Sommar, sommar, sommar...

Det är skönt att vara hemma igen , tycker både djuren å jag. Vi åkte till Smålands mörka skogar i slutet av förra veckan för att få vara lediga lite. Eller rättare jag ville vara ledig och guling skulle träna lite mer under ordnade former.
Nu var det inte i de mörka skogarna vi höll till heller utan i en liten sommarby precis vid kusten. Mannen hade i början av veckan tagit med sig de mänskliga grabbarna och båten för att ta vattenvägen till sommarhuset. Jag själv anser att 4 dagar med 4 människor och 2 hundar i en (ganska) liten båt inte är optimalt så vi (djuen & jag) tog istället bilen för att färdas landvägen istället. Detta tar då endast 4 timmar istället för de 4 dagar på guppigupp-vattnet.

Äntligen fick jag även tillfälle att påbörja lysnandet av Davinci koden! Denna har stått i bokhyllan i över ett år och blängt. Jag har nu kommit igenom halva antalet CD-skivor och har fullt upp med att hitta anledningar till att åka kors och tvärs för att få lysna i lugn och ro.

Ned kom vi i alla fall efter ca 6 timmar i bilen. Vi stannade lite här och vart för att få sträcka på benen och träffa lite folk å fä för en pratstund. Det var tvärtjockt i Söderköping (inte så underligt då dagen ifråga var dagen föe midsommarafton och Söderköping är en mycket liten och trångkörd stad)så där tog vi en liten avstickare förbi Söderköpings BK. Efter en bit kör man över Götakanal vid ett ytterst pitoreskt rastställe. Vi satnnade självklart för ett dopp i kanalen. Uppskattat!

Nästa stopp blev i Gamleby, vid deras BK, för en lite längre bensträckare med gulings syster. Uppskattat!!

Midsommar avlöpte med blandat väder (riktigt 'Hanna-väder'). Vi (mannen, jag och iblande barn och/eller modern) tog ut båten till lite olika öar med bra vikar. Där fick D pröva på att apportera lite längre markeringar och även ett och annant linjetag. Veckans 'kuling' är att min picking-up hund nu även kan klara av att städa i vatten. Han kanske inte är den bästa för uppgiften då apporterna inte bör befinna sig längre ut från land än ca 10-15 m (vilket jag misstänker inte skulle vara några svåra apporter för en retreivrande hund??). Simma gjorde han i alla fall, om än ngt högt med med huvudet = frambenen skapade besvärlgt planskade = huvudet ännu högre = ännu mer plask osv osv. När väl dummin hade bärgts blev simtekniken betydligt bättre. Tyvärr kopplade detta aldrig (under denna vecka) i det vita blöta huvudet Men hoppet är ju det sista som där så fy skam den som ger sig!

D och jag han även med en sväng nere i grusgroppen. Denna grusgropp kan användas till olika saker beroende på intresseområde. K han har en klar uppfattning om att de högar med olika storlek på sand och grus som befinner sig på platsen endast är utlagde för hans egna höga nöjes skull. Dessa högar (å då företrädesvis de med 'sandlådesand')kan utnytjas till att springa upp å ned å kors å tvärrs allt vad de små korta benen bär. Man kan även kasta sig vilt i dem så att sanden träner långt in i den vita mjuka pälsen och nosen blir igentäppt så att andningsuppehåll föreligger (tur att andning genom munnen då inträder automatiskt).

D han har en lite mer modest inställning til dessa högar. Vi (D & jag) brukar stå i skuggan och invänta att K ska återfå sin värdighet så att vi sedemera kan fortsätta promenaden upp i skogen istället.

Hur som så tog jag med D och dummisarna ned i groppen och använde mig av högarna för lite dirregeringsövningar. Om man helt enkelt lägger ut ett antal dummisar vid högarna och sedan en hel hög med bollar i en rak linje bortom högarna kan man ju antingen skicka rakt igenom eller stoppa och skicka höger eller vänster. Men kan oxå välja att skita i vad den vislande människan vill å hämta första bästa dummi som kommer i ens väg. Så ja det vart en varierande övning för oss bägge.

Onsdagen kom och jag lämnade K hos modern för att åka till syster-yster med tillhörande matte F. En färd som tog ca 1/2 CD, om man kör sådär sakta så att parkeringsböter är nästan föreliggande. Väl framme hade den förstående matten klurat ut att energinivån var skrämmande lågt hos mig och att energinivån i de gula benen var skrämande högt. De gula fick yra runt som rabisesmittade ute på den slagna vallen en stunde för att sedan vila upp sig på köksgolvet under tiden som vi (mattarna) intog en ljuvlig hemma meckad pizza med tre sorters ost på. Dryckn till blev ju självklart en koffein och socker stinn coca-cola.

