Ibland går det inte så bra & ibland går det bra...

I går (fredag) var jag, modern & en kompis inne på trädgårdsmässan i Älvsjö, Stockholm. Färden började kl 07.00 hemmifrån U-a med stopp i Knivsta för upplockande av kompis och bilbyte samt senare i Kista för kaffe/macka paus & upplockande av moder. Vi anlände Älvsjö några minuter efter 9.

Väl inne i hallarna bestämde jag mig för att besöka en av de bankomatbussar som står uppställda inne i hallarna, så att besökare kan få ut pengar och sedan göra av med dem hos någon/några av handlarna. Det var ju tidigt på morgonen och kön var kort. Erfarenheten från tidigare besök har lärt mig att bankomatkön snabbt växer till en oänderlighet i kötid. Så jag gick för att ta ut en smärre förmögenhet som jag sedan skulle sätta sprätt på.

Då dyker det upp en människa som har fått för sig att det nog är bäst att byta kassakvitto rulle nu på morgonen. Han säger snällt till de som står längst bak i kön att han ska stänga av maskinen. Tyvärr missar han att det är störst risk att en person som står framme vid själva uttaget faktiskt kan bli inblandad i hanns avstängningsprocedur. Han hoppar sedemera in i bussen, efter att då ha informerat bakre delen av kön. Han stänger av maskinen straxt efter det att jag har matat in mitt kort och står och väntar på att få stå koden till kortet. Vad händer??? Jo, istället för att sidan med 'ange kod' kommer upp blir skärmen röd och stora bokstäver förkunnar 'STÄNGD'! En observant köperson påpekar då för 'kvittomannen' att det hade ju varit bra om du även talade om för hon där framme att du skulle stänga maskinen. Han kommer fram till uttagsdelen av bussen tittar förvånat på mig och säger; Håller du på att ta ut pengar?

????????????????????

Vad svara? Nej, jag trodde att det var här pelargonfröna fanns. Ja, jag försöker ta ut pengar men innan jag han slå koden stängdes maskinen av?!. Jaha, säger kvittomannen, jag går och slår igång den igen. Bra, tycker jag. Han försvinner in i bussen men kommer lika snabbt tillbaks och förkunnar att nej han kan inte slå igång maskinen igen för det är inte han som har stängt av den. Det måste vara så att mitt kort var avmagnetiserat och att detta då medfört att hela bankomaten hade stängts av. Varken jag eller resten av kön höll med kvittomannen att det är ett normalt förfarande av en bankomat att den stänger av sig för att ett kort har mist sin magnetism. Ja så är det i alla fall och jag kan inte ta ut ditt kort för det är sönderklippt nu, förkunnar kvittomannen.

Jag small nästan av!!!!!!!!!! Inte f-n stängs bankomater av (om nu inte SEB har helt egna maskiner som har just denn egenskap. Detta har de inte enligt deras egen kundservice som jag talade med senare på em) inte klipps några kort sönder heller (om nu inte SEB har små tomtar som sitter där inne i en låde med en stor sax och klipper för glatta livet. Fast det har de inte enligt sin egna kundservice) och för det sista (för er information om situation uppstår) bankerna har inte rätt att behålla kort som har 'svalts' av bankomater på grund av avmagnetisering eller annat fel av denna kategori (jag talade med en 'höjder' innom svensk korthandel som jag hittade i montern för Svenska Koi Föreningen).

Jaja, nu var det som det var. Klockan var nu ca 09.20 och jag står inne på trädgårdsmässan utan kontanter och utan kort. JAAAAAAAA, va roligt det är!!!!!!!! Den först timmen kommer jag inte ihåg så mycket av för jag var fly förbannad och försökte endast skicka vodoomagi på kvittomannen. Modern och min kompis hade dock varsin summa med kontanter som jag fick snylta på när blodet hade svalnat något och köplusten hade tagit över. Men den totala köplustan infann sig inte helt och detta resulterade i minimalt med kassar, prytlar och pinaler.

En sak medförde dock detta. Jag riktade mitt focus på detta istället för det faktum att jag skulle tävla dagen efter (dvs idag). Nerverna gjorde sig inte påminda förens på morgonen i bilen på väg ned till klubban. Jag stängde då av radion och mentalfokuserade på min uppgift. Detta gick strålande så nu behövde jag ju bara se till att detta inträffade även i den värld där alla levande saker återfinns och inte endast i min fantasivärld, där jag även hade fått startnummer 3.

I den verkliga världen fick jag startnummer 1 av 4 möjliga. Puls!!!! Min systeryster kom för att ha studie av vad det nu är jag håller på med och för att få en djupare förståelse av vad jag skriver på denna sida. Tack och lov kör hon numer en större modell av bil (av amerikanskt märke) detta medför att hon tycker att själva parkerandet inte är världsaenklast. Jag skuttade till hennes undsättning och kunde samtidigt då skingra mina egna tankar. Två flugor på smällen direk! Dinos kusins matte, B, kom även hon för att hejja på. Genast fick hon ansvaret för att 1: ta hand om systern och försöka förklara på ett begripligt sätt vad det var som hände (vilket jag tror att hon klarade galant efter vad systern senare hade begripit) och 2: vara betygsuppskrivare. Jag bestämde mig för att inte nåon gång snegla på betygen under programet. Detta var inte helt enkelt men oj vad mycket bättre jag kunde fokusera på hunden och nästkommande moment. Detta blir kvar!

Kl bli 9.45 och vi går ut för att starta lydnadsklassen. Efter ca 20 min är jag klar för dagen och kan nu lungt insupa kaffe, macka och bara titta på de övriga ekipagen.

Hur det gick?

Jo, idag blev faktiskt även jag uppflyttad till Lkl 3, ihop med Dino. Jag skötte mig strålande och den retliga 0:an, på rutan, från förra tävlingen fick en 1:a framför sig! slutpoängen blev 185 st och placeringen blev 1:a.

Nu ska jag ta pause från tränandet några dagar och egna mig helhjärtat åt arbetet men sedan blir det till att börja lära in någon/några av alla de nya moment som ingår i Lkl3.



Ha det!



/Hanna