kommer nog att bosätta mig i den misstänker jag). Att träna lydnad på en sjö ska bli ofantligt skojj! Här hemma har isen endast varit tillräkligt tjock en gång för att jag skulle kunde snedda över Nedreförnett på en promenad. Resten av vintern har jag fått knata runt sjön.
Hoppas nu att vädret makter är med mig/oss. För då ska jag få åka snöskoter för första gången i mitt liv. Hihihi det blir säkert roligt.
Tråkiga nyheter fick jag idag ang en av de som skulle vara med. Baciller eller virus har satt käppar i hjulen så nu är det endast en Högis med. Men å andra sidan är ju denna kullen livlig så att en räcker för två... Tråkigt är det i alla fall och jag hoppas innerligt att bägge två (tre är det ju!) kan komma ned på kennellägret i sommar.
Mannen ska få krypa upp på vinden när han kommer hem och hämta ned lite litteratur som jag har lovat att ta med mig. Jag tittade lite, så där i ögonvrån, på vindsluckan och stegen men bestämde mig snabbt för att 'det där de e kar göra det'. Ibland är det skönt att tillhöra 'det svagare könet'.
I morgon bär det i alla fall av mot Arn vid 9-tiden. Farfar ska köra ut mig efter att jag parkerat bilen hemma hos dem. Han är ju en gammal sasare så det ska nog lösa sig med att hitta rätt där ute i de förrvirade landet Arlanda. Jag jobbade ju där ute under någar år men det är knappt jag hittar tillbaks till arbetsplatsen (de har ju iofs oxå flyttat sedan jag slutade). För att inte tala om alla till och från vägar som är avstängda eller påstängda och rondeller och annat fanstyg.
Sedan blir det några dagar med mycket träna, snacka, ungänge, mat och vacker natur. det ska bli skönt att komma bort ett litet tag å få andas annan luft.
Over and out!
/Hanna
tisdag 4 mars 2008
konst finns i betracktarens ögon
Vad är konst? Jo det är något, mer eller mindre abstrakt, som någon gör eller har gjort och som andra, förhoppningsvis, skall kunna uppfatta. Vad som är bra eller dålig konst kan inte en enskild person (eller myndighet heller för den delen) avgöra.
Varför svamlar jag om detta???
Jo, det har ju vari en hel del diskussioner om div olika konstutställningar runt om i landet och olika betällningar på olika, mer eller mindre underliga, konstverk som skall pryda vår vardag på olika offentliga platser. Är det bra eller dåligt undrar ju jag då. Ett bra forum för tanken när jag går där ute på min spång i solen under morgonprommenaden. Jag tror nog inte att jag kom fram till något svar vad mig själv anbellangar, men det var ju en kul och annorlunda tankesnurra som satte igång.
Personligen tycker jag om när jag kan se vad den sk konsten skall föreställa. Abstrakte Picasso tavlor och underliga kvinnohuvuden med fågelnäbbar på glasföremål har jag svårare för. Undra om detta kan vara kopplat till att jag gärna vill ha ordning och reda på saker som händer i mitt liv. Detta skall nu absolut inte blandas ihop med att jag vill ha ordning och reda på saker som finns i mitt liv. Den avdelningen får mannen stå får och detta gör han med besked.
Igår är jag skulle till klubban för en träningsrunda gick min 'lydnadsryggsäck' totalsönder. Jag vet att jag har ytterligare en ryggsäck, av samma dåliga kvalitet, och att denna har stått lutad mot en vägg under ett antal dagar eftersom jag hade tänkt byta ryggsäck innan den gamla gick sönder. Nu var den sedemera spårlöst försvunnen. Inte änns mannen visste vart den hade tagit vägen. Så är han min man, nämligen. Rätt vad det är, ett, två, tre, ledsnar han på att mina saker står lite varstanns och då plockar han undan dem. Han gör nu detta i en sinnesstämning som inte är bra för att den registrerande delen av hjärnan skall vara påkopplad och så är det ett faktum. Sakerna 'försvinner'. De brukar dock dyka upp igen på lite olika ställen där jag/han/vi inte har letat (för då hade vi ju liksom hittat dem).
Ryggsäcken är borta och den andra är trasig och jag är fullt påklädd för att befinna mig utomhus ett antal timmar... Jag har ju, föutom en önskan om ordning och reda i mitt andliga jag, en liten släng av 'medelhavstemprament'. För att förskona de stackars varelser som befinner sig i min närmaste omgivning greppar jag helt enkelt mannens ryggsäck, som han inhandlade på andra sidan atlanten och som är en ypperlig träningsryggsäck (jag har försökt att sno den förr). Mannen börjar att uttrycka ett visst missnöjje men tystnar rellativt fort. Skönt tycker övriga ryggradsdjur i hallen.