Vi begav oss sedan mot den berömda sjön. Tur att vi besinnade oss i vårt nästintill övermod i mortionerande och tog bilen till en vändplan (mitt i skogen). Vi vinglade iväg ut i tomma intet över stock å sten å karlhygge å överkörda huggormar. Efter en ordentilg rastningstid var vi framme vid en liten sandstrand med klippor intill. Här badades det ordentligt och jag tackade min lyckliga stjärna att D glatt och villigt ville lämna appoterna i min hand. För annars hade det nog förelegat en stor riska att F hade tvingat även mig att kavla upp byxorna för att ävan jag skulle plaska runt i de vilda & blöta vattnet. TACK D!!!

Vi bestämde sedan att vi skulle ta en rak väg tillbaks till bilen över mossen... En jägmästare och en biotecknolog med tillhörande gula djur är en 'sådär' kombination i skogen utan stigar med karta i hand. Vi kom i alla fall fram till bilen efter lite virrande och varrande. Väl hemma hade energinvån sjunkigt dramatiskt. Den erfarna värdinnan fan dock bot på detta snabbt och rådigt. Fram med energistinn glass och vispgrädde. För att kostcirkeln skulle vara fullbordad även med fibrer och vitaminer blandade vi i bananer också. Fantastiskt, himelskt, underbart!

Hundarna fick lite mat de oxå. D såg lätt brydd ut när maten hälldes upp och vattnet skvättes över för att sedan ställas på en bänk??? Hallå!!! Då syrran tog allt med ro lugnade även D ned sig men han höll sig i köksregionen för att ha uppsikt. Efter en evighet kom i alla fall skålarna ned och självklart fick ju syskonet den godaste maten.

Kvällen avlöpte med lite linjetags övningar och på någe sätt uppförde sig alla inblandar helt strålande. Vi (mattarna) belönades snabbt å lätt med öl och mer pizza.

Dagen efter skuttade (åtminstonde lilla L) upp i ottan glada och pigga. Efter ett par koppar kaffe tog vi oss ut för en morgon övning. Det blev ett sök med en arg trana som åskådare. Sedan bar det av till jobbet för F & L och hemmåt för mig och D.

K blev glad när jag kom och överlycklig när D visade sig. Hundarna tumlade runt en stund på gräsmattan medans jag städade av inne i stugan. Sedan bar det av uppå igen.
Denna gång blev det bara 2 stopp. Ett kort för pinkande av alla resenärer och ett längre i Knivsta för pusskals på labbe-kompisens sambos nya schäfer vallerapp som hade anlänt under tiden jag var borta.

Framåt kvällen kom vi i alla fall hem.

I dag ska vi (eller rättare jag) inhandla foder och nya krukor till mina nyinköpta potatisplantor från småland (krukorna är till plantorna och fodret är ju till hundarna förtås).

Nästa vecka är det jobba, jobba, jobba som gäller för att sedan packa väskorna igen och bege sig mot kenellägret. Det ska bli hur kul som bara den att få träffa alla älder och några nya gulingägare!

Ha det!

/Hanna

Håll i svansen Lava...

... för nu är brosan på väg!

D har varit helt galen denna veckan. Knallat minst 3 ggr(!)/träning, gnällt, pipt och varit allmänt stökig (men då på ett possitivt sätt i mina ögon). Vet inte om det beror på att jag har lagt lite mer tid än vanligt på K eller att jag hade med K under en träning i början av veckan och att D då kom till insikt med att 'halliballihooo matte är inte 100 med så här kan det festas!' och att denna lilla festprisse sedan har levt kvar i flera dagar.
Hur som så är guling riktigt rolig, tycker jag. Sedan får man (dvs jag) försöka hitta lite balans i energin igen. Jag har ju inte tränat någon lydnad heller den senaste veckan. Vilket mycket väll kan avspegla sig i hanns utenergiflöde.
Nu sak vi (djuren & jag) i alla fall åka söder över och fira midsommar nere på landet tllsammans med mannen, grabbarna och min moder. Det bästa med denna lilla tripp kommer troligen vara att vi befinner oss endast ett stenkast från gulings syster. Tänk va härligt att få springa fortfort igen (vilt jagandes av ett vitt litet luddjur som skriker i högan sky för att de korta benen inte hinner med). Förhoppningen är även att vi ska hinna kasta lite olika saker (såsom tomma glassbägare, kakpaket o.dy). Vem vet vi (mattarna) kanske rent av orkar hasa sig av altanen och masa oss mot den sjö som vi andra läser om på lilla L's blogg.
Hur det nu blir för vi se. Det ska i alla fall bli skönt att komma iväg och roligt att träffa släkten (både den mänskilga och de hundliga).
Gurkplantorna, chilin och tre blommplantor är framställda för leverans till F (hon ville bara ha gurka men jag är lite busig och tar med de övriga plantorna som jag inte orkar stoppa med själv, hihi).

