Aminosyror, proteiner och virus

Idag har jag haft en föreläsning för studenterna som läser grundläggande biokemi. Föreläsningen börjad kl 08.15 = jag var tvungen att gå upp JÄTTE tidigt. Tack och lov var mannen ledig idag (skulle jobba natt) så han fick ta djuren på morgonsvängen. Annars hade det blit ännu tidigare och då hade jag nog sovit vid detta laget.

Hmmm, kanske ni tänker nu. Vadå sovit vid detta laget. Jo det är så att det säkert finns någon fiffig inställning på denna sida som kan få klockan att fungera som resten av världen. Som det är nu lever denna bolgg i sitt eget tidevarv. Jag har liksom bara inte prioriterat att rota reda på detta. Men om ni som läser detta vill ha lite koll på hur det verkligen ligger till så kommer detta inlägg troligen att publiseras vid 20.10 fredag 14 mars. Så då kan ni ha en liten mattematisk övning (dvs hjärngympa) och klura ut tidsdifferansen mellan verkligheten och bloggens tidsangivelse.

Hur som föreläsningen avlöpte rellativt smärtfritt med någre smärre avbrott när jag förbrilt försökte komma till stånd med att skapa en överenskommelse mellan mig själv och den display som är kopplad till dator, belysning, tavlans upp och nedfärd på väggen, micken och div olika finesser som finns i en undervisningssal av idag. Behöver jag säga att detta inte gick helt som det kanske hade förväntats. Men som jag sa när jag tävlade med min Amadeus; någon måste ju roa publiken oxå! En knapp med en gulfärgad glödlampa betyder inte alltid 'och det varde ljus' som kan tyckas. Den kan oxå betyda ' och det varde totalt bäckmörker i hela salen'. Spännande. Sedan ska man ju inte inbilla sig att det skall vara något som kan tänkas heta valmöjligheter (fler än 2 i alla fall) på vart och hur mycket ljus det skall vara. Antingen kan det vara bara bländande ljus framme vid tavlan (där jag då försöker visa mina egenhändigt ihopsnickrade powerpoint bilder) eller så kan det vara lite mer pysmysbelysning uppe i gången som leder till ytterdörren. Att valmöjligheten, mörkt vid tavlan, så att bilderna syns, och lite lagom belysning i själva salen över den del där studenterna sitter och för anteckninger är ju dumt att lägga till...

I första pausen meckade (jag vilt och tycker synd om den föreläsare som skulle komma efter mig ) med panelen och tryckte på i stort sätt alla knappar som fanns i lite olika kombinationsmönser. Tillslut gav väll studenterna upp och nickade med ljusflimmer i ögonen att 'jag nu ska vi nog kara av att skriva, fortsätt med föreläsningen'. sagt och gjort jag rabblade vidare om hur en aminosyra är uppbyggd och att om tillräkligt många aminosyror kopplas ihop blir det ett protein och hur dessa proteiner sedan delas in i olika klasser och utför olika saker i kroppen. Tre timmar senare hade mina käkar nästan låst sig och studenterna såg lätt vimelkantiga ut så alla var lika glada över att få gå därifrån.

Väl uppe på mitt skrivrum började jag känna efter hur jag mådde och kunde konstatera att jag nog troligen inte alls var/är så katig som jag vill framhärda. Jag åkte hem och kronsomnade i 4 timmar. Utvilda vaknade jag, skar upp en snutt rå blodpudding, packade lydnadsväskan (jag fick en ny flashig ryggsäck (och tillhörande termos) i Östersun och bara jag lyckas klura ut kameran så kommr en bild på dem bägge. Ni kommer att bli gröna (eller kanske oranga) av avund!!!) tog D med mig och tränade i en timme. detta avlöpte tillfredsställande och jag känner mig nu nöjd och glad men kanske lite avsaknad av det där glaset vin...

Så nu är det vin och lets danse som gäller.



Ha det!



/Hanna