Vi kom i alla fall ned till klubben och det blev en trevlig liten tillställning med de gula djur som var där. Krummel hade också varit strålande under plastsonen, den yngres ledning. Vi avslutade med en fika och åkte hem nöjda och belåtna.
Det är inte bara konsten som finns i betraktarens ögon utan även korrektheten finns i domarens ögon. Ibland känns det som man sliter sig blå med att få till en rak possition i både transporter och i svängar. När man sedan kommer ut och skall få en officiell bedömning står det 'sneda sättanden (ss) tappar possition (tap pos). ?????
Ähhh, det är bara att bita ihop och hoppas på att nästa gång står dommaren i en bättre vinkel alt inte är vindögd.
Så är det!
Ha det!
/Hanna
Varför svamlar jag om detta???
Jo, det har ju vari en hel del diskussioner om div olika konstutställningar runt om i landet och olika betällningar på olika, mer eller mindre underliga, konstverk som skall pryda vår vardag på olika offentliga platser. Är det bra eller dåligt undrar ju jag då. Ett bra forum för tanken när jag går där ute på min spång i solen under morgonprommenaden. Jag tror nog inte att jag kom fram till något svar vad mig själv anbellangar, men det var ju en kul och annorlunda tankesnurra som satte igång.
Personligen tycker jag om när jag kan se vad den sk konsten skall föreställa. Abstrakte Picasso tavlor och underliga kvinnohuvuden med fågelnäbbar på glasföremål har jag svårare för. Undra om detta kan vara kopplat till att jag gärna vill ha ordning och reda på saker som händer i mitt liv. Detta skall nu absolut inte blandas ihop med att jag vill ha ordning och reda på saker som finns i mitt liv. Den avdelningen får mannen stå får och detta gör han med besked.
Igår är jag skulle till klubban för en träningsrunda gick min 'lydnadsryggsäck' totalsönder. Jag vet att jag har ytterligare en ryggsäck, av samma dåliga kvalitet, och att denna har stått lutad mot en vägg under ett antal dagar eftersom jag hade tänkt byta ryggsäck innan den gamla gick sönder. Nu var den sedemera spårlöst försvunnen. Inte änns mannen visste vart den hade tagit vägen. Så är han min man, nämligen. Rätt vad det är, ett, två, tre, ledsnar han på att mina saker står lite varstanns och då plockar han undan dem. Han gör nu detta i en sinnesstämning som inte är bra för att den registrerande delen av hjärnan skall vara påkopplad och så är det ett faktum. Sakerna 'försvinner'. De brukar dock dyka upp igen på lite olika ställen där jag/han/vi inte har letat (för då hade vi ju liksom hittat dem).
Ryggsäcken är borta och den andra är trasig och jag är fullt påklädd för att befinna mig utomhus ett antal timmar... Jag har ju, föutom en önskan om ordning och reda i mitt andliga jag, en liten släng av 'medelhavstemprament'. För att förskona de stackars varelser som befinner sig i min närmaste omgivning greppar jag helt enkelt mannens ryggsäck, som han inhandlade på andra sidan atlanten och som är en ypperlig träningsryggsäck (jag har försökt att sno den förr). Mannen börjar att uttrycka ett visst missnöjje men tystnar rellativt fort. Skönt tycker övriga ryggradsdjur i hallen.
Vi kom i alla fall ned till klubben och det blev en trevlig liten tillställning med de gula djur som var där. Krummel hade också varit strålande under plastsonen, den yngres ledning. Vi avslutade med en fika och åkte hem nöjda och belåtna.
Det är inte bara konsten som finns i betraktarens ögon utan även korrektheten finns i domarens ögon. Ibland känns det som man sliter sig blå med att få till en rak possition i både transporter och i svängar. När man sedan kommer ut och skall få en officiell bedömning står det 'sneda sättanden (ss) tappar possition (tap pos). ?????
Ähhh, det är bara att bita ihop och hoppas på att nästa gång står dommaren i en bättre vinkel alt inte är vindögd.
Så är det!
Ha det!
