Att kissa eller inte kissa, det är frågan!

Jag har det senaste dygnen fått en tanke i min hjärna som snurrat åt alla möjliga håll och kanter. Som vanligt får jag inte ett entydigt svar men efter många vändor hit och dit så brukar jag åtminstonde få en lite mer klar uppfattning om hur många olika svar det kan finnas på en fundering rörande våra älskade hundars känslotillstånd.

Detta inägg skiljer sig från de jag vanligen skriver. Vissa kan tänkas känna en viss form av agg/ irritation/ påhopps kännla. Så jag säger/skriver som de brukar göra på tv ' inslaget kan innehålla starka åsikter (i tv blir det istället 'starka bilder') och känsliga läsare (tv = tittare) varnas.

Tanken/tankarna/frågan/frågorna för dagen är; Varför kissar hundar? Vad är det som gör att de kissar vid olika tidpunkter?

Varför funderingen? Jo, vissa hundar som jag träffade i helgen valde att kissa en liten skvätt innan de överlämnade sin apport till sin förare. En kommentar som framkom var att människorna gav sina hundar för mycket vatten och att detta då resulterade i att hunden blev så kissnödig att den var tyvungen att kissa.

Just detta köper jag inte fullt ut. Visst har mängden vatten att göra med hur mycket och ofta man/hunden/djuret kissar. Det vet jag av egen erfarenhet. Men jag vet även hur det känns i kropp å knopp om jag inte dricker vatten en dag när solen skiner, termometern står på en sisodär 25-30 grader och jag dessutom använder min hjärna hela tiden. Vätskebrist är inte att leka med och detta gäller även våra hundar. Vill vi nu att djuren ska jobba så är väll det minsta vi kan göra för dem att erbjuda vätska? Uppstår det något som vi uppfattar som ett fel så får vi hitta en annan lösning på detta än att riskera vätskebrist! Om nu hunden drabbades av akut kissnödighet så borde man väll ibland se en hund som stannar på 'ut-skicket' för att pinka av sig. Jag har dock aldrig sett detta. Kanske någon annan har det, inte vat jag. Med andra ord.; pinkeriandet med apport i munnen har inte att göra med volymen vatten vi erbjuder dem att inmundiga.

Det finns en uppfattning om att hundar (och då ffa hanhunda) som kissar gör detta av dominans. Igentligen kan jag känna att vi människor använder just 'dominans' som ett 'slask-uttryck' för alla möjliga och omöjliga former av handlingar som våra hundar utför. Gemensam nämnare för dessa handlingar är dock att hunden utför något som vi inte anser önskvärt. Å det är ju bekvämt att skylla våra egna fel och brister i dressyren på att vår hund är 'så dominant'. Det är ju alltid lättare att skylla på någon annan (och i dessa fall tillochmed vår egen hund) när det inte går som man har tänkt sig istället för att ransaka sitt eget beteende eller sitt egent inre för att hitta felet.

Personligen tycker jag att det åliger oss förare att lära/informera våra hundar om hur vi vill att utförandet skall vara. Om hunden gör fel så har vi som förare misslyckats inte hunden. Skäll som en bandhund på på dig själv, eller låt tredje part göra det för större/bättre effekt, istället för på hunden.

Jag tycker inte att en hund ska behöva kissa under ett arbete som tar allt från 30 sek till kanske 2 min. Frågen kvarstår dock varför hunden nu väljer att kissa. Samt vad eller snarare hur jag som förare ska förändra mitt sätt att förmedla att kissande är ok men inte just precis nu.

Det jag har kommit fram till är att det helt enkelt kan röra sig om flera olika orsaker. Hunden kan ju iofs vara dominant, men det kan ju även vara en informationshandling. Informationshandling? Jo, att hunden vill markera upp området för antingen sin egna 'mentala-karta' eller för någon annans karta. Hunddjur använder sig ju av bla urinerande för att orientera sig i ett område samt för att informera andra indevider om vart, hur, varför. Andra beteenden är ju att gnida sig mot saker, sprattla med tassarna i marken osv osv.

Om hunden ifråga är neutral i sin känsla när den kissar kan detta inte vara en dominanshandling utan troligen är det istället en informationshandling. Problemet (i vår värld) kvarstår dock. Men det är ju olika handlingsplaner för åtgärd som behövs. Att härja runt med den 'informerande' hunden kommer troligen att skapa kaos och förviring i hundhjärnan. 'Varför ska vi inte prata med de andra?' eller 'Varför får jag inte komma ihåg denna plast?'.

Helgens grupp bestod ju av en bundt hundar som inte träffas i vanliga fall utan en ny kortfristig 'flock' bildades. Problemet (fortfarande i vår väld) uppdagades dag 2. Hundaran har haft en dag på sig och nu har de bildat sig en uppfattning om varandra. Vi är inte(och kommer aldrig att komma i närheten av) medvetna om hur och vad hundarna skickar för signaler till varandra när vi pular ihop dem på detta sätt. Jag tittade (ju så klart) på de andra hundaran när det jobbade och jag kan inte få upp någon bild av att de hade några dominanta uttryck i sina kroppar under arbetet. En intressant iaktagels var dock att det tycks skillja sig mellan könen. Hanarna kissade ganska precis när de hade gripit sin apport och återförde den sedan till föraren medans tikarna grep vände tillbaks och kissade istället straxt innan föraren. Jag har inte en aning om varför detta men jag misstänker att jag kommer att ha denna tankesnurra i huvudet ett bra tag.

Varför väljer då vissa hundar att kissa och inte andra? Inte vet jag men jag tror att en sak som kan underlätta är att förstärka sammarbetet mellan hund och förare. Om man kan skapa en starakare 'vi-känsla' tror jag att det blir enkalera att få hunden att köpa att vi vet vad vi säger när vi påvisar att informatinsutbyte inte är nödvändigt i detta läge.

Byteshandel är ju något alla använder sig av i sin dressyr. Vissa kanske inte vill medge detta men så är det i alla fall (uteblivet obehag är även det en form av belöning...). Att belöningen för en apporterande hund skulle vara fullt tillräcklig med att överlämna en påse fyld med sand eller dyrlikt har jag lite svårt att förstå. Visst det fins många apportörer som aldrig har fått någon form av förtärkning mer än ett 'bra' lite nu och då. Men vem vet kanske det kan komma fram fler bra/duktiga apportörer om det blev mer 'rumsrent' att använda sig av beröm och förstärkning även innom denna träningsform. Bruks/lydnads träningen har använt detta under de senaste årtiondena och om man tittar på hur resultaten har skjutit i höjden så bör väll denna träningsform ha en possitiv inverkan på sammarbetet hund/förare.

Jag använder förtärkningar i det mesta jag tränar och jag tror benhårt på att hunden uppskattar att får 'blås ur sig' med en boll som far iväg och där jag skiter fullständigt i hur inlevereringen och avlämnandet ser ut. Det är inte en apport det är en förstärkning. Eller att det ibland väntar en köttbulle eller korvsnutt när apporten är i min hand. Eller att dessa kan komma lite vart som, under transporten till eller från arbetet och jag har till och med avbrutit ett och annat skick för att förtärka själva förflyttningen av hudnen från mig mot apporten.

Som avslutande ord på detta lite anorlunde inlägg vill jag förmedla; beröm och förstär hellre än bestraffa och förstärk. Om bestraffning skall/behövs så ska du som förare vare 10 000% säker på att din hund är medveten om att och hur den har gjort något som strider mot din vilja. Och till sist; ett förväntat uteblivet beröm är även det en form av bestraffning.

Ha det!

/Hanna