power walk

Dagens övningar är att 1: köpa nya byxor (jag hatar, hatar & hatar att handla kläder!!!), 2: sy om några gardiner till matdelen och 3. laga 2 av mina älskade par jeans som är söndriga på knäna (sy är kul men att ta fram OCH ställa tillbaks maskiner brukar bli mig övermäktigt).

Så vad bättre göra än att skjuta allt tråkigt och bökigt framför sig så längde det bara går. Jag tog djuren (K i rock då han blev av med all päls (förutom på svansen) här om dagen) och åkte ut på skogen. Jag har en runda som brukar ta ca 40 min och lalla runt. Den går rellativt långt upp i skogen (jo det är ju den rundan där K jagade efter en ekorre i höstas om ni minns) så jag kan koppla bort den vita och bara prommenera.

Det var/är sol och lite lagom vårkallt i luften så jag kände att det kanske skulle vara en bra dag att faktiskt öka takten på högerfotsframflyttningarna (vilket ger att även vänsterfoten måste jobba lite mer, smart va?) och kanske till och med få lite högre puls, dvs jag skulle power walka (hippt!). Sagt och gjort jag knatade på och började bli varm under jackan, flisen, den långärmade tröjan och t-shirten. Djuren tyckte att detta var en kul grejj! Om de stannade och nosade så fick de ju faktiske springa på för att hinna med (ja i ärlighetens namn var det nog mest Guling som tyckte att detta va kul).

Knat, knat genom skogen, skutt, skutt i alla vattenpölar. När man är 'högst upp' på svängen kommer det ett stort träsk och vi stannade till där och njöt av solen (jag njöt, K letade efter sin höst ekorre och D for omkring i träsket). Efter en stund (ca 30 sek eftersom jag inte är en soldyrkare) vände jag om för att börja återgången. Men då fick jag se en ny stig (kanske inte ny eftersom det nu är en stig men jag hade inte sett den förr). Haaa, kul! Nya sigar i ju roligt. Man vet liksom inte riktigt vart man hamnar vid slutet av stigen. Jag bestämde mig för att undersöka denna nya spännande stig.

På den gamla goda tiden när Tanten levde var detta en av hennes favorit syselsättningar, att knata rakt ut i skogen utan att veta vart man skulle hamna. Guling tycks även han vara med på dessa noter, även om han inte bekymrar sig så värst om det är nya eller älder promenade. Det är själva springandet som är grejjen för han. K han hänger ju med så där på sina egna vilkor. Så länge det är hyfsat torrt är de kul men skulle det bli blöta då får allt den där männsikan bära på mig!

Denna sväng var i alla fall bra för efter 30 min kom vi fram till en skattgömma. Denna bestod i en stor jummen hög med älgskit. Krummeluren är ju en hund av sin tid så han återvinner det som återvinnas kan. Det brukar komma ut igen efter en stund...

Vi vimsade i alla fall omkring i kanske 30-40 min tills det att vi var omgivna av träskmarker. 'Kom igen det svänger ju!' tyckte Guling och for som en projektil genom träsken. Krummel och jag var inte riktigt lika med på detta roliga. Så jag vände om och tog en annan tangentriktning vilket relsulterade i att vi så småningom kom ned på ett karlhygge som gränsar mot en av 'våra' andra promenader. Krummel var rätt nöjd med att han nu skulle få knata fram på en ordentlig stig och slippa hoppa över och krypa under diverse meck som kom i hans väg. Jag kan inte annat än bli lite imponerad av denna lilla hund som är så pass mobil ute i terrängen.

Vi anlände i alla fall bilen ca 1,5 timme senare och väl hemma föll hundarna ihop i varsin hög. Krummel på/i en solfläck och D i hallen. Själv åt jag frukost och satte ig sedan här vid datorn och har sålds lyckats skjuta alla 'måsten' framför mig ytterligare en stund.



Ha det!



/Hanna