daggmaskar!

Nu har jag sett ett vårtecken. Det var ofantligt många daggmaskar som hade kravlat ut på cyckelbanan under natten (hoppas att de flesta hann över innan cyckaltrafiken blev som värst under morgonen). På eftermidagarna, när jag går från jobbet, hör jag oxå en vårfågel. Eftersom jag är nästan världssämst på det där med fåglar så vet jag inte vilken sort det är men den sjunger i alla fall på våren. Ibland berättar någon för mig om någon fågel som de har sett (typ- 'jag såg en hel flock björktoffsademesripor i dag!'). Jag har lärt mig att se sådär förstående ut och att väl dölja att allt som har med fåglar (främst små fåglar) är ett totalt töcken (för min innre bild ser jag alltid samma sorts fågel och det är en gråsparv). Men låt er inte skrämmas av detta, ni som känner att det är just er jag talar/skriver om. Förr eller senare kanske jag lär mig lite fler fåglar och då kommer jag ju kunna komma med en lite mer fördjupad kommentar än 'jaha säger du det, så trevligt', som oftast kommer över mina läppar idag.

Jag har hämtat mig från min jetlag, den jag fick när jag var ute å reste i helgen (ända till Östersund). Jobbet krävde sitt dessa första dagar (jag var i ärlighetensnamn på jobbet innan jag änns hade hunnit hem i söndags) och kvällarna går i lydnadsträningens tecken. Nedräkningen har börjat på riktigt nu när PM och deltagarlistan har anlänt i mailboxen. Det finns vissa saker att önska ur några moment men med lite idog träning bör det gå bra. Sedan kan man ju aldrig veta vad dagen har i sin barm, utan man får ta det lite som det kommer. De närmaste dagarna ska jag köra hårt med ink. m. ställande och apportträningen (här måste även matten lära sig att kasta apporten framåt-utåt och inte rakt upp- rakt ned, med tillhörande risk att hundkraken får apporten i skallen). En annan sak som måste slipas till är mattens totala ointresse att framföra sin egen kropp i annat tempo än saktamak. Det ingår ju 'språng march' och jag kan ju lungt säga att en viss D blir lyriskt lycklig (och då till lika flaxig) när människan (med boll i fickan) börjar skvalpa fram i ett högre tempo. Misstänker att kommentaren kommer att bli (typ); tappar poss, tränger, orolig rörelse. eller något i den stilen...

Ja det är väll bara att erkänna och försöka få till det så bra som det kan gå. På något sätt är/var det enklare att stå, inbäddad i en skoteroverall, och berätta för andra människor hur det ska göra under olika moment. Fast jag lärde mig mycket under min lyd. helg uppe i norr. Det var 4 (5) helt olika hundar och även olika förare. Att få dessa par att synka är inte enkelt men det är ju detta som är lite av tjusningen med kombinationen hund/förare. En av deltagarna fick nog (hoppas jag) en inblick i att trots två hundar av samma ras så är det olika individer och då kräver dessa helt olika inlärningsmetoder. Bägge hundarna kommer att bli duktiga lydnadshundar men de krävs att föraren klarar av att växla mellan två helt olika sinnesstämningar (bägge innehållandes många 'Puh-tankar'dock!).

H. M. är en rolig krabat som stimmulerar hjärnan på ett fantastisk sätt. Han är så oerhört ärlig i sitt sätt. Gör man fel gör han 'fel' (dvs han gör det som känns rätt för honom men som blir fel för oss) och gör man rätt så utför han momentet klockrent. En sak som jag kom till insikt med när det gäller denna sortens hund är ffa att 'göra rätt' börjar oftast långt innan själva 'göra rätt-inför momentet'. Intressant! Tur att han har en vaken matte som har detta under kontroll och stöttar sin hund på ett förnämligt sätt. Något som många hundägae borde försöka ta efter.

Tips till sommaren; studera detta par innan de ska göra/ utföra något och se ur samspelet växer när hunden känner tryggheten växa och att tilliten till förare blir säker. (Hoppas bara att matten vill/ställer upp på att vi glor på dem).

Tack L för en underbart trevlig helg med roliga människor och bra träning och bra tankar!



Ha det!



/Hanna