paus

Nu har jag (ännu en gång) kommit fram till beslutet att 'lägga ned' bloggen. Det finns tyvärr inte några 'tangent-knappnings-tryckningar' kvar i mina fingrar när jag kommer från jobbet, så då får bloggen stryka på foten helt enkelt.

Ha det!

/Hanna

mellanlandning

Nu är jag hemma från Slovenien och kommer att så vara i ganska exakt en vecka. Sedan bär det av igen men denna gång till England (med bil denna gång) där lågtrycken hopar sig och regnet aldrig tycks upphöra för tillfället. Om vi har tur så tar dock regnet slut lagom till vi anländer och molnen kanske inte hinner fyllas på ordentligt igen förens vi ska lämna landet för återfärd mot svedala.
Djuren blev mycket glada åt att få återförensa igen efter nästan en vecka på varsin ort. Första dygnet gick mest åt till att vilt och galet tugga och slita i varandras pälsar. Kul att de tycks tycka om varandra i alla fall även om tillhörande ljud blir lite nervpåfrestnde.
Veckan kommer att tillbringas mer eller minder på och runt arbetet eftersom jag nu ska vara busig å vara ledig i ca 10 dagar.
Slovenien föresten kan jag rekomendera för besök men ta med egen mat för den va allt bra underlig och dessutom rätt så smaklös. Landet är otroligt vackert med dynamisk struktur. Djupa gröna dalar (om man nu besöker under den gröna årstiden) höga berg där det finns snö på de högsta topparna. Glada och vänliga människor och faktiskt god pizza (kanske inte så underligt då ett av granlanden är Italien).

Ha det!