Ha det!
Glad midsommar igen på er!

/Hanna

Han är inte bara blå...

... han är även en svch numer! Dessutom den enda i sitt slag. En (högst troligen) orubbad titel då det troligen inte mer kommer att födas en blå ögd Löwchen som får viltspårschampionat. Maxi Bo Pettersson alias Krumelur avslutade sin viltpårskarriär storstilat med ännu en full pott + ett HP. På mindre än en vecka har han spårat till sig de tre 1:a priser i ökl som begärdes och nu ska han få semester nere i småland och fira midsommar.

Vi återkommer ut i etern efter semestern.

Glad midsommar på er!!!

Ha det!

/Hanna

Hur gick det nu då?

Ja inte f-n gick det att göra linjetag tvärs över en (typ) 60m bred vik...
Men jag fick i alla fall en trevlig stund med Guling och lite kaloribräning när jag skuttade runt viken för att 'lyfta' på linjetags-dummin. D satt snällt kvar vid stranden och undrade förstrött vad i hela friden jag höll på med. Sedan skuttade han glatt i vattnet simmade målmedvetet ut bland näckrosorna (ca 20m) vände och talade om att 'neeppp här finns det då inget som jag kan apportera'. Så vi övegick till markeringar och ibland när han var på väg att greppa en dummi kastade jag en annan (åt ett annat håll) som jag sedan skickade på. Lite halvt genomtänkta övningar.
Till slut när myggen och knotten hade ätit sig mätta och jag hade tillräkligt med myggmedel i munnen (eftersom jag på någe underligt vis lyckades få medel på pipan som jag sedan stoppade i min egen mun)gjorde jag ett sista försök med linjetags-dummin på andra sidan. Jag kutade runt (igen) och åter. D ser helt med ut på vad jag vill. Jag skickar, han simmar och vänder... Hmmmmmmmmmmmmmmm???????????
Näää, jag orkar inte gå runt å hämta den, så är det. Jag gör en 'fuling' genom att skicka rakt ut i sjön för att en bit ut diregera till höger. sagt och gjot och döm om min förvåning när han gör som jag önskar! Men så efter ett x antal meter börjar han tvivla. Då är naturen på min sida! En fisk skvätter till i ytvattnat, precis i rätt rikning och D får någe att fokusera på. När han kommer lite närmare andra sidan glimtar det till i hans hjärna och minnespoletten ramlar ned. Fullständig lycka!!!
Han går upp, söker, finner och vill gärna ta landvägen tillbaks (där har han ju sett mig sprina ett antal gånger så det är ju inte så underligt). Men han tar nu dessutom mina önskningar och går i vattnet igen för inlev. Här slutade jag övningen.
Nästa anhalt blev uppföderska. Hon delar mitt ointresse av fotboll så vi hamnade vid köksbordet några timmar istället. Jag kom hem allt för sent och i säng ännu senare...
4 timmar sömn senare knölar jag mig ur sängen och skälper/häller/vräker i mig 3 muggar kaffe för att försöka få liv i kroppen. Djuren är 'sådär' intresserade av att röra på sig men när maten skramlar i skålarna kommer de hoppandes ut i köket. Vi äter lite frulle och jag packar ned vattenflaskorna i 'magväskan'. Mannen kommer ut i köket och försöker få Z:a att lugna sig när han inser att han ska stanna hemma medans D & K ska följa. Efter någon km, med bilen, kommer jag på att det kan vara bra med en spårsele och lina om man ska spåra... Vänder hemmåt och hämtar de samma. Kl 8 träffas vi hemma hos domaren och beger oss ut mot spåren. kl 9 är vi klara och åter i domarens kök där vi får (ännu mer) kaffe och en kladdkaka som han bakat kvällen innan. Jägare de är bra människor de!
Spåret gic bra för bägge hundarna och de blev full pott och då tillhörande 1:a pris. Duktiga hundar och duktiga förare som höll nerverna i någelunda gott skick.

Ha det!

