Sommar, sommar, sommar...

Det är skönt att vara hemma igen , tycker både djuren å jag. Vi åkte till Smålands mörka skogar i slutet av förra veckan för att få vara lediga lite. Eller rättare jag ville vara ledig och guling skulle träna lite mer under ordnade former.
Nu var det inte i de mörka skogarna vi höll till heller utan i en liten sommarby precis vid kusten. Mannen hade i början av veckan tagit med sig de mänskliga grabbarna och båten för att ta vattenvägen till sommarhuset. Jag själv anser att 4 dagar med 4 människor och 2 hundar i en (ganska) liten båt inte är optimalt så vi (djuen & jag) tog istället bilen för att färdas landvägen istället. Detta tar då endast 4 timmar istället för de 4 dagar på guppigupp-vattnet.

Äntligen fick jag även tillfälle att påbörja lysnandet av Davinci koden! Denna har stått i bokhyllan i över ett år och blängt. Jag har nu kommit igenom halva antalet CD-skivor och har fullt upp med att hitta anledningar till att åka kors och tvärs för att få lysna i lugn och ro.

Ned kom vi i alla fall efter ca 6 timmar i bilen. Vi stannade lite här och vart för att få sträcka på benen och träffa lite folk å fä för en pratstund. Det var tvärtjockt i Söderköping (inte så underligt då dagen ifråga var dagen föe midsommarafton och Söderköping är en mycket liten och trångkörd stad)så där tog vi en liten avstickare förbi Söderköpings BK. Efter en bit kör man över Götakanal vid ett ytterst pitoreskt rastställe. Vi satnnade självklart för ett dopp i kanalen. Uppskattat!

Nästa stopp blev i Gamleby, vid deras BK, för en lite längre bensträckare med gulings syster. Uppskattat!!

Midsommar avlöpte med blandat väder (riktigt 'Hanna-väder'). Vi (mannen, jag och iblande barn och/eller modern) tog ut båten till lite olika öar med bra vikar. Där fick D pröva på att apportera lite längre markeringar och även ett och annant linjetag. Veckans 'kuling' är att min picking-up hund nu även kan klara av att städa i vatten. Han kanske inte är den bästa för uppgiften då apporterna inte bör befinna sig längre ut från land än ca 10-15 m (vilket jag misstänker inte skulle vara några svåra apporter för en retreivrande hund??). Simma gjorde han i alla fall, om än ngt högt med med huvudet = frambenen skapade besvärlgt planskade = huvudet ännu högre = ännu mer plask osv osv. När väl dummin hade bärgts blev simtekniken betydligt bättre. Tyvärr kopplade detta aldrig (under denna vecka) i det vita blöta huvudet Men hoppet är ju det sista som där så fy skam den som ger sig!

D och jag han även med en sväng nere i grusgroppen. Denna grusgropp kan användas till olika saker beroende på intresseområde. K han har en klar uppfattning om att de högar med olika storlek på sand och grus som befinner sig på platsen endast är utlagde för hans egna höga nöjes skull. Dessa högar (å då företrädesvis de med 'sandlådesand')kan utnytjas till att springa upp å ned å kors å tvärrs allt vad de små korta benen bär. Man kan även kasta sig vilt i dem så att sanden träner långt in i den vita mjuka pälsen och nosen blir igentäppt så att andningsuppehåll föreligger (tur att andning genom munnen då inträder automatiskt).

D han har en lite mer modest inställning til dessa högar. Vi (D & jag) brukar stå i skuggan och invänta att K ska återfå sin värdighet så att vi sedemera kan fortsätta promenaden upp i skogen istället.

Hur som så tog jag med D och dummisarna ned i groppen och använde mig av högarna för lite dirregeringsövningar. Om man helt enkelt lägger ut ett antal dummisar vid högarna och sedan en hel hög med bollar i en rak linje bortom högarna kan man ju antingen skicka rakt igenom eller stoppa och skicka höger eller vänster. Men kan oxå välja att skita i vad den vislande människan vill å hämta första bästa dummi som kommer i ens väg. Så ja det vart en varierande övning för oss bägge.

