kokt-torkat grishjärta & tenisboll

Igår fick jag en nytändning för hundträning. Det var skönt. Jag försöker att hjälpa några dvärghundsägare att få styrfart på sina små djur. Dett har pågått i ca 1.5 år med ca 5 träffar/halvår. Uppslutningen kan nog beskrivas som 'sådär'. 1:a träffen brukar alla komma sedan sjunker antalet snabbt ned till 1-2 deltagare. Så kan det ju vara ibland. Jobb, hem eller annat kommer emellan. Inte så mycket att orda om.

Varför känner jag då att denna hobby blir tråkig? Jo för efter dessa 1.5 årn har det istort sett inte hänt ett smack med förhållandet dvärghund/dvärghundsägare. Men så igår hände det (nästan som på triss reklamen). Till träffen kommer en av deltagaren (en av dem som har varit med från starten). Hon har en sådan där temuggshund/ Paris Hilton smycke. Han (det är en hane) är dessutom liten för att vara av den rasen. När vi träffades första gångerna var han en 'tvättäkta' vavva gudnåde den som försökte sig på att titta på hanns tänder! Liten hund kan oxå bitas hårt, det vet jag nu. Han for som ett tort skin i sitt flexikoppel och var allmänt rörig. 'Gud hjälp' tänkte jag.

Åter till gårdagen; Jag har tränat klart mina egna djur med blandat men godkänt resultat och står och pratar med Löwchen uppfödaren som är nera med några småungar (valpar på 4 rep 5 månader) för att de ska få titta på lite andra raser än Löwisar. Detta kan ju tilläggas är en rätt så viktig del i en hunds uppväxt, anser jag. Det blir liksom mindre riska att de utvecklar hundrasism.

Ned kommer vavvan med sin förare. Nu mer har han ett 1/2-stryp och ett mer för uppgiften passande koppel. Vi börjar med några inkallningare (de tog sist vi träffades ca 20 min att fånga in hunden om han släpptes) han kom som en liten kanonkula till henne, gjorde en 'ingång' som skulle få vilken BC som helst att bli grön, och avslutade med ett sättande i samma hastighet. Jag var mållös! Till saken kan även tilläggas att hon kallade in hunden från det att han var i vild bedrift med att bekanta sig med småungarna. Imponerande!

Vi fortsatta med lite 'fot'-inlärning. Detta kan bli nog så bökigt. En vavva har ju liksom väldigt mycke plats vid vänsterbenet jmf mot en hund av större model. Men jag tror helt klart att föraren kommer att fixa detta. Lite andra tips var att befästa 'stanna' och att vara tydligare i kommandogivandet. Även om hunden är kort i rocken så behöver han ha klara besked och inte en massa olika röstlägen och betoningar på samma kommando.

Jag blev så glad och det var en skön känsla att se en så stolt hund och hundägare. Ja faktiskt hunden var otroligt nöjd med sig själv när han utförde sina uppgifter.

Nu vill mina små gull gå ut och göra ifrån sig.

/Hanna