/Hanna
söndag 2 mars 2008
Carpi stundum
Idag hade en skjutklubb tävling och jag + en labbekompis passade på att utnyttja detta till lite jaktträning. Vi börjde med ett storsök med blandat vilt (trut, duva, änder (där ibland en 'ytterskärgårdsand' vet inte vad de heter men de lever där, tung var den i alla fall), rapphöna och kanin), bägge hundarna gick mycket bra och sökte av området fint. D tog även stoppsignalen bra när han var på väg att lämna sökområdet. Efter detta fortsatte vi med varsitt släpspår med kaninen. Detta var D's första släpspår och efter några stegs tvekan focuserade han ner och apporterade in kaninen.
Nästa övning blev målområde med vinkel (ca 45 grader). Här kan jag erkänna att jag inte har tränat detta så himla mycket men det löste sig. 2 stoppsingnaler och tillrättavisande dirregeringar så apporterade han in både anden och sedan duvan. Nu tog vi tag i närsöket, här blev det två duvor och en rapphöna. D har ju haft lite bekymmer med att hålla sig innom ett så pass snävt område men någonstanns tror jag att poletten har börjat trixa sig med i hjärnan på den lille gula.
Nu var det deff dax för kaffe! D avslutade själv med att glatt slänga sig ned i ån och fick sedemera tillbringa kaffestunden blöt i bilen. Vi avslutade detta träningspass med att göra några dirregeringsövningar med stoppsignal och här märktes det att hundarna var trötta i sina huvuden. Nyttigt.
Alla övningar har ju dessutom utförts under ett mer eller mindre oupphörligt pangande från skjuttävlingen. Nyttigt!
Efter detta åkte jag nöjd hem och lämnade in en blöt gul hund, bytte kläder och åkte vidare till UBK för D-årsmöte med tillhörande konstituerande möte efter. Nu är jag hemkommen (mätt och belåten efter en mycket god smörgåstårta) och ska nog ta ett glas vin tills klockan blir 9 och tv-4:as film börjar.
Ha det!
/Hanna
Nästa övning blev målområde med vinkel (ca 45 grader). Här kan jag erkänna att jag inte har tränat detta så himla mycket men det löste sig. 2 stoppsingnaler och tillrättavisande dirregeringar så apporterade han in både anden och sedan duvan. Nu tog vi tag i närsöket, här blev det två duvor och en rapphöna. D har ju haft lite bekymmer med att hålla sig innom ett så pass snävt område men någonstanns tror jag att poletten har börjat trixa sig med i hjärnan på den lille gula.
Nu var det deff dax för kaffe! D avslutade själv med att glatt slänga sig ned i ån och fick sedemera tillbringa kaffestunden blöt i bilen. Vi avslutade detta träningspass med att göra några dirregeringsövningar med stoppsignal och här märktes det att hundarna var trötta i sina huvuden. Nyttigt.
Alla övningar har ju dessutom utförts under ett mer eller mindre oupphörligt pangande från skjuttävlingen. Nyttigt!
Efter detta åkte jag nöjd hem och lämnade in en blöt gul hund, bytte kläder och åkte vidare till UBK för D-årsmöte med tillhörande konstituerande möte efter. Nu är jag hemkommen (mätt och belåten efter en mycket god smörgåstårta) och ska nog ta ett glas vin tills klockan blir 9 och tv-4:as film börjar.
Ha det!
/Hanna
lördag 1 mars 2008
Ibland blir det inte som man har tänkt sig
Jag har just fått ett antal 'extra' timmar till mitt förfogande. Planen var att jag skulle befinna mig på mitt arbete idag under större delen av denna dag. Jag åkte dit startade upp maskinen och ställde mina prov för indunstning under kvävgasen, så långt är allt ok. När jag sedan injecerar mitt första prov och sedan återvänder efter ca 15min för att se att allt fortfarande är ok känner jag att det luktar mer än vanligt av scintvätskan. Hmmmm, något är galet, vad?
Efter lite pillande och petande inser jag att scintvätskan trycks in i avläsaren men den kommer inte ut igen. Gulp. Detta borde ju då betyda att vätskan ifråga är kvar inne i maskinen. Maskinen ifråga är inte avsedd att vara behållare för flytande medium. Eftersom det nu är lördag och reparatören troligen är hemma med 'de sina' och njuter av att vara ledig så blev resultatet helt enkelt att jag stängde av maskinen och satte tillbaks mina prov i kylskåpet och åkte hem igen.
Där av att jag nu har ett antal sk extra timmar. Vädert är ju inte strålande och inte lockande för utomhus aktiviteter, så vad göra?