/Hanna

ett pris av varje variant

Jaha då har jag (eller kanske vi) samlat på oss en prisvalör av vare sort. Lördagens start slutade lika abrupt som den började och resulterade då i en förarglig 0:a.
Upplägget av provet var annars ett som bord passa oss, tycker jag. D var nog mer av åsikten att upplägget passade honom perfekt.
Vi började med ett 'minisök', inte närsök utan mer mini. Sökområdet var det samma som senare skulle användas till det 'stora' söket men vi skickade från ena sidan 90 grader från där vi senare skulle skicka.
Perfaberfa tänkte matten 'då kan D blåsa ur sig på dessa två första apporter'. För dagen hade D en förträflig näsa och det blev således ingen urblåsning utan två snabba apporter. Resultat = D tände ännu mer. Eftersom nu matten har legat nedbäddad i soffan sista halvan av veckan och inte heller på lördagen kände sig helt allärt (vilket den sensitiva hunden så klart uppfattade)så fanns det en del uppdämd energi i den gula luddiga kroppen.
Jaha, nästa övning var en dubbel på land och de hamnade i linje utåt sett. Här blev jag nog allt för avslappnad (vilket jag redan var innan med hjärnan full i snor och blodet full med alvedon) så när först anden faller ser jag en gul hund fara ut som en kanonkula. Tack och lov så sitter tackterna i sedan mitt liv ihop med dobermannen Amadeus. Utan att analysera händelsen närmare så fick jag stopp på guling och han intog åter sin platts bredvid mig och gjorde sedan fina markeringar rakt igenom så långt vi nu var med i provet. Den 1:a apporten fick jag ju dock peka på för mitt 'nej' blev kanske lite väl starkt så den valde han liksom bort...
Efterklok så borde jag ha tackat för oss redan här men man vill ju liksom pröva.
Efter land & vatten markerinarna var det dax för dirrigeringarna, först vatten och sedan land. Kvällen innan hande jag, glad i hågen, börjat bygga om linjetagstecknet (behöver jag säga att detta inte var helt befäst?). 1:a; en ca 1.5m tjock vass ut på blankvatten ca 20-40m (ögonmått är ju inte min starka sida), in i en tjock vass, hitta pippi och så åter. Hur svårt kan det va? Skit svårt tydligen då det endast var en hund som fixade detta under lördagen.
D börjar glatt med att simma ut ur 1:a vassen (där arrangören hade varit en ängel och huggit ut en 2m bred gata så att förararna skulle ha en chans att se hunden). Bra nu ska det väll gå bra. Vad händer? Jo gul förvinner runt hörnet och följer vasskanten helt övertygad om att detta är vad som är tänkt. När jag för kontroll över vilken possition han har (med hjälp av den långa domaren som ser över vassen) befinner sig det lilla djuret 180 grader från tänkt linje. Hmmmm...
Ta in skicka om. Nu simmar D snällt rakt ut men bryter lite upp mot vinden. Ingen panik, han simmar ju i alla fall nästan åt rätt håll. När D närmar sig andra sidan är han ca 5-7 m för mycket åt vänster. Men va f-n han är ju bra på sidoteckan. Jag stoppar, han vänder, jag pekar höger, han simmar vänster. Hoppsan hejsan! Jag stoppar, han vänder , jag pekar tydligare åt höger, han simmar bestämt åt vänster rakt ut i mälaren! Jag blåser stopp, D skiter fullständigt i den epileptika och noll kroppskontrollerade vilt blåsande sjuklingen som är allt för sjuk för att klara denna avanserade övning.
Bläää! Ja ja ta in och spara hunden till resten av provet. Nästa övning är landdirren och det är han mycket bättre på. Vi ställer upp, jägaren skjuter, D brinner nästan upp! Jag flyttar mig några meter åt höger för att slippa skicka min hund(som går spikrakt efter mina angivelser, not) rakt över en stor sten. Här visar jag tydligt att jag är helt oförmögen att se de 'bunkrar' som finns! Ca 5-7 (väldigt vad jag har hakat upp mig på 5-7 m...) finns nämligen landningsplatserna för land markeringen. Om jag nu ska flytta mig så varför flyttar jag då närmare dessa platser istället för längre bort?? Ja inte vet jag, hjärnan full av snor och blodet full med alvedon eller så tänker jag helt enkelt inte.
Ja skickar, D går faktiskt rakt (åtminstonde vill jag minnas det så)kanske (gissa!!! Jaaa) 5-7meter sedan får hanns näsa (som redan vid första söket hade visat sig vara effektiv idag) vittring på landningsplatserna (dessa var i frånvind så han kunde ju ha missat dem kan man tycka så här i efterhand). Tvär gir åt höger och söka söka söka. Jag blåser stopp, D tittar upp, jag pekar vänster, D vänder rumpam till och förtsätter söka (så virrig som jag e så kan jag ju inte veta vart fågeln ligger!). Jag blåser stopp, D skiter fullständigt i detta, jag vänder mig till domaren och tackar för oss.
Jag tar ur pipan ur munnen och lägger istället på ett muntligt komando på inkallning. D byter ut jaktchipet mot lydnadschipet kommer snabbt och lätt och intar utgångspossition. Jag kopplar och sedan går vi bredvid och tränar passivitet istället.
Hur som så hade D kul och vissa andra oxå. Och hur som så var jag nöjd och glad när D hade hämtat in vatten dubbeln snabbt och lätt utan tjafs. Nu ska jag ta vintern för vad den är och börja om från början med linjetag. Vem vet om han får lite mer än 2 timmars träning på detta så kanske vi kan få till det. Så jag rekomenderar er inte att gå ut kvällen före provstart och börja bygga om ett helt moment. Det fungaerar inte!

Ha det!