Onsdagen kom och jag lämnade K hos modern för att åka till syster-yster med tillhörande matte F. En färd som tog ca 1/2 CD, om man kör sådär sakta så att parkeringsböter är nästan föreliggande. Väl framme hade den förstående matten klurat ut att energinivån var skrämmande lågt hos mig och att energinivån i de gula benen var skrämande högt. De gula fick yra runt som rabisesmittade ute på den slagna vallen en stunde för att sedan vila upp sig på köksgolvet under tiden som vi (mattarna) intog en ljuvlig hemma meckad pizza med tre sorters ost på. Dryckn till blev ju självklart en koffein och socker stinn coca-cola.

Vi begav oss sedan mot den berömda sjön. Tur att vi besinnade oss i vårt nästintill övermod i mortionerande och tog bilen till en vändplan (mitt i skogen). Vi vinglade iväg ut i tomma intet över stock å sten å karlhygge å överkörda huggormar. Efter en ordentilg rastningstid var vi framme vid en liten sandstrand med klippor intill. Här badades det ordentligt och jag tackade min lyckliga stjärna att D glatt och villigt ville lämna appoterna i min hand. För annars hade det nog förelegat en stor riska att F hade tvingat även mig att kavla upp byxorna för att ävan jag skulle plaska runt i de vilda & blöta vattnet. TACK D!!!

Vi bestämde sedan att vi skulle ta en rak väg tillbaks till bilen över mossen... En jägmästare och en biotecknolog med tillhörande gula djur är en 'sådär' kombination i skogen utan stigar med karta i hand. Vi kom i alla fall fram till bilen efter lite virrande och varrande. Väl hemma hade energinvån sjunkigt dramatiskt. Den erfarna värdinnan fan dock bot på detta snabbt och rådigt. Fram med energistinn glass och vispgrädde. För att kostcirkeln skulle vara fullbordad även med fibrer och vitaminer blandade vi i bananer också. Fantastiskt, himelskt, underbart!

Hundarna fick lite mat de oxå. D såg lätt brydd ut när maten hälldes upp och vattnet skvättes över för att sedan ställas på en bänk??? Hallå!!! Då syrran tog allt med ro lugnade även D ned sig men han höll sig i köksregionen för att ha uppsikt. Efter en evighet kom i alla fall skålarna ned och självklart fick ju syskonet den godaste maten.

Kvällen avlöpte med lite linjetags övningar och på någe sätt uppförde sig alla inblandar helt strålande. Vi (mattarna) belönades snabbt å lätt med öl och mer pizza.

Dagen efter skuttade (åtminstonde lilla L) upp i ottan glada och pigga. Efter ett par koppar kaffe tog vi oss ut för en morgon övning. Det blev ett sök med en arg trana som åskådare. Sedan bar det av till jobbet för F & L och hemmåt för mig och D.

K blev glad när jag kom och överlycklig när D visade sig. Hundarna tumlade runt en stund på gräsmattan medans jag städade av inne i stugan. Sedan bar det av uppå igen.
Denna gång blev det bara 2 stopp. Ett kort för pinkande av alla resenärer och ett längre i Knivsta för pusskals på labbe-kompisens sambos nya schäfer vallerapp som hade anlänt under tiden jag var borta.

Framåt kvällen kom vi i alla fall hem.

I dag ska vi (eller rättare jag) inhandla foder och nya krukor till mina nyinköpta potatisplantor från småland (krukorna är till plantorna och fodret är ju till hundarna förtås).

Nästa vecka är det jobba, jobba, jobba som gäller för att sedan packa väskorna igen och bege sig mot kenellägret. Det ska bli hur kul som bara den att få träffa alla älder och några nya gulingägare!

Ha det!

/Hanna