Jag hann med att surfa runt en stund på jobbet så detta är avklarat känner jag. Jag hade bestämt mig för att inte träna D idag å detta tänker jag nog hålla fast vid. Men en sak som pockar på min uppmärksamhet är de korgar med ren tvätt som har ansamlats i sovrummet. Det är nog en bra sak att ta reda på. Då blir även 'plastsonen den älder' nöjd. Han är en riktig tvättoman. Jag hinner inte mer än stoppa in tvätten så kommer han farandes med nya korgar fullproppade med ren tvätt. Ibland tror jag nästan att han smyger in och norpar kläder i/ur garderoberna för att ha något att fylla maskinen med. Men jag klagar inte för jag vill deff inte utföra detta erbarmelign tråkiga arbete själv.
Mannen är och tittar på fotbollscup med 'plastsonen den yngre'. Han stolpade iväg redan kvart över 8 i morse. de håller på till ca 13 och sedan är det uppehåll till 17 för att avsluta cppen med en sista match kl 21.30. Misstänker att det kommer gå smärtfritt att få liraren i säng ikväll...
Själv ska jag bänka mig framför tv'n och titta på schlager. Jag har ju inte följt detta evenemang sedan jag var i yngre tonåren men nu har jag snöat in totalt. Sedan är det ju Vasaloppet i morgon! Jag hade lovat mig själv att absolut inte boka upp en massa saker denna dag. Lyckades jag med detta? Svar; nej. I morgon ska jag och en kompis iväg till en skjutbana där de skall ha tävling i morgon. Väl där ska vi lägga ut ett viltsök, göra släpspår med pälsvilt och förhoppningsvis även lyckas simulera en fågel-löpa. Allt medan skjuttävlingen pågår. Kan ju bli lite hur som känns det just nu. Efter några timmar där är det dax att fladdra vidare på ytterligare ett av alla dess årsmöten som är runtomkring så här års.
Men detta är först i morgon det. Nu väntar tvätten på att komma in i garderoben och tvättkorgarna vill återföras till sin tvättstuga där de kan fyllas på nytt.
Ha det!
/Hanna
Efter lite pillande och petande inser jag att scintvätskan trycks in i avläsaren men den kommer inte ut igen. Gulp. Detta borde ju då betyda att vätskan ifråga är kvar inne i maskinen. Maskinen ifråga är inte avsedd att vara behållare för flytande medium. Eftersom det nu är lördag och reparatören troligen är hemma med 'de sina' och njuter av att vara ledig så blev resultatet helt enkelt att jag stängde av maskinen och satte tillbaks mina prov i kylskåpet och åkte hem igen.
Där av att jag nu har ett antal sk extra timmar. Vädert är ju inte strålande och inte lockande för utomhus aktiviteter, så vad göra?
Jag hann med att surfa runt en stund på jobbet så detta är avklarat känner jag. Jag hade bestämt mig för att inte träna D idag å detta tänker jag nog hålla fast vid. Men en sak som pockar på min uppmärksamhet är de korgar med ren tvätt som har ansamlats i sovrummet. Det är nog en bra sak att ta reda på. Då blir även 'plastsonen den älder' nöjd. Han är en riktig tvättoman. Jag hinner inte mer än stoppa in tvätten så kommer han farandes med nya korgar fullproppade med ren tvätt. Ibland tror jag nästan att han smyger in och norpar kläder i/ur garderoberna för att ha något att fylla maskinen med. Men jag klagar inte för jag vill deff inte utföra detta erbarmelign tråkiga arbete själv.
Mannen är och tittar på fotbollscup med 'plastsonen den yngre'. Han stolpade iväg redan kvart över 8 i morse. de håller på till ca 13 och sedan är det uppehåll till 17 för att avsluta cppen med en sista match kl 21.30. Misstänker att det kommer gå smärtfritt att få liraren i säng ikväll...
Själv ska jag bänka mig framför tv'n och titta på schlager. Jag har ju inte följt detta evenemang sedan jag var i yngre tonåren men nu har jag snöat in totalt. Sedan är det ju Vasaloppet i morgon! Jag hade lovat mig själv att absolut inte boka upp en massa saker denna dag. Lyckades jag med detta? Svar; nej. I morgon ska jag och en kompis iväg till en skjutbana där de skall ha tävling i morgon. Väl där ska vi lägga ut ett viltsök, göra släpspår med pälsvilt och förhoppningsvis även lyckas simulera en fågel-löpa. Allt medan skjuttävlingen pågår. Kan ju bli lite hur som känns det just nu. Efter några timmar där är det dax att fladdra vidare på ytterligare ett av alla dess årsmöten som är runtomkring så här års.
Men detta är först i morgon det. Nu väntar tvätten på att komma in i garderoben och tvättkorgarna vill återföras till sin tvättstuga där de kan fyllas på nytt.
Ha det!
/Hanna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