/Hanna

Idag är det lite sol och jag hittade kantareller på fm-prommisen. Hundarna for rundbana i skogen och grävde flera både djupa, breda och ofantligt fina gropar på div olika platser. Mossan kommer att få bra med lufttilldelning till sina rötter och även de små skogsmössen kan ju nyttja dessa håligheter om så behövs.
De är snälla min små änglar.
Jag och D har varit ute på aktiviteter båder fredag och lördag. Han sköter sig så där underbart så att jag blir helt glad! Inge pip, stök och bök under tiden vi väntar på att 'de andra' ska bli klara med vad de nu gör innan vi får börja jobba. Igår hade han dessutom sin mor på plats. Vilkn fantastik hund! Jag å D stod och beundrade hennes ihärdighet när hon idogt jagade efter en som simmade och inte gav hon sig inte! Sonen har lite att ta efter där, men han är ju lite på väg. Fast det där med att blöta ned sig kan de andra göra, tycks han tycka. Mer fältsök! Vi hittade någon slags betesodling som han plöjde igenom ordentligt.
Idag blir det bara sällsis-hundar eller vilodag kanske. Har lovat mannen att hjälpa till med målande av altanen som faktiskt börjar se ut aom en altan oxå. Där av tt jag hamnade vid datorn...
Krummelbummel är underbar som han liksom bara är genom att existera. Han ligger i tantens gammla (70-tals)oranga snurrfotölj och tycks fundera på om han måste hoppa iväg till köket för att få lite fil (från 20-åringens frukost, kl är ju ändast 12.45 just nu) eller om han (J alltså) har börjat begripa att filen bör tilldelas K där han nu behagar infinna sig.
Näähää, det gick inte så han skuttade precis iväg å jag blev ensam kvar på kontoret.

Ha det!

/Hanna

Trevliga gubbar

Igår kväll hade vi lite skott-passivitets-övning jag å D. Mannens dotters sambo (N) håller på med att ta jägarexamen å då behöver de tydligen skuta på en pappersälg som åker fram å åter efter en bana en bit bort. Igår skulle N 'skjuta upp' på älgbanana utan för u-a å då passade vi på att åka med. Himla trevligt ställe med fika, korv och 'glada gubbar' som tykte att det var helt ok att jag planterade mig själv på en stol med hunden bredvid. Mycke snack och minnen om olika jakthundar och deras upptåg blev det.
Det var ett mycket bra ställe mtp skotten oxå. De (dvs skotten) kom lite oförhappandes med mer eller mindre långa mellanrum och D hade fullt upp med att hålla styr på den där älgen (fast han vet ju inte att det skall föreställa en älg) som for rundbana borta vid vallen. Dessutom yrde det runt en massa mer eller mindre grönklädda farbröder med och utan eldkäppar i näven.
Tur att de där jägarna övar för det behövs. Inte en enda fågel lyckades de träffa på den timme vi var där. Hur svårt kan det va???
När D började ta det lite lugnare gick vi fram en bit och stod mer 'på pass under passivitet' ett tag och varvade även med linförighet på parkerigen. Lite havreflarns ätnings övning han vi också med ;-)

Ha det!

/Hanna

resa i tid å rum

Jag har under de senaste 48 timmarna haft en resa tillbaks i tiden. Jag hälsade på hos SBK för ca 15 år sedan. Det är skönt att vara tillbaks igen kan jag säga. Fy för f-n vad det var tråkiga träningsmetoder då. Jag skippar nog hellre det där med b-prov om det är på detta viset det skall tränas.

Ha det!

/Hanna

beteendeändring = bra eller dåligt?

Jag har dragit åt tum(tass)skruvarna på de gula djurt vad gäller att lyssna på mina signaler. Vet inte hur detta kommer att utvecklas men ett är säkert: det är en mycket tråkig träningsform som varken jag eller (troligen) djuret uppskattar. Risken (ffa) med detta är ju att jag får en hund som inte kommer att jobba självständigt utan som stannar och frågar så fort minsta osäkerhet uppstår. Men skulle detta nu bli resultatet så går det ju alltid att reparera. Hundar är ju så underbara på detta sätt. De lever i nuet (på gott och ont) och endast genom att ändra på sitt eget (dvs förarens) beteende så ändrar de (dvs hunden) på sitt snabbt och lätt. Dessutom så tycker de ju om sin förare även om de straxt innan har kännt en osäkerhet på vad det är som gäller.
Tänk om vi människor skulle kunna ta efter detta i vårt sätt att agera.

Ha det!

/Hanna