luften har gått ur, liksom...

Jag har varit en bra människa och tränat sammarbete och teckenförståelse så att jag nästan borde kunna disputera i ämnet hundpedagogik. Detta har gett bra resultat upp till den nivå vi nu befinner oss. Dirregering tex; han simmar rakt som ett frunset snöre efter en linjal (dock inte alltid åt det håll jag pekar men ändå han simmar utåt och tar snällt tecken åt alla de håll och kanter). Söket sköter han självständigt och jobbar mycket bra.

Varför 'luften ur'?
Jo jag blev ju styv i korken när jag kände att linjetagen faktiskt började sitta och att han ffa är styrbar på långa vattenavstånd. Så jag anmäler glatt och skall således starta nu på söndag.
Vad händer??? Jo, jag innser (igår deff) att jag inte har tränat dubbelmarkeringar! Och att D således inte alls är med på noterna att det är två prytlar som skall hållas ordning på dessutom snabbt och lätt tas in utan att fundera på om den där kastaren kommer att börja hoppa jämfota rätt som det är.

Så kan det gå när inte hela hjärnan är med. Nu ska jag starta med en hund som inte är ordentligt genomarbetad för uppgiften. Dvs något som jag har lovat både mig själv och mina djur att inte göra. PRUTT!!!!

Ha det.

/Hanna