/Hanna

Uppdatering av mig själv

Änligen har det börjat släppa lite på den värme som har omslutit min kropp de senaste veckorna! Det kom tillochmed en (ytterst) liten skvätt med vatten från himmelen under dagen. Tyvärr kom det ned lite för mycket lite för fort så marken hann nog inte riktigt med att suga åt sig. Det mullrade lite bort över aldelles nyss så vem vet Sverige/Grekland kanske får lite extra ljudeffekter ikväll.
Detta kommer jag (förhoppnngsvis) att missa då jag deff tar chansen att smita hemifrån (som en avlöning) utan att familjen får spunk på min frånvaro. De kommer troligen att sitta klistrade framför tv'n och då inte märka att jag å gul + några dummisar drar iväg.
Planen är att ta mig ut till en sjö en bit utanför U-a, där det finns en braig vik att träna linjetag på vatten. Inte för att jag tror att detta kommer att gå bra, då gul inte riktigt litar på att jag vet vart jag pekar (han är inte ensam om denna tvivel. Ibland bildar vi en klubb han och jag...). Men nu ska jag i alla fall göra ett tappert försök! Någon gång ska ju vara den först och idag är en så bra dag som någon att pröva.
Krummelbummel, han får stanna hemma å vila upp sig för han ska ju gå ökl i morgon, är tanken. Hoppas bara inte attdet regnarhela natten för då snackar vi utspätt blod...
Helgen avlöpte väl med de MH'n som jag var på. På lördagen var det en lokalklubb som anornade och då är det ofta blandade raser. Så även denna gång. Bland annat var det 2rottisar som gick! De var mycket trevliga djur och jag blev sådär glad i hjärtat. En annan hund var en sådan där 'tryffel-hund'. Det var en kul prick det. På söndagen var det GRK som arrangerade och det var då bara gula djur. De flesta kom från samma kenell men lite olika kullar. Spannet sträkte sig från ca 2 år ända upp till en 7-åring. Det är ju som vanligt kul att se hundar oavsett om de är olika raser eller samma ras från olika föräldrar eller samma föräldrar.
Dagen avslutades med lite viltapportering uppe vid Edsbergssjön. Det gick väll både bra och dåligt kan man tänka. Bra; D låg ute på ett sök (ca 100 m brett & 150 m djupt) i 7-8 min för att hitta sista duvan. Han jobba hela tiden (förutom när tarmarna gjorde sig påminda) och arbetade systematiskt igenom rutan. Kul! Dubbel markering (ca 60 m) på vatten i vass ville sig inte till en början, men löste sig efter lite övertalning från mig och uppmuntran från L. Linjetag rakt fram (NÄÄÄ, det var väll förvånande!) korsande över en bred stig som bjöd åt vänster (tyckte jag) och åt höger (tyckte D). Fick göra om & göra rätt. Mindre bra; jag måste ta tag i mitt linjetagande och träna mer på tecken och röststöd.
Där av att jag nu känner mig manad att åka iväg till sjön ikväll.

Ha det!

/Hanna

Visdomsord till alla de som behöver...

Nu när det börjar bli lite somrigt, så skulle lite vintips kanske kunna passa? Jag som är lite kunnig när det gäller vin, har några tips som jag tänkte dela med mig av.

Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner: Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en skvätt på en vit bordduk. Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin. Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.

Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin. Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.

Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.

Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Saker som är svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Oöverträffat
- Innovativt
- Preliminärt
- Kvastskaft

Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Västkustskt
- Konstitutionerad
- Substantiera
- Tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit alldeles för mycket vin:

- Tack, men jag vill inte ha sex.
- Nej, ingen mer sprit för min del.
- Ledsen, du är inte riktigt min typ.

Lycka till med vindrickandet!

(källa; bekant på mailen)

Ha det!

/Hanna

resingnera, regrition, recention, recesiv, resesäng...

