beteendeändring = bra eller dåligt?

Jag har dragit åt tum(tass)skruvarna på de gula djurt vad gäller att lyssna på mina signaler. Vet inte hur detta kommer att utvecklas men ett är säkert: det är en mycket tråkig träningsform som varken jag eller (troligen) djuret uppskattar. Risken (ffa) med detta är ju att jag får en hund som inte kommer att jobba självständigt utan som stannar och frågar så fort minsta osäkerhet uppstår. Men skulle detta nu bli resultatet så går det ju alltid att reparera. Hundar är ju så underbara på detta sätt. De lever i nuet (på gott och ont) och endast genom att ändra på sitt eget (dvs förarens) beteende så ändrar de (dvs hunden) på sitt snabbt och lätt. Dessutom så tycker de ju om sin förare även om de straxt innan har kännt en osäkerhet på vad det är som gäller.
Tänk om vi människor skulle kunna ta efter detta i vårt sätt att agera.

Ha det!

/Hanna