Tack mina älskade djur!

Under morgonpromenaden funderade jag på vad och om jag skulle skriva något nytt inlägg idag. Första tanken var 'nää, det hände ju inget igår'. Så då började jag fundera över just den tanken. Vad är det som händer resp. inte händer i ens liv? Det händer ju saker hela tiden, frågan är snarare; reflekterar jag över det som hände igår? Svaret blir då; igentlige inte för det mesta som hände var av vardaglig karaktär.

Kommer ni ihåg hur det var när man var liten? Då kunde en daggmask på en regnvåt grusväg vara dagens stora händelse som man vill prata länge och väl om över middagen. Eller att man sett en fjäril eller en underlig bil/människa, sett en hund/katt/ko eller något liknande. Otroliga händelser som känndes spännande. I ärlighetens namn vem av er (och jag) registrerade i hjärnan att det låg en daggmask på gångvägen/stigen under morgonpromenaden?

Om vuxna människor kunde engagera sig i dessa små saker så kanske den delen av våra liv kunde vara vid medvetande lite längre under det vuxna livet. Varför det?? Inte vet jag. Bara en fundering på om inte mitt (och kanske även ditt) liv skulle bli lite mer färgsprakande.

Kanske inte som häggen är just nu, eldrör, brandgul och med inslag av ljusgrönt (just den gröna färgen som syns först på våren). Häggen är vacker, åtmisnstånde var den det nu på morgonen. Den reflekterade jag över.

Jag går i stort sett samma runda varje morgon och på en sträcka så skulle man nästan kunna tro att jag bor mitt ute i skogen eller på landet (denna sträcka är min favorit och anledning till att jag går just där). Idag när jag tittade ut över våtan/ängen/fältet/salixodlingen så såg jag fyra runda bollar i just den färgkombination som jag beskrev här ovan. Det är fyra häggträd. Jag kom på mig själv med att inte ha sett dem under hela sommaren (detta trotts att jag faktiskt passerar precis under/bredvid dem lite tidigare under promenaden). I våras såg jag dem och när de blommande och när de fick häggspinn. Sedan försvann de i allt det gröna för att åter igen göra sig påminda om sin existens nu på förhösten.

Ja, så kan en morgonpromenad i mitt & djurens liv te sig. Inte för att jag tror att djuren funderar så mycke över daggmaskar, häggträd eller hur det var när de var valpar. Men de är ju liksom med mig och ffa de är ju deras förtjänst att jag kommer ut på morgonen och får en dos av naturen.

Tack mina små älskade hundar!

/Hanna