WT, en erfarenhet rikare

I söndags startade vi på vårt första working test (WT). Det var beläget ute vid Fjällnora, straxt utanför U-a. På lördagen hade det snöat och regnat och jag var lite misstänksam till hur jag skulle överleva denna dag ute i den vilda naturen. Söndagmorgon visade sig vara kall och blåsig. Jag rastade hundaran vid 5.30 och kände mig näst intill ihjälfrusen när jag kom in igen. Ned med extra byxor och mer kaffe!!! (tyvärr missade jag att jag även har en överkropp så någon varm jacka fick jag inte med mig...) Jag missade nästan den extra koppen som jag hade lovat Fia att jag skulle ha med till henne. Fia det är en bra människa det. Hon vet hur viktigt det är med kaffe och macka. Dessutom vethon oxå att hon har en överkrop så hon hade en varm jack (den fick jag låna när jag såg lite farligt blå ut). Kanske det beror på att hon jobbar ute i skogen hela dagaran (förutom när hon sitter inne på ett varmt och mysigt kontor) och således vet att kroppen behöver all energi den bara kan komma över, där ute bland björbär, hallonsnår och drivis.
Hur som vi skulle även vara funktionäret under dagen så vi knatade med och kollade rutorna (eller stationer tror jag att det heter på wt-språket). Fia rastde sin hund och vi träffades vid parkeringen för att låta djuren hångla av sig på ett gärde. Va glada de blev när de hittade varandra bara så där mitt ute i ingenstans och dessutom fanns det ett springa fort-fort gärde.
Efter detta bestämde vi att nu var det minsann dax för kaffe (kl var ju faktisk 8 och 8-kaffet får man inte missa det bringar otur). Sagt och gjort, vi satte oss i lugn och ro och fikade. En av funktionärerna tittade lite fundersamt på oss efter en stund och frågade så där försynt; 'ska inte ni starta? - Joo, men har det börjat?. -ja, alla andra har redan gått iväg.'
Ahhh, det var därför så många med hundar knatade iväg förut... Ja ja man kan inte bara kasta bort en god kopp med koffein så vi fikade klart och pallrade oss så smått iväg mot stationsområdet.
Efter 1.5 avklarade rutor (sorry, stationer menar jag ju) så fick vi storbesök. Uppföderskan med sambo och dotter samt den underbara lilla valpen kom för att beskåda. det blev genast ännu trevligare på denna lilla utflyckt. Mellan station 1 och 2 hittade vi även ett kullsyskon till (med tillhörande matte). Fast de verkade vara lite brittiska för de körde vänstervarv istället för högervarav, som vi gjorde. Så det liknade nästan en liten kennellträff. Vi vandrade vidare och hade (allt för fort) klarat av de 4 stationerna (en av dem var en 'dubbelstation' fick jag lära mig). Nu var det bara att rasta av djuren en sväng till och sedan börja funktionära oss.
Efter många timmar, som flög förbi eftersom det var så roligt med alla människor (tänk va kul och trevliga retreiver (?) människor är) och hundar blev det dax för prisutdelning. Tyvärr blev det ingen Höghedare som fick komma fram och emotaga publikens jubel detta år. Men nästa! Då tar vi grandslam. det blir kul det lovar jag.
D och jag pillade i alla fall ihop 83p (av 100 möjliga) med 2 stationer med max p (dvs 20st). Han utförde sina uppgifter bra och matten gjorde (som vanligt) div olika små och lite större misstag. Jag är så otroligt nöjd med den lilla gulingen!

Ha det!

/Hanna

Ha det