måndag 22 september 2008

ett pris av varje variant

Jaha då har jag (eller kanske vi) samlat på oss en prisvalör av vare sort. Lördagens start slutade lika abrupt som den började och resulterade då i en förarglig 0:a.
Upplägget av provet var annars ett som bord passa oss, tycker jag. D var nog mer av åsikten att upplägget passade honom perfekt.
Vi började med ett 'minisök', inte närsök utan mer mini. Sökområdet var det samma som senare skulle användas till det 'stora' söket men vi skickade från ena sidan 90 grader från där vi senare skulle skicka.
Perfaberfa tänkte matten 'då kan D blåsa ur sig på dessa två första apporter'. För dagen hade D en förträflig näsa och det blev således ingen urblåsning utan två snabba apporter. Resultat = D tände ännu mer. Eftersom nu matten har legat nedbäddad i soffan sista halvan av veckan och inte heller på lördagen kände sig helt allärt (vilket den sensitiva hunden så klart uppfattade)så fanns det en del uppdämd energi i den gula luddiga kroppen.
Jaha, nästa övning var en dubbel på land och de hamnade i linje utåt sett. Här blev jag nog allt för avslappnad (vilket jag redan var innan med hjärnan full i snor och blodet full med alvedon) så när först anden faller ser jag en gul hund fara ut som en kanonkula. Tack och lov så sitter tackterna i sedan mitt liv ihop med dobermannen Amadeus. Utan att analysera händelsen närmare så fick jag stopp på guling och han intog åter sin platts bredvid mig och gjorde sedan fina markeringar rakt igenom så långt vi nu var med i provet. Den 1:a apporten fick jag ju dock peka på för mitt 'nej' blev kanske lite väl starkt så den valde han liksom bort...
Efterklok så borde jag ha tackat för oss redan här men man vill ju liksom pröva.
Efter land & vatten markerinarna var det dax för dirrigeringarna, först vatten och sedan land. Kvällen innan hande jag, glad i hågen, börjat bygga om linjetagstecknet (behöver jag säga att detta inte var helt befäst?). 1:a; en ca 1.5m tjock vass ut på blankvatten ca 20-40m (ögonmått är ju inte min starka sida), in i en tjock vass, hitta pippi och så åter. Hur svårt kan det va? Skit svårt tydligen då det endast var en hund som fixade detta under lördagen.
D börjar glatt med att simma ut ur 1:a vassen (där arrangören hade varit en ängel och huggit ut en 2m bred gata så att förararna skulle ha en chans att se hunden). Bra nu ska det väll gå bra. Vad händer? Jo gul förvinner runt hörnet och följer vasskanten helt övertygad om att detta är vad som är tänkt. När jag för kontroll över vilken possition han har (med hjälp av den långa domaren som ser över vassen) befinner sig det lilla djuret 180 grader från tänkt linje. Hmmmm...
Ta in skicka om. Nu simmar D snällt rakt ut men bryter lite upp mot vinden. Ingen panik, han simmar ju i alla fall nästan åt rätt håll. När D närmar sig andra sidan är han ca 5-7 m för mycket åt vänster. Men va f-n han är ju bra på sidoteckan. Jag stoppar, han vänder, jag pekar höger, han simmar vänster. Hoppsan hejsan! Jag stoppar, han vänder , jag pekar tydligare åt höger, han simmar bestämt åt vänster rakt ut i mälaren! Jag blåser stopp, D skiter fullständigt i den epileptika och noll kroppskontrollerade vilt blåsande sjuklingen som är allt för sjuk för att klara denna avanserade övning.
Bläää! Ja ja ta in och spara hunden till resten av provet. Nästa övning är landdirren och det är han mycket bättre på. Vi ställer upp, jägaren skjuter, D brinner nästan upp! Jag flyttar mig några meter åt höger för att slippa skicka min hund(som går spikrakt efter mina angivelser, not) rakt över en stor sten. Här visar jag tydligt att jag är helt oförmögen att se de 'bunkrar' som finns! Ca 5-7 (väldigt vad jag har hakat upp mig på 5-7 m...) finns nämligen landningsplatserna för land markeringen. Om jag nu ska flytta mig så varför flyttar jag då närmare dessa platser istället för längre bort?? Ja inte vet jag, hjärnan full av snor och blodet full med alvedon eller så tänker jag helt enkelt inte.
Ja skickar, D går faktiskt rakt (åtminstonde vill jag minnas det så)kanske (gissa!!! Jaaa) 5-7meter sedan får hanns näsa (som redan vid första söket hade visat sig vara effektiv idag) vittring på landningsplatserna (dessa var i frånvind så han kunde ju ha missat dem kan man tycka så här i efterhand). Tvär gir åt höger och söka söka söka. Jag blåser stopp, D tittar upp, jag pekar vänster, D vänder rumpam till och förtsätter söka (så virrig som jag e så kan jag ju inte veta vart fågeln ligger!). Jag blåser stopp, D skiter fullständigt i detta, jag vänder mig till domaren och tackar för oss.
Jag tar ur pipan ur munnen och lägger istället på ett muntligt komando på inkallning. D byter ut jaktchipet mot lydnadschipet kommer snabbt och lätt och intar utgångspossition. Jag kopplar och sedan går vi bredvid och tränar passivitet istället.
Hur som så hade D kul och vissa andra oxå. Och hur som så var jag nöjd och glad när D hade hämtat in vatten dubbeln snabbt och lätt utan tjafs. Nu ska jag ta vintern för vad den är och börja om från början med linjetag. Vem vet om han får lite mer än 2 timmars träning på detta så kanske vi kan få till det. Så jag rekomenderar er inte att gå ut kvällen före provstart och börja bygga om ett helt moment. Det fungaerar inte!

Ha det!

/Hanna

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tur att Dino får vila och äta upp sig en vecka nu, innan du "börjar om"! Inga missförstånd här inte, vi förstår varandra så bra så, ja när jag pratar med rätt hund :) Nelly är ju inte riktigt så försynt utan helt plötsligt är det Nelly jag sitter och kliar under öran fast det alldeles nyss var Dino.... ingen aaaning om hur det gått till! /Birgitta

Anonym sa...

Jag kan från min synvinkel rapportera att det inte heller räcker med en tre veckors period för att få riktig snurr på det fria söket. Riktigt fall tillbaka i helgens prov. Men jag har ju inga problem med att vilja träna så...vi strävar väl på.

Dina dirigeringstecken när du pekar höger och hunden sticker 180 grader åt andra hållet fick vi se prov på i helgen också, av ett annat ekipage. Föraren var av norsk härkomst och tillika domare. Hon tog sig för pannan och sade att hunden är Norsk, och gör därför tvärtom. =))

Har D möjligen några dylika anfäder ??!! ;-)

Anonym sa...

Enligt en gemensam väns teorier är ni nu en efarenhet rikare och får dessutom förmånen att starta fler gånger.
Och det är iallafall väldigt roligt att läsa dina reportage från dessa provstarter - även om jag tror att de är mer "bildliga" än "bokstavliga". Har ju med egna ögon sett hur bra ni samarbetar och tror nog att det var mer som fungerade bra ...
//A-L

Anonym sa...

Det kanske är de skotska generna som gör sig påminda? För visst har väl skottar rykte om sig att vara lite egensinniga? Eller är det bara kalsonglöst under kilten som de "anklagas" för???? ;)