Ja så känns det i min hjärna just nu men det är ändå skönt att jag vid min (nästan) aktningsvärda ålder har framkommit till den slutsats att dygnet endast har 24 timmar oavsett vad jag nu må tycka om detta!
Livet har sim gilla gång och det är bara att finna sig i detta. Sedan kan man ju alltid försöka trycka in så mycket roliga saker eller måsten som bara går. Detta gör jag i alla fall just nu. Jobbet går för högtryck med allt vad detta är. Försöken går i vartandra och resultaten som skall analyseras och begrundas hopar sig samtidigt som de små liven (dvs studenterna) har vaknat till liv (när solen och värmen kom) och kommit på att 'hoppsan hejjsan jag/vi har visst inte riktigt gjort klart ditten å datten och då får vi inga poäng och i slutändan blir det då inget studiemedel. Hej å hå med farbror Frej!'
Men det är ju kul och stimulerande på någe underligt sätt som jag inte kan klura ut hur. Men som sagt jag har nu resingerat för livet och accepterar att jag uppfattar detta på detta vis. Skönt!
Efter jobbet tar jag mig hemåt och intager en kopp välbehövligt kaffe, tittar lite förstrött åt fuchiorna och pelargonerna (som fick en avhärdningstid på straxt under 15 min förra helgen när det var ca 28 grader). Jaja de brukar hämta sig så småningom tänker jag då med min nya regritionshjärna. Men det små varelserna som står i växthuset vill ändå ha vatten så jag tippar en hink kranvatten över dem och hoppas att de snabbt å lätta ska lära sig den ädla konsten av att simma med bladen.
Ut i naturen med djuren och allt som oftast blir det en tur som har minst ett vattenhål innom räckhåll. Till och med K har numer kommit på hur man tar sig framåt i vattnet när de korta benen inte räcker ned till marken längre. det är allt annat än grasiöst men han kommer både ut och in och dessutom för det mesta med en boll i munnen. Den gula simmar ju som f-n själv och tycker att det är det bästa som finns. Tur är väll det att det finns guds varelser som är berädda att bevara denna ädla konst nu när jag själv anser denna gymnastiska övning vara allt för blöt.
Efter att jag har kastat bollar lite hit och dit (utan sådan där genomtänkta övningar som man kan beskåda på andra bloggar lite längre norröver i vårt land) och hundarna är genomblöta och jag själv ännu en gång fått det bekräftat att vatten är blött även om man försöker hålla ett lagom avstånd till det samma så går vi hemmåt.
Kvällarna fortskrider allt som oftast med någe blodspår till K och virr och vims för D.
När det gäller blodspåret så återföll jag dock till mitt äldre liv, det jag levde ihop med brukshundarna. Jag planerade och funderade, snittslade och analyserade. Men någonstans på vägen hade nog hjärnan redan regraderat för 2 dagar innan K skulle gå upp för anlagsprovet virrade jag till det å det otroligaste.
Jag tog ut blod ur frysen men måste ha somnat en stund för det räkte inte på långa vägar till ett fullängsspår. Ja ja jag späder med lite vatten (det blev således 1 del blod och 2 delar vatten). Ja vad hade han nu bekymmer med??? Jo rådjurövergångar så var det. Iväg till ett skogspart där jag vet att det går mycket djur (vid närmare eftertanke kan nog skogssnutten mest efterliknas med rådjurens E4 ut till karlhygget). Jag börjar självklart ute på hygget och springer runt som en rabiessmittad glatt skvättandes med min uttunnade blod och förbrilt losstrasslande av klöven som fastnar i allt bröte. Efter någre 150 m hamnar jag i skogen och fortsätter där mitt rabies beteende ganska nöjd med mig själv är jag i alla fall när jag bestämmer mig för att 'här får det vara slut ( eller rättare 'här är det slut för blodet är slut'). Grundtanken var att spåret inte skulle bli så gammalt då det var lite tunt blod men som det nu blev så blev det liggandes i 16-17 timmar över natt och med typ 20-25 grader varmt och gassande sol.
Ut med K på med selen och iväg. detta går ju gallant! Han pillar på över hygget och in i skogen. Här försöker han byta till rådjur (dvs ett levande sådant) men jag får honom på bättre tankar. Efter ca 400 m tvärstannar han och sjunker ihop med stinn blick upp mot skogen bortom spåret. Han vägrar att röra sig... Där står vi nu, en liten klunga om en gul hund som fattar nada en matte som lider av lättare älgfobi och en förtenade liten krumelur. Efter, vad jag tycker, en evighet och många små och ytterst tysta, så att den eventuella argsinte älgen inte ska höra, uppmuntringar senare lyckas K ta sig ut förteningen och trasslar sig vidare. Jag kan inte påstå att han spårade många meter efter detta men vi tog oss till spårslutet och han fick knapra på sin klöv + att jag hade med grisöra till (bägge) djuren som de kalasade på innan vi gick hem. Glada och nöjda över att ha överlevt denna troliga nära älg upplevelse.
Jodå, analgsprovet gick strålande och K är nu (vad jag vet idag) den enda hund av rasen Löwchen som har ett godkänt vilspårsanlagsprov i ryggsäcken.

Ha det!

